RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Viseringskrav för medborgare i länder utanför EU

Den här förordningen förtecknar de länder utanför EU vars medborgare är skyldiga, eller undantagna från kravet, att inneha visering när de passerar unionens yttre gräns. Den fastställer även undantag från viseringskravet, som medlemsstaterna får förskriva vissa specifika personer.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav [Se ändrande akt (er)].

SAMMANFATTNING

Den här förordningen harmoniserar viseringskraven * för medborgare i länder utanför EU som reser in i EU. Den fastställer en gemensam lista över länder vars medborgare måste ha visering när de passerar en medlemsstats yttre gräns (bilaga I).

Förordningen förtecknar även de länder vars medborgare undantas från viseringskraven vid vistelser i högst tre månader (bilaga II). Dessutom undantas viseringskravet för följande:

Frivilliga undantag från viseringskravet

En medlemsstat får bevilja följande personer undantag från viseringskravet eller viseringsbefrielse:

  • Innehavare av diplomatpass, tjänste-/officiella pass och särskilda pass.
  • Civil besättning på luftfartyg och fartyg.
  • Besättning och hjälppersonal vid nödhjälps/räddningsflygningar.
  • Innehavare av passersedlar.

Följande personer får också undantas från viseringskravet:

  • Skolelever som är medborgare i ett land utanför EU vars medborgare är skyldiga att inneha visering men som bor i ett land utanför EU som är undantaget från detta krav eller i Schweiz eller Liechtenstein, och som reser på utflykt med skolan.
  • Kända flyktingar och statslösa personer som bor i, och innehar resehandlingar från, ett land utanför EU som är undantaget från viseringskravet.
  • Innehavare av Nato-identifikationshandling och förflyttningsorder samt medlemmar av beväpnade styrkor som reser på uppdrag av Nato eller Partnerskap för fred.

Undantag från viseringsbefrielsen får göras för personer som utövar avlönad verksamhet under sin vistelse.

Medlemsstaterna måste meddela varandra och kommissionen om eventuella undantag de beviljar.

Ömsesidighetsprincip: överträdelser som begåtts av länder utanför EU

Om något av länderna vars medborgare undantas från viseringskravet (bilaga II) inför ett sådant krav för medborgarna i en medlemsstat måste medlemsstaten meddela kommissionen och rådet. Meddelandet publiceras sedan i Europeiska unionens officiella tidning. Därefter ska kommissionen kontakta myndigheterna i det berörda tredjelandet i syfte att återinföra viseringsbefriade resor.

Inom 90 dagar från meddelandets publicering ska kommissionen rapportera till rådet. Kommissionen kan föreslå tillfällig återinföring av viseringskravet för medborgarna i det berörda tredjelandet. Rådet måste besluta i frågan inom tre månader. Om det berörda tredjelandet avskaffar viseringskravet kommer alla tillfälliga åtgärder det belagts med att upphöra.

Centrala begrepp som används i rättsakten
  • Visering: tillstånd utfärdat av en medlemsstat eller ett beslut från staten som krävs

    med följande syfte:

    1. Inresa för en avsedd vistelse i medlemsstaten eller i flera medlemsstater under högst tre månader sammanlagt.
    2. Inresa för transitering genom medlemsstatens eller flera medlemsstaters territorium, med undantag för transitering på flygplatser.

HÄNVISNINGAR

RättsaktIkraftträdandeSista dag för genomförande i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 539/2001

10.4.2001

-

EUT L 81, 21.3.2001

Ändrande akt(er)IkraftträdandeSista dag för genomförande i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 2414/2001

1.1.2002

-

EUT L 327, 12.12.2001

Förordning (EG) nr 851/2005

25.6.2005

-

EUT L 141, 4.6.2005

Förordning (EG) nr 1932/2006

19.1.2007

-

EUT L 405, 30.12.2006

Successiva ändringar och rättelser av förordning (EG) nr 539/2001 har införts i grundtexten. Den här konsoliderade versionen är endast i referenssyfte.

ÄNDRINGAR AV BILAGOR

Bilaga I och II
Förordning (EU) nr 1211/2010 [OJ L 339, 22.12.2010].

Senast ändrat den 23.02.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början