RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Beslut om inrättande av Eurojust

EU vill öka samarbetet inom kampen mot brottslighet. Som ett led i den strategin har rådet inrättat Eurojust. Det är ett EU-organ som är behörigt att träda in i samband med utredningar och åtal gällande grov brottslighet som berör minst två medlemsländer. Dess uppgift är att främja samordningen mellan medlemsländernas behöriga myndigheter och underlätta deras rättsliga samarbete. Eurojust har även en viktig roll att spela för bekämpningen av terrorismen.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

För att stärka samarbetet i kampen mot brottslighet beslutade Europeiska rådet vid sitt möte i Tammerfors (enligt punkt 46 i slutsatserna) att en enhet kallad Eurojust skulle inrättas, som skulle ha till uppgift att samordna de nationella åklagarmyndigheternas verksamhet. Under loppet av år 2000 lades flera dokument fram i denna fråga:

  • Ett initiativ från Förbundsrepubliken Tyskland,
  • Ett initiativ från Republiken Portugal, Republiken Frankrike, Konungariket Sverige och Konungariket Belgien och
  • Ett meddelande från kommissionen som syftar till att klargöra kommissionens ställning i förhållande till Eurojust.

Vidare beslutade stats- och regeringscheferna vid regeringskonferensen i Nice i december 2000 att artikel 31 i Fördraget om Europeiska unionen skulle ändras genom införandet av information om Eurojust och en beskrivning av dess uppgifter. Vid Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001, beslutade medlemsländerna (enligt punkt 57 i rådets slutsatser) att Eurojust skulle ha sitt provisoriska säte i Haag, i avvaktan på ett beslut om placeringen av sätena för vissa byråer. Vid Europeiska rådets möte i december 2003 fattade medlemsländerna beslut om att Eurojust ska ha sitt permanenta säte i Haag.

Eurojusts sammansättning, behörighet och uppgifter

Genom detta beslut inrättas Eurojust såsom ett av unionens organ med rättskapacitet. Varje medlemsland ska utse en nationell medlem vid Eurojusts huvudkontor som ska vara en åklagare, domare eller polistjänsteman med motsvarande behörighet. Dessa nationella medlemmar ska bistås av en ställföreträdare och en assistent. Samtliga lyder under den nationella lagstiftningen i det medlemsland som utnämnt dem. Mandatperiodens längd för nationella medlemmar är minst fyra år. Den medlemsstat som utser dem kan förlänga mandatperioden. Den beslutar också om vilken typ av rättsliga befogenheter den ger sin nationella företrädare. Nationella medlemmar ska minst ha vissa allmänna befogenheter, samt andra befogenheter som ska utövas enligt överenskommelse med den nationella behöriga myndigheten eller i brådskande fall enligt vad som anges i beslutet.

Eurojust är behörigt att i samband med utredningar och åtal (som berör minst två medlemsländer) gällande grov brottslighet

  • främja samordningen mellan medlemsländernas behöriga myndigheter och
  • underlätta verkställandet av framställningar och beslut i samband med det rättsliga samarbetet.

Eurojusts behörighet omfattar bl.a. de typer av brottslighet och de brott för vilka Europol alltid har behörighet.

En joursamordningsfunktion (On-Call Coordination – OCC) ska inrättas i vilken en företrädare för varje medlemsstat och en kontaktpunkt vid Eurojust ingår. Den ska vara öppen alla tider på dygnet så att Eurojust alltid kan fullgöra sina uppgifter.

Eurojust kan utföra sina uppgifter antingen genom en eller flera berörda nationella medlemmar eller som ett kollegium. Eurojust kan bl.a. anmoda myndigheterna i de berörda medlemsländerna att

  • göra en utredning eller väcka åtal,
  • inrätta en gemensam utredningsgrupp,
  • vidta särskilda eller andra utredande åtgärder.

De nationella myndigheterna ska utan dröjsmål besvara framställningarna.

Kollegiet ska avge icke-bindande yttranden om två eller flera nationella medlemmar inte kan lösa konflikter som avser domstols behörighet samt när de behöriga myndigheterna rapporterar återkommande vägran, eller andra svårigheter, i samband med det rättsliga samarbetet.

Kommissionen ska till fullo delta i Eurojusts arbete och gemensamt komma överens med Eurojust om de praktiska arrangemangen för samarbetet.

Varje medlemsland ska utse en eller flera nationella kontaktpersoner till Eurojust. Varje medlemsstat ska också införa ett nationellt samordningssystem inom Eurojust för att samordna arbetet av Eurojusts nationella kontaktpersoner, Eurojusts nationella kontaktperson för terrorism, det europeiska rättsliga nätverkets nationella kontaktperson och kontaktpunkter, de nationella medlemmarna eller kontaktpunkterna i nätverket för gemensamma utredningsgrupper samt företrädare för nätverken för krigsbrott, indrivning av tillgångar och korruption.

Personuppgifter

För att uppnå sina mål måste Eurojust kunna utbyta all relevant information med de behöriga myndigheterna. Därför måste det garanteras att principerna i Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter tillämpas.

Eurojust får endast behandla uppgifter om personer som misstänks ha begått, eller har förklarats skyldiga till, ett brott som ingår i Eurojusts befogenheter samt om brottsoffer och vittnen. De uppgifter som får användas gäller bl.a. personens identitet (efternamn, förnamn, födelsedatum och födelseort, medborgarskap, adress, yrke, personnummer, id-papper, DNA-profiler, fotografier, fingeravtryck, osv.) och de påstådda brotten (brottsrubricering, tidpunkt och plats för gärningarna, utredningens typ osv.). Ett ärendehanteringssystem med tillfälliga arbetsfiler och ett register för personuppgifter och icke-personuppgifter ska upprättas av Eurojust. Endast nationella medlemmar och deras biträdande medlemmar, personer som deltar i Eurojusts nationella samordningssystem, anslutna till ärendehanteringssystemet, samt behörig personal vid Eurojust får ha tillgång till personuppgifterna. Det bör understrykas att deras tystnadsplikt kvarstår även efter det att de har avslutat sin tjänstgöring.

En person vid Eurojust är särskilt utsedd som personuppgiftsombud. Denne ska bl.a. kontrollera att uppgifterna behandlas lagenligt och att en skriftlig förteckning över överföring och mottagande av uppgifterna bevaras.

I princip har vem som helst rätt att få se sina personuppgifter och begära att de rättas eller utplånas om de är felaktiga eller ofullständiga. Den som anser sig ha åsamkats skada till följd av felaktig behandling av uppgifter har rätt att inge ett klagomål. Eurojust är ansvarigt i enlighet med den nationella lagstiftningen i det medlemsland där enheten har sitt säte, medan medlemsländerna är ansvariga i enlighet med sin nationella lagstiftning. Beslutet innehåller bestämmelser om begränsningar för tillgången till uppgifterna med hänsyn till Eurojusts verksamhet (exempelvis för att undvika att en utredning äventyras).

Uppgifterna får endast bevaras så länge som det är absolut nödvändigt för att Eurojust ska kunna avsluta det aktuella ärendet. En kontroll av om det är nödvändigt att bevara uppgifterna ska under alla omständigheter göras vart tredje år.

Eurojust och medlemsländerna ska skydda uppgifterna från framför allt förstörelse, förlust, spridning, ändring och otillåten tillgång.

En oberoende tillsynsmyndighet kontrollerar all Eurojusts verksamhet för att se till att personuppgifter behandlas i enlighet med beslutet. Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska sammanträda regelbundet och när den sammankallas av ordföranden. Ordföranden utses av permanenta medlemmar som är inne på sitt tredje år av mandatperioden.

Förbindelser med andra organ

För att kunna fullgöra sina uppgifter ska Eurojust upprätthålla nära förbindelser med det europeiska rättsliga nätverket, Europeiska polisbyrån (Europol), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (FRONTEX) och rådets gemensamma lägescenter. Efter rådets godkännande får Eurojust dessutom ingå samarbetsavtal om informationsutbyte med tredje land och internationella organisationer eller organ samt Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol). Vidare får Eurojust samordna det rättsliga samarbetet med tredje land och utstationera sambandspersoner i dessa stater i syfte att underlätta samarbetet.

Slutbestämmelser

Beslutet innehåller bestämmelser om Eurojusts organisation och verksamhet (sekretariatets organisation, utnämning av den administrativa direktören samt dennes mandattid, tjänsteföreskrifter, språkordning osv.).

Rådet och Europaparlamentet ska regelbundet informeras om Eurojusts verksamhet och om kriminaliteten i EU. I årsrapporten till rådet får Eurojust formulera förslag till förbättring av det straffrättsliga samarbetet.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Dag för ikraftträdande Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning
Beslut 2002/187/RIF

6.3.2002

6.9.2003

EGT L 63, 6.3.2002

Ändringsrättsakt(er) Dag för ikraftträdande Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning
Beslut 2003/659/RIF

1.10.2003

-

EUT L 245, 29.9.2003

Beslut 2009/426/RIF

4.6.2009

4.6.2011

EUT L 138, 4.6.2009

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rapport från kommissionen av den 6 juli 2004 om införlivande av rådets beslut av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet [KOM(2004) 457 slutlig – ännu ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].
I denna rapport analyserar kommissionen genomförandet av beslutet om Eurojust. Det är ett nedslående resultat: vid slutet av tidsfristen för införlivandet (september 2003) var det bara ett medlemsland (Portugal) som hade antagit all lagstiftning som behövs för att tillämpa beslutet. I april 2004 var det visserligen ytterligare tre medlemsländer (Österrike, Tyskland, Frankrike) som hade uppfyllt denna skyldighet, men sex andra länder (Belgien, Grekland, Spanien, Italien, Luxemburg och Finland) behövde fortfarande anpassa sin nationella lagstiftning till rättsakten i fråga. Övriga länder har deklarerat att de inte behöver ändra sin nationella lagstiftning för att uppfylla de nya kraven. Kommissionen ställer sig därför frågande till om de gällande reglerna i medlemsländerna verkligen räcker till för att beslutet om Eurojust ska kunna få full genomslagskraft och för att det nya organet ska kunna verka effektivt. Kommissionen uppmanar samtliga medlemsländer att säkerställa att beslutet om Eurojust verkställs snabbt och fullständigt. I detta syfte rekommenderas medlemsländerna att vidta följande åtgärder: utarbeta riktlinjer eller ett cirkulär för att klarlägga vissa grundläggande frågor, även om det inte krävs några lagstiftningsåtgärder; främja ett smidigt informationsflöde utan förseningar samt ge sina nationella företrädare i Eurojust de rättsliga befogenheter och de utredningsbefogenheter som de behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Senast ändrat den 26.08.2009

Se även

  • Eurojusts webbplats (EN)
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början