RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Kampen mot människohandel

Arkiv

Målet med rambeslutet är att tillnärma medlemsstaternas bestämmelser i lagar och andra författningar om polisiärt och straffrättsligt samarbete när det gäller kampen mot människohandel. Syftet är att på EU-nivå införa en ram av gemensamma bestämmelser för att behandla vissa frågor såsom kriminalisering, påföljder, försvårande omständigheter, behörighet och utlämning.

RÄTTSAKT

Rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel.

SAMMANFATTNING

Sedan rådet 1997 antog en gemensam åtgärd mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn, har initiativen ökat i antal på såväl nationell som regional nivå. Likväl framställdes önskemål i handlingsplanen från Wien och i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors om ytterligare bestämmelser för att reglera vissa aspekter av straffrätten och straffprocessrätten.

Vid konferensen för undertecknande, som hölls i Palermo i december 2000, undertecknade på Europeiska gemenskapens vägnar kommissionsledamoten Antonio Vittorino FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tilläggsprotokoll om bekämpande av handel med människor och av människosmuggling land-, luft- och sjövägen.

Med detta rambeslut har kommissionen velat komplettera de instrument som redan finns för att bekämpa människohandel, nämligen

Kommissionen behandlar således människohandeln som ett brott mot personen i syfte att exploatera denna person.

I artikel 1 införs en definition på människohandel för arbetskraftsexploatering eller sexuell exploatering. Medlemsländerna ska straffbelägga varje form av rekrytering, transport, överföring eller hysande av en person vars mänskliga rättigheter kränkts. Samtliga kriminella handlingar som utnyttjar en persons fysiska eller psykiska utsatthet är således straffbara.
Offrets samtycke ska sakna betydelse när gärningsmannen uppträder på ett sådant sätt att detta skulle utgöra utnyttjande i den mening som avses i förslaget. Det kan gälla

  • bruk av tvång, våld eller hot, inklusive bortförande,
  • bruk av svikligt förfarande eller bedrägeri,
  • maktmissbruk, påverkan eller påtryckningar,
  • erbjudande om betalning.

Såväl anstiftan till människohandel som medhjälp och försök att begå brottet är straffbart.

Påföljderna i de nationella lagstiftningarna ska vara "effektiva, proportionerliga och avskräckande". Kommissionen fastställer att maximistraffet ska vara minst åtta års fängelse och gör det därmed möjligt att tillämpa andra, redan antagna, rättsinstrument som rör polissamarbete och straffrättsligt samarbete, till exempel gemensam åtgärd 98/699/RIF om identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott och gemensam åtgärd 98/733/RIF om att göra deltagande i en kriminell organisation till ett brott. Det frihetsstraff som nämns ovan är endast tillämpligt under vissa omständigheter, exempelvis när

  • brottsoffrets liv har satts på spel,
  • offret har varit särskilt utsatt (till exempel med tanke på offrets ålder),
  • brottet har begåtts inom ramen för en kriminell verksamhet enligt gemensam åtgärd 98/733/RIF.

Dessutom införs genom rambeslutet straffrättsligt och civilrättsligt ansvar för juridiska personer, vilket kompletterar fysiska personers ansvar. En juridisk person kan hållas ansvarig för brott som begås till förmån för denna av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation eller som har en ledande ställning.

Påföljder för juridiska personer ska vara "effektiva, proportionerliga och avskräckande" och omfattar bötesstraff eller administrativa avgifter samt andra påföljder, som tillfälligt eller permanent näringsförbud, rättsligt beslut om upplösning av verksamheten eller fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd.

Barn som faller offer för människohandel ska uppmärksammas särskilt i enlighet med rambeslut 2001/220/RIF om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden.

För att förhindra att ett brott inte bestraffas på grund av behörighetskonflikt införs befogenhetskriterier genom beslutet. Ett medlemsland har domsrätt när

  • brottet har begåtts inom medlemslandets territorium (territorialitetsprincipen),
  • gärningsmannen är medborgare i medlemslandet (principen om aktiv person),
  • brotten har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad inom medlemslandets territorium.

Det andra kriteriet är särskilt viktigt för det medlemsland som inte utlämnar sina medborgare, eftersom den då måste vidta de åtgärder som krävs för att lagföra brott som har begåtts av dess egna medborgare utanför dess territorium.

Genom detta rambeslut upphävs den del av gemensam åtgärd 97/154/RIF som gäller åtgärder mot människohandel.

Rambeslutet är tillämpligt i Gibraltar.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Rambeslut 2002/629/RIF1.8.20021.8.2004EUT L 203, 1.8.2002

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 2 maj 2006 enligt artikel 10 i rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel [KOM(2006) 187 slutlig - Ej offentliggjort i EUT].

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 18 oktober 2005 - Bekämpning av människohandel - en integrerad strategi och förslag till en handlingsplan [KOM(2005) 514 slutlig - Ej offentliggjort i EUT].
Syftet med detta meddelande är att stärka Europeiska unionens (EU:s) åtagande att förebygga och bekämpa människohandel. Kommissionen avser att ytterligare stärka EU:s och medlemsstaternas åtagande att förebygga och bekämpa människohandel för sexuell exploatering eller arbetskraftsexploatering samt skydda, stödja och rehabilitera dess offer. Kommissionen anser att människohandeln inte kan bekämpas effektivt utan en integrerad strategi som bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna och som tar hänsyn till problemets globala natur. Med en sådan strategi behövs en samordnad politisk insats framför allt på områdena frihet, säkerhet och rättvisa, yttre förbindelser, utvecklingssamarbete, sysselsättning, jämställdhet mellan könen och icke-diskriminering.

Senast ändrat den 03.03.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början