RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Lettland

Arkiv

1) HÄNVISNINGAR

Yttrande från kommissionen [KOM(97) 2005 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapens officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(98) 704 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapens officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(1999) 506 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapens officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2000) 706 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapens officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001) 1749 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapens officiella tidning]
Rapport från kommissionen [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002) 1405 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapens officiella tidning]
Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 framhöll Europeiska kommissionen att man generellt sett kunnat konstatera stora luckor i den lettländska lagstiftningen, en institutionell oförmåga samt brist på resurser och erfaren personal. Kommissionen uppmanade därför Lettland att göra en betydande, varaktig lagstiftningsinsats, så att landet på medellång sikt kan följa EU:s gällande bestämmelser inom det här området.
I rapporten från november 1998 uppmanades Lettland att fortsätta med de rättsliga reformerna, i synnerhet för att förbättra domarnas ställning, samt att gå vidare i bekämpandet av den organiserade brottsligheten. De rättsliga och institutionella instrument som har införts bör kompletteras med en förstärkning av polisväsendet. På det rättsliga och organisatoriska planet har det generellt sett skett framsteg inom samtliga sektorer, men det återstår att se vilket utslag det ger operationellt. Det gäller framför allt gränskontrollen och bekämpningen av narkotikahandel och narkotikamissbruk - två av anslutningspartnerskapets prioriteringar på medellång sikt.
Rapporten från oktober 1999 var i sin helhet mer positiv än de båda föregående rapporterna. Kommissionen konstaterade att Lettland hade kommit långt i anpassningen till gemenskapens regelverk inom samtliga områden med anknytning till rättsliga och inrikes frågor, men särskilt i fråga om gränskontroll, immigration och asyl. Framstegen har däremot varit mindre när det gäller polissamarbete och bekämpandet av organiserad brottslighet och narkotika.
I rapporten från november 2000 konstaterade kommissionen att det hade skett framsteg sedan den senaste rapporten i fråga om viseringar, uppgiftsskydd och polissamarbete. Det krävdes emellertid fortfarande insatser för att anpassa lagstiftningen till gemenskapens regelverk.
I rapporten från november 2001 konstaterade kommissionen att framsteg hade gjorts i fråga om dataskydd, viseringar och gränskontroll. Lettland bör emellertid fortsätta sitt arbete för att bekämpa bedrägeri, korruption och penningtvätt samt utvidga polissamarbetet.
I rapporten från oktober 2002 konstaterades att Lettland hade gjort avsevärda framsteg, i synnerhet när det gäller anpassningen av lagstiftningen. Landet hade också fortsatt att förstärka sin institutionella kapacitet. Nu gäller det för Lettland att förstärka den kapacitet som behövs för att genomföra och tillämpa lagstiftningen.
Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Den fria rörligheten för personer

Principen om varje unionsmedborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier fastställs i artikel 14 (f.d. artikel 7a) och i bestämmelserna om unionsmedborgarskapet (artikel 18, f.d. artikel 8a) i fördraget. I Maastrichtfördraget har asylpolitiken, passagen av unionens yttre gränser och invandringspolitiken placerats bland de frågor som är av gemensamt intresse för medlemsländerna. I Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, har dessa frågor inkluderats inom ramen för EG-fördraget (artiklarna 61-69), med en övergångsperiod på fem år innan unionens förfaranden ska tillämpas fullt ut. Det handlar om att så småningom skapa ett "område med frihet, säkerhet och rättvisa" utan personkontroller vid de inre gränserna oberoende av de resandes nationalitet. Parallellt med detta ska gemensamma standarder införas för kontroller av Unionens yttre gränser, viseringar, asyl och invandring. I rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 fastställs en tidsplan för de åtgärder som måste vidtas för att uppnå dessa mål inom de närmaste fem åren och denna tidsplan preciserades i resultattavlan från mars 2000.

Vissa medlemsländer tillämpar redan gemensamma regler på dessa områden tack vare Schengenavtalen, varav det första undertecknades 1985. Dessa mellanstatliga avtal har efter Amsterdamfördragets ikraftträdande integrerats inom ramen för Europeiska unionen och är nu en del av EG:s regelverk som kandidatländerna ska införa.

Lettland har uttryckt en önskan om att vilja följa bestämmelserna i Schengenavtalet. Landet har börjat förbereda sig för detta och har i detta syfte sökt bistånd hos medlemsländerna när det gäller förstärkningen av kontrollen vid de yttre gränserna.

Asylpolitiken

EU:s asylpolitik har alltsedan Maastrichtfördraget varit en fråga av gemensamt intresse för medlemsländerna och bygger huvudsakligen på instrument utan juridisk räckvidd, som till exempel Londonresolutionerna från 1992 om uppenbart ogrundade asylansökningar och principen om mottagande från tredje land samt på internationella konventioner som Genèvekonventionen från 1951 om flyktingarnas rättsliga ställning.

Inom ramen för Schengenavtalet undertecknade medlemsländerna den 15 juni 1990 Dublinkonventionen om fastställande av vilket land som har ansvaret för att pröva en asylansökan som lämnas in i något av unionens medlemsländer, vilken trädde i kraft den 1 september 1997. Den frågan har inte reglerats i Genèvekonventionen. En rad tillämpningsåtgärder har sedan dess vidtagits av den kommitté som tillsattes i samband med konventionens undertecknande.

Förutom rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 behövs en övergripande strategi. Rådet har därför tillsatt en arbetsgrupp för asyl- och migrationsfrågor för att bemöta detta behov.

Invandringspolitiken

Invandringspolitiken har betraktats som en fråga av gemensamt intresse alltsedan Maastrichtfördragets ikraftträdande och är av betydelse för det mellanstatliga samarbetet på området inrikes frågor, men ännu finns det egentligen ingen EU-politik i frågan. Det har inte utarbetats några regler för inresa eller vistelse på unionens territorium för medborgare från tredje land.
Handlingsplanen av den 3 december 1998 omfattar dock specifika åtgärder på detta område.

Civilrättsligt samarbete

Få åtgärder har vidtagits på detta område, där EU sedan Maastrichtfördraget har behörighet att agera. Den hittills viktigaste åtgärden är konventionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Denna konvention införlivades i form av en gemenskapsförordning i maj 2000. De viktigaste instrumenten för att underlätta det civilrättsliga samarbetet har utarbetats på internationell nivå (t.ex. Brysselkonventionen och Romkonventionen).

Enligt rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 kommer också nya bestämmelser att antas.

Polissamarbete, tullsamarbete och straffrättsligt samarbete

Regelverket på dessa områden har i huvudsak sitt ursprung i den ram för samarbete som fastställs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen eller den " tredje pelaren ". Genom Amsterdamfördraget har de rättsliga bestämmelserna på detta område förändrats. Avdelning VI omfattar nu huvudsakligen polissamarbete, bekämpning av organiserad brottslighet, bekämpning av narkotikahandel, bekämpning av korruption och bedrägerier, straffrättsligt samarbete och tullsamarbete. De mellanstatliga förfaranden som fastställdes i Maastrichtfördraget från 1993 har behållits.

Regelverket på området rättsliga och inrikes frågor förutsätter en hög grad av konkret samarbete mellan förvaltningarna samt att förordningar utarbetas och effektivt tillämpas. Europeiska kommissionen och Europarådet finansierade i detta syfte det första Octopus-programmet under åren 1996-1998. Octopus II (1999-2000) ska göra det lättare för central- och östeuropeiska länder samt vissa nya oberoende stater att anta ny lagstiftning enligt den modell som används för gällande regler inom EU genom att erbjuda utbildning och stöd till alla personer med ansvar för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet. Dessutom undertecknade EU och länderna i Central- och Östeuropa en pakt om bekämpning av organiserad brottslighet den 28 maj 1998.

Inom ramen för unionen anges i rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 de olika åtgärder som de ska vidta på kort sikt (två år) och på medellång sikt (fem år) för att inrätta ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Här kan bland annat nämnas utvecklingen av den europeiska polisbyrån (Europol), inrättandet av förbindelser mellan byrån och medlemsländernas domstolsmyndigheter, integrationen av Schengenreglerna i polis- och tullsamarbetet samt insamlingen och lagringen av nödvändig information om gränsöverskridande brottslighet.

Europaavtalet om associering och vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden

Europaavtalet om associering med Lettland omfattar bestämmelser om samarbetet i fråga om bekämpning av narkotikamissbruk och penningtvätt.

Vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden tar inte upp frågor som direkt rör den tredje pelaren, men behandlar frågor som rör penningtvätt och fri rörlighet för personer, vilka har ett nära samband med rättsliga och inrikes frågor.

UTVÄRDERING

I januari 2001 kom den nationella inspektionen för dataskydd, som inrättades i mars 2000, i gång med sitt arbete. Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter trädde i kraft i september 2001. Ytterligare insatser behöver emellertid göras för att anpassa lagstiftningen till Europol- och Schengenregelverket. När det gäller viseringspolitiken överensstämmer den lettländska lagstiftningen till stora delar med EG:s regelverk. År 2000 undertecknade Lettland flera bilaterala avtal gällande viseringsfria system med Israel, Japan och Cypern. När det gäller den administrativa kapaciteten har ett enhetligt datasystem för visumhantering varit i drift sedan januari 2001 och diplomatiska beskickningar i utlandet kan använda sig av det.
Avtal om viseringsundantag har ingåtts med Monaco, Panama och Rumänien.

När det gäller kontrollerna vid de yttre gränserna har framsteg gjorts i och med genomförandet av ett program för att utveckla gränspolisen, omfattande perioden 2001-2005. Programmet innebär att ny lagstiftning antas samt att infrastruktur och administrativ kapacitet utvecklas. En gränspolishögskola startade sin verksamhet i april 2002.

I maj 2001 antogs en handlingsplan för att åstadkomma en anpassning till Schengen-reglerna, framför allt i fråga om SIS (Schengens informationssystem). Landet fortsätter förberedelserna för ett framtida deltagande i SIS II. Flera avtal har undertecknats mellan olika berörda institutioner i syfte att upprätta ett integrerat gränsbevakningssystem. Gränspolisens befogenheter har utvidgats till att omfatta samtliga gränser. Vidare har en kustbevakningsenhet inrättats.
Även om gränsbevakningen har förstärkts, i synnerhet när det gäller markgränserna, är det fortfarande ett prioriterat område. I maj 2001 antog Lettland en ny lag gällande utfärdande och registrering av uppehållstillstånd, vilket innebär en betydande förenkling av förfarandena. Vidare har en särskild invandringsenhet inrättats inom gränspolisen i syfte att bekämpa den illegala invandringen. Återtagandeavtal har undertecknats med ett flertal länder (Benelux, Danmark, Estland, Finland, Grekland, Island, Italien, Kroatien, Ryssland, Tyskland, Österrike m.fl.).
Lagen om införande av ett nytt passystem antogs i maj 2002.

Asyllagstiftningen överensstämmer till stora delar med EG:s regelverk. I mars 2002 antogs asyllagen som syftar till att fylla luckorna i den tidigare lagstiftningen i fråga om flyktingarnas rättsliga ställning, tillfälligt skydd eller andra former av skydd. I början av 2002 rationaliserades dessutom den institutionella strukturen i syfte att påskynda den administrativa handläggningen. Samtidigt har Lettland anordnat utbildningsseminarier för att stärka den administrativa kapaciteten inom det här området.

Inom området polissamarbete och bekämpning av den organiserade brottsligheten har landet gjort framsteg när det gäller organiserad brottslighet och illegal handel samt förstärkning av polisens administrativa kapacitet.
Lettland har ratificerat FN-konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen från år 2000 ( castellano deutsch english français )). Lettland bör emellertid på nytt ändra sin strafflagstiftning för att anpassa den till bestämmelserna i denna konvention. Vidare har landet inlett samråd inför ett samarbetsavtal med Europol. En specialutsänd tjänsteman från inrikesministeriet är sedan i april 2002 stationerad i Haag för att kunna träda i tjänst som sambandsman så snart avtalet har ingåtts. Polissamarbetsavtal har undertecknats med Belgien, Nederländerna, Sverige, Georgien, Ryska federationen och Slovakien. I juni 2002 undertecknades Lettland och Uzbekistan ett mellanstatligt samarbetsavtal om bekämpning av terrorism, organiserad brottslighet och narkotikahandel. I december 2001 undertecknade Lettland också den internationella konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism (1999).

Arbetet för att modernisera den administrativa kapaciteten och infrastrukturen inriktas i första hand på att förbättra det internationella polissamarbetet och bekämpa moderna former av brottslighet (databrottslighet, människohandel, barnpornografi). En specialenhet för bekämpning av databrottslighet inrättades i maj 2001.

I december 2000 ratificerade Lettland Europarådets straffrättskonvention om korruption från 1999. I maj 2001 antog landet också ett nytt program för korruptionsbekämpning som nu håller på att genomföras. Ett flertal nya rättsliga instrument har utarbetats. I enlighet med lagen om inrättande av en byrå för korruptionsbekämpning, som antogs i juli 2002, är nu Lettland i färd med att inrätta en byrå som ska ha till uppgift att förebygga och bekämpa korruption. Landet fortsätter förberedelserna inför det fullständiga samarbetet med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) vid anslutningen. Landet bör emellertid stärka sina förberedelser inför ratificeringen av 1995 års konvention om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. I juni 2001 ändrades strafflagstiftningen för att utöka straffansvaret för personer som säljer narkotiska och psykotropa ämnen till minderåriga. Andra ändringar gäller straffansvar vid köp eller förvaring av mindre mängder samt narkotikabruk utan läkarordination. Narkotikaroteln fortsätter att anordna utbildningar för poliser, tulltjänstemän och domare som arbetar med drogrelaterade frågor. Lettland har också gått vidare i sitt arbete att införa den nationella strategin för förebyggande och bekämpning av narkotikamissbruk omfattande perioden 1999-2003. Arbete pågår även med att utarbeta den rättsliga och institutionella ram som krävs för att inrätta den nationella kontaktpunkten inför deltagandet i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) och Europeiska nätverket för information om narkotika och narkotikamissbruk (REITOX).

Lagstiftningen gällande penningtvätt har ännu inte anpassats fullt ut och tillämpningen av EG:s regelverk måste förbättras. Förteckningen över överträdelser har utvidgats och omfattar nu även skatteflykt. Finansunderrättelseenheten ska också informeras om alla transaktioner där det är risk för penningtvätt. Enheten har 13 anställda och förfogar över datautrustning för att kunna utföra undersökningar. Enheten har emellertid inga utredningsbefogenheter och rapportering av tveksamma fall sker endast till parlamentet (och då på parlamentets begäran).
I juni 2002 antogs ändringar i lagen för att förhindra tvätt av pengar som härrör från brottslig verksamhet. Dessa ändringar gäller bl.a. frysning av tillgångar vid finansiella transaktioner med en koppling till terrorism.
Den offentliga förvaltningens förmåga har stärkts i och med att det har inrättats specialenheter för penningtvättsärenden inom skattemyndighetens ekopolis.

När det gäller tullsamarbetet håller Lettland på att förbereda anslutningen till Neapel II-konventionen (ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullmyndigheterna). Samarbetsavtal har dessutom slutits med 14 länder.

En särskild avdelning för rättsligt samarbete inrättades i januari 2001 vid justitieministeriet i syfte att utveckla det internationella rättsliga samarbetet. Anpassningen av den lettländska lagstiftningen till gemenskapens regelverk har kommit långt. Ändringar i strafflagstiftningen gällande utlämning och överföring av dömda personer trädde i kraft i juni 2002. Haagkonventionen av 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn trädde också i kraft i februari 2002. 1980 års konvention om erkännande och verkställande av avgöranden rörande vårdnad av barn ratificerades och trädde i kraft i augusti 2002.
En handbok om det internationella rättsliga samarbetet samt en nationell handlingsplan har utarbetats.

Lettland har ratificerat samtliga rättsliga instrument gällande mänskliga rättigheter som är en del av gemenskapens regelverk när det gäller rättsliga och inrikes frågor.

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta rättsakten.

Senast ändrat den 09.12.2002
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början