RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Litauen

Arkiv

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97)2007 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(1998) 706 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(1999) 507 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(2000) 707 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001)1750 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(2002) 700 final - SEK(2002)1406 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 bedömde kommissionen att det visserligen fanns nödvändiga strukturer inom området för rättsliga och inrikes frågor, men att det var svårt att avgöra hur effektiva dessa var och i vilken mån lagstiftningen följdes. Framsteg hade däremot gjorts på viktiga områden som asylrätt, men på grund av omfattningen av de svårigheter som Litauen hade att möta krävdes det fortfarande avsevärda ansträngningar på detta område. Enligt prioriteringarna på kort sikt i partnerskapet för anslutning uppmanades Litauen att göra ytterligare ansträngningar för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet och för att förbättra kontrollen vid gränserna och villkoren för flyktingmottagning.
I rapporten från november 1998 konstaterades att framstegen varit begränsade, särskilt i fråga om gränskontroller och kamp mot organiserad brottslighet. I fråga om flyktingmottagning fanns ingen information som medgav en redovisning av resultatet. Inom de övriga sektorerna kunde dock framsteg noteras. Litauen borde lägga mer kraft på beaktandet av rättsliga och inrikes frågor och särskilt sträva efter att stärka sitt system för gränskontroller och effektiviteten i de organ som ansvarar för kampen mot den organiserade brottsligheten.
Kommissionens utvärdering i rapporten från oktober 1999 var mer positiv än tidigare års rapporter. Litauen hade gjort snabba framsteg i fråga om antagandet av gemenskapens regelverk i rättsliga och inrikes frågor. Särskilt imponerande var resultaten i fråga om lagstiftande och institutionell förmåga på områdena invandring, asylrätt och gränskontroll. Det krävdes dock förbättringar i fråga om utbildning och installation av utrustning, samt i fråga om samordning av de olika byråerna och initiativen. Vidare borde närmare operativa kontakter upprättas med länderna i Europeiska unionen.
I rapporten från november 2000 konstaterade kommissionen att Litauen gjort framsteg inom nästan alla sektorer på området rättsliga och inrikes frågor. På områdena asylrätt, gränskontroller och skydd av uppgifter hade nya lagbestämmelser antagits. I fråga om administrationen hade polisväsendet och tullen omstrukturerats. Kommissionen uppmanade dock Litauen att förbättra samordningen mellan de berörda institutionerna på området för kamp mot korruption och organiserad brottslighet.
I rapporten från november 2001 konstaterade kommissionen att anpassningen till gemenskapens regelverk på området rättsliga och inrikes frågor hade gått framåt sedan 2000 års rapport. Litauen hade gjort avsevärda framsteg i fråga om kontroll av de yttre gränserna.
I rapporten från oktober 2002 underströks att betydande framsteg gjorts i fråga om anpassning till gemenskapens regelverk och i fråga om den administrativa förmågan. Landet hade alltså lyckats anpassa sin lagstiftning i avsevärd grad, men det krävdes fortfarande ytterligare ansträngningar i fråga om de administrativa strukturerna.
Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Fri rörlighet för personer

Principen om varje unionsmedborgares rätt att fritt röra sig och att uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier fastställs i artikel 14 (f.d. artikel 7A) och i bestämmelserna om unionsmedborgarskapet (artikel 18, f.d. artikel 8A) i fördraget. I Maastrichtfördraget har asylpolitiken, passagen av unionens yttre gränser och invandringspolitiken placerats bland de frågor som är av gemensamt intresse för medlemsländerna. I Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, har dessa frågor inkluderats inom ramen för EG-fördraget (artiklarna 61-69), med en övergångsperiod på fem år innan unionens förfaranden ska tillämpas fullt ut. Det handlar om att på sikt skapa ett "område med frihet, säkerhet och rättvisa" utan personkontroller vid de inre gränserna oberoende av de resandes nationalitet. Parallellt med detta ska gemensamma standarder för kontrollerna av unionens yttre gränser, viseringar, asylpolitik och invandringspolitik. I rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 fastställs en tidsplan för de åtgärder som måste vidtas för att uppnå dessa mål inom de närmaste fem åren.

Vissa medlemsstater tillämpar redan gemensamma regler på dessa områden tack vare Schengenavtalen, varav det första undertecknades 1985. Dessa mellanstatliga avtal har efter Amsterdamfördragets ikraftträdande integrerats inom ramen för Europeiska unionen och är nu en del av EG:s regelverk som kandidatländerna ska införa.

Litauen har förklarat att man vill anpassa sig till bestämmelserna i Schengenavtalet. Landet har börjat förbereda sig för detta och har begärt medlemsstaternas bistånd, särskilt i fråga om förstärkning av kontrollen vid de yttre gränserna.

Asylpolitiken

EU:s asylpolitik har alltsedan Maastrichtfördraget varit en fråga av gemensamt intresse för medlemsländerna och bygger huvudsakligen på instrument utan juridisk räckvidd, som till exempel 1992 års Londonresolutioner om uppenbart ogrundade asylansökningar och principen om "mottagande tredje land" samt på internationella konventioner som 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning.

Inom ramen för Schengenavtalen undertecknade medlemsstaterna den 15 juni 1990 Dublinkonventionen om fastställande av vilket land som har ansvaret för att pröva en asylansökan. Konventionen trädde i kraft den 1 september 1997. Den här frågan hade inte reglerats i Genèvekonventionen. Olika tillämpningsåtgärder har sedan dess vidtagits av den kommitté som tillsattes i samband med konventionens undertecknande.

Förutom rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 behövs en övergripande strategi. Rådet har därför tillsatt en arbetsgrupp (task force) för asyl- och migrationsfrågor för att bemöta detta behov.

Invandringspolitiken

Invandringspolitiken har betraktats som en fråga av gemensamt intresse alltsedan Maastrichtfördragets ikraftträdande och är av betydelse för det mellanstatliga samarbetet på området inrikes frågor, men ännu finns det egentligen ingen EU-politik i frågan. Det har inte utarbetats några regler för inresa eller vistelse på unionens territorium för medborgare från tredje land.
Handlingsplanen av den 3 december 1998 omfattar dock specifika åtgärder på detta område.

Civilrättsligt samarbete

Få åtgärder har vidtagits på detta område, där EU sedan Maastrichtfördraget har behörighet att agera. Den hittills viktigaste åtgärden är konventionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. De viktigaste instrumenten för att underlätta det civilrättsliga samarbetet har utarbetats på internationell nivå (t.ex. Brysselkonventionen och Romkonventionen).

Rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 föreskriver också att nya regler ska antas.

Polissamarbete, tullsamarbete och straffrättsligt samarbete

Regelverket på dessa områden har i huvudsak sitt ursprung i den ram för samarbete som fastställs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen eller " den tredje pelaren ". Genom Amsterdamfördraget ändrades de rättsliga bestämmelserna på detta område. Avdelning VI omfattar nu huvudsakligen polissamarbete, kampen mot organiserad brottslighet, kampen mot narkotikahandel, kampen mot korruption och bedrägerier, straffrättsligt samarbete och tullsamarbete. De mellanstatliga förfaranden som fastställdes i 1993 års Maastrichtfördrag har behållits.

Regelverket på området rättsliga och inrikes frågor förutsätter en hög grad av konkret samarbete mellan förvaltningarna samt att förordningar utarbetas och effektivt tillämpas. Europeiska kommissionen och Europarådet finansierade i detta syfte det första Octopus-programmet under åren 1996-1998. Octopus II (1999-2000) ska göra det lättare för central- och östeuropeiska länder, samt vissa nya oberoende stater, att vidta nya lagstiftningsåtgärder och konstitutionella åtgärder enligt den modell som används för regler som gäller inom EU genom att erbjuda utbildning och stöd till alla personer med ansvar för kampen mot korruption och organiserad brottslighet. Dessutom undertecknade EU och länderna i Central- och Östeuropa en pakt mot organiserad brottslighet den 28 maj 1998.

Inom ramen för unionen anges i rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 de olika åtgärder som bör antas på kort sikt (två år) och på medellång sikt (fem år) för att inrätta ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Åtgärderna omfattar bl.a. utvecklingen av Europol, inrättandet av förbindelser mellan Europol och medlemsstaternas domstolsmyndigheter, integrationen av Schengenreglerna i polis- och tullsamarbete samt insamlingen och lagringen av nödvändiga uppgifter om gränsöverskridande brottslighet.

Europaavtalet om associering och vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden

Europaavtalet om associering med Litauen omfattar bestämmelser om samarbetet i fråga om kampen mot narkotikamissbruk och penningtvätt.

Vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden tar inte upp frågor som direkt rör den tredje pelaren men behandlar frågor som rör penningtvätt och fri rörlighet för personer, vilka har ett nära samband med rättsliga och inrikes frågor.

UTVÄRDERING

I februari 2001 ratificerade Litauen Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. I januari 2002 antog parlamentet ändringar av lagen om rättsligt skydd för personuppgifter, och säkerställde på så sätt att denna lag stämmer överens med Europols och konventionens krav. Enligt en lagändring som trädde i kraft i januari 2000 ska dessutom den nationella tillsynsmyndigheten som ansvarar för skydd av uppgifter bli ett oberoende organ. Ett utvecklingsprogram för perioden 2002-2004 för skydd av uppgifter godkändes i februari 2002.

I fråga om viseringspolitik överensstämmer Litauens lagstiftning till stora delar med gemenskapens regelverk. Framtida insatser bör inriktas på att fullt ut genomföra de nya förordningarna om visering, bland annat i fråga om förteckningen över länder vilkas medborgare är undantagna från kravet på visum. Litauen har nyligen undertecknat avtal om undantag från visumtvång med Sydkorea, Hongkong, Macao och Mexiko (enbart för innehavare av diplomatpass).

I fråga om gränskontroller har den tidigare polisstyrelsen (justitieministeriet) till följd av en ny lag om gränsvakter omvandlats till en gränsmyndighet under inrikesministeriets ansvarsområde. Ett omfattande program för vidareutbildning av personal genomfördes mellan juni 2001 och maj 2002. Framsteg har noterats i fråga om genomförandet av den strategiska planen för infrastruktur och utpostering av gränsvakter under perioden 2001-2010, vilken antogs i september 2001. Vidare har regeringen godkänt den strategiska utvecklingsplanen för gränsövergångar. Säkerheten vid de östra gränserna har förstärkts och gränsformaliteterna vid resa mellan de baltiska staterna har förbättrats. Inrättandet och genomförandet av ett fullständigt system för marin övervakning måste fortsätta.

I oktober 2001 lade Litauen fram en handlingsplan för Schengen med sikte på att genomföra gemenskapens regelverk. Handlingsplanen uppdaterades i juli 2002. Under perioden 2000-2001 har de mänskliga resurserna vid unionens framtida gränser utökats och nya samarbetsavtal har undertecknats bland annat med svenska kustbevakningen. Vidare installerades det nya datasystemet för information från gränsvaktsmyndigheten under 2000. Landet bör fortsätta med de praktiska förberedelserna för deltagande i Schengens informationssystem (SIS II).

Litauen har gjort goda framsteg i fråga om invandringspolitiken. Landet har redan undertecknat 21 avtal om återtagning med medlemsstater och tredjeländer, men ännu inte med Ryssland och Vitryssland. I december 2001 antog regeringen nya regler om utfärdande, ersättande och återkallande av uppehållstillstånd för utlänningar. Reglerna för utlänningars inresa och vistelse i Litauen, samt transit genom landet och utresa har också ändrats. Landet bör dock stärka sina förberedelser för upprättandet av ett invandrarregister.

När det gäller asylfrågor har anpassningen till gemenskapens regelverk nått långt. Ändringarna av lagen om flyktingars ställning trädde i kraft i februari 2002. I januari 2002 antog regeringen en resolution om godkännande av bestämmelsen om och villkoren för tillfällig härbärgering av flyktingar på registreringscentralen. Personalutbildningen fortsätter. Under 2000 har den enhet vid migrationsverket som ansvarar för asylfrågor omorganiserats för att säkerställa ett samordnat tillvägagångssätt.

I fråga om polissamarbete och kampen mot organiserad brottslighet trädde den nya lagen om polisväsendet i kraft i december 2000. I denna föreskrivs en omorganisation av polisväsendet, med större självständighet för enheterna. Polisen, gränspolisen och tullmyndigheterna har undertecknat ett avtal om samarbete i kampen mot den organiserade brottsligheten. I juni 2001 undertecknade dessutom Litauens, Lettlands, Estlands och Finlands polisväsenden ett samarbetsavtal i syfte att bättre bekämpa den organiserade brottsligheten. Litauen har inlett samarbete med Europol. En strategisk plan för polisverksamheten 2002-2004 har antagits. I juli 2002 antog regeringen en resolution om inrättande av nationella högskolor. Bland annat ska högskolan för inrikes frågor inrättas 2004 och ansvara för utbildning av polisbefäl.
FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen ( castellano deutsch english français )) har ratificerats.
I fråga om förebyggande och kontroll av prostitution och människohandel har ett nytt program börjat genomföras sedan januari 2002. På området för kamp mot bedrägerier och korruption har Litauen i januari 2002 antagit och börjat genomföra det nationella programmet mot korruption som omfattar en nationell strategi mot korruption och tillhörande handlingsplaner. I maj 2002 antog det litauiska parlamentet lagen om förebyggande av korruption inom den offentliga och den privata sektorn. Litauen har dessutom ratificerat Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, som trädde i kraft i juli 2002.

Under 2001 antog Litauen

  • en lag mot korruption,
  • etiska regler för tjänstemän vid den särskilda informationsenheten,
  • en nationell strategi mot korruption.

För att effektivare bekämpa bedrägerier bör Litauen bland annat fortsätta anpassa sin lagstiftning till 1995 års konvention om skydd för Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen.

När det gäller kampen mot narkotika sattes en handlingsplan för kontroll och förebyggande i kraft i januari 2001. Dessutom har en interministeriell kommission bestående av företrädare för olika ministerier (hälso-, justitie-, arbetsmarknads-, socialministerierna, m.fl.) inrättats för att samordna de särskilda insatserna på detta område. Enheter specialiserade på narkotikabekämpning har inrättats vid polisstyrelsen (narkotikaenheten) och vid tullstyrelsen (specialenhet för kontroll av narkotika och narkotikaprekursorer). Inför samarbetet med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (OEDT) har Litauen inrättat en nationell kontaktpunkt som blev operativ i april 2002.

I fråga om penningtvätt har lagen om enheten för undersökningar av ekonomisk brottslighet antagits. Denna lag gör det möjligt att göra om skattepolisen till en ny ekobrottsmyndighet. För att säkerställa anpassningen till gemenskapens regelverk antogs i mars 2002 lagen om ändring av lagen om förebyggande av penningtvätt.

I fråga om tullsamarbete omorganiserades enheten för undersökning och förebyggande av bedrägerier i januari 2002 för att inrätta tullens kriminaltjänst.

I fråga om det rättsliga samarbetet har Litauen ratificerat ett antal konventioner, däribland

  • den internationella konventionen mot tagande av gisslan samt tilläggsprotokollet till konventionen om överförande av dömda personer,
  • konventionen av den 2 oktober 1973 om lagstiftning om livsmedelskrav,
  • Haagkonventionen om de civila aspekter på internationella bortföranden av barn,
  • Haagkonventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Litauen har anslutit sig till alla instrument gällande mänskliga rättigheter som ingår i gemenskapens regelverk på området för rättsliga och inrikes frågor.

Denna sammanfattning skall ses som en information. Dess syfte är inte att tolka eller ersätta referensdokumentet.

 
Senast ändrat den 09.12.2002
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början