RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Estland

Arkiv

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97)2006 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(1998) 705 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(1999) 504 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(2000) 704 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001)1747 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]
Kommissionens rapport [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002)1403 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 menade Europeiska kommissionen att Estland, trots uppmuntrande framsteg när det gäller rättsliga och inrikes frågor, måste göra stora ansträngningar, särskilt beträffande gränskontrollerna, för att på medellång sikt komma i kapp Europeiska unionen på detta område. Kommissionen uppmanade vidare Estland att förbättra hanteringen av flykting- och asylfrågor och att effektivare bekämpa organiserad brottslighet och penningtvätt.
I rapporten från november 1998 konstaterade kommissionen att Estland gjort avsevärda framsteg beträffande invandring, gränskontroller och asyl även om genomförandeåtgärder ännu inte vidtagits. Likaså hade en omfattande omorganisation av polisen genomförts. Beträffande bekämpningen av narkotika och organiserad brottslighet ville man se betydande insatser, särskilt för att anta nödvändiga internationella och nationella rättsliga instrument. Estland måste även fortsätta sina ansträngningar för att bekämpa korruption.
I rapporten från oktober 1999 ansåg kommissionen att Estland hade följt flertalet rekommendationer i rapporten från 1998. Omorganisationen av polisen var ett väsentligt steg framåt, men måste följas av förbättrad utbildning och förbättrade arbetsvillkor. Estland måste även fullborda anpassningen till EG:s regelverk av förvaltningen och kontrollen av gränsen österut, särskilt genom utveckling av infrastruktur och utrustning. Särskild uppmärksamhet krävdes beträffande droger och korruption.
I rapporten från november 2000 konstaterade kommissionen att väsentliga framsteg gjorts beträffande rättsliga och inrikes frågor. Insatserna måste dock fortsätta för att anpassa Estlands lagstiftning till EG:s regelverk beträffande bekämpningen av organiserad brottslighet, narkotikahandel, bekämpen mot korruption inom polisen och gränskontroll.
I rapporten från november 2001 konstaterade kommissionen att Estland hade gjort stora framsteg på området rättsliga och inrikes frågor.
I rapporten från oktober 2002 konstaterade kommissionen att Estland gjort nya framsteg i fråga om uppgiftsskydd, gränskontroll, visering, migration och polissamarbete och rättsligt samarbete. Sammantaget har tillnärmningen av lagstiftningen kommit relativt långt och arbetet med detta fortgår.
Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Den fria rörligheten för personer

Principen om varje unionsmedborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier fastställs i artikel 14 (f.d. artikel 7a) och i bestämmelserna om unionsmedborgarskapet (artikel 18, f.d. artikel 8a) i fördraget. I Maastrichtfördraget anges asylpolitiken, passagen av unionens yttre gränser och invandringspolitiken bland de frågor som är av gemensamt intresse för medlemsländerna. Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, har dessa frågor inkluderats i EG-fördraget (artiklarna 61-69), med en övergångsperiod på fem år innan unionens förfaranden ska tillämpas fullt ut. Det handlar om att så småningom skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan personkontroller vid de inre gränserna oberoende av de resandes nationalitet. Parallellt med detta ska gemensamma standarder för kontrollen vid unionens yttre gränser, viseringar, asylpolitik och invandringspolitik införas. I rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 fastställs en tidsplan för de åtgärder som måste vidtas för att uppnå dessa mål inom de närmaste fem åren. Denna tidsplan preciseras i en resultattavla från mars 2000.

Vissa medlemsländer tillämpar redan gemensamma regler på dessa områden tack vare Schengenavtalen, varav det första undertecknades 1985. Dessa mellanstatliga avtal har efter Amsterdamfördragets ikraftträdande integrerats inom ramen för Europeiska unionen och är nu en del av EG:s regelverk som kandidatländerna ska införa.

Estland har förklarat att landet är berett att följa bestämmelserna i Schengenregelverket. Man har redan vidtagit åtgärder för detta och har begärt hjälp av medlemsländerna, särskilt för att förstärka gränskontrollerna.

Asylpolitiken

EU:s asylpolitik har alltsedan Maastrichtfördraget varit en fråga av gemensamt intresse för medlemsländerna och bygger huvudsakligen på instrument utan juridisk räckvidd, till exempel Londonresolutionerna från 1992 om uppenbart ogrundade asylansökningar och principen om mottagande tredje land samt på internationella konventioner som Genèvekonventionen från 1951 om flyktingarnas rättsliga ställning.

Inom ramen för Schengenavtalen undertecknade medlemsländerna den 15 juni 1990 Dublinkonventionen om fastställande av vilket land som har ansvaret för att pröva en asylansökan som lämnas in i något av unionens medlemsländer, vilken trädde i kraft den 1 september 1997. Den här frågan hade inte reglerats i Genèvekonventionen. En rad tillämpningsåtgärder har sedan dess vidtagits av den kommitté som tillsattes i samband med konventionens undertecknande.

Förutom rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 behövs en övergripande strategi. Rådet har därför tillsatt en arbetsgrupp för asyl- och migrationsfrågor för att bemöta detta behov.

Invandringspolitiken

Invandringspolitiken har betraktats som en fråga av gemensamt intresse alltsedan Maastrichtfördragets ikraftträdande och är av betydelse för det mellanstatliga samarbetet på området inrikes frågor, men ännu finns det egentligen ingen EU-politik i frågan. Det har inte utarbetats några regler för inresa eller vistelse på unionens territorium för medborgare från tredje land.
Handlingsplanen av den 3 december 1998 omfattar dock specifika åtgärder på detta område.

Civilrättsligt samarbete

Få åtgärder har vidtagits på detta område, där EU sedan Maastrichtfördraget har behörighet att agera. Den hittills viktigaste åtgärden är konventionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Denna konvention införlivades i en EU-förordning i maj 2000. De viktigaste instrumenten för att underlätta det civilrättsliga samarbetet har utarbetats på internationell nivå (t.ex. Brysselkonventionen och Romkonventionen).

Enligt rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 ska nya regler antas.

Polissamarbete, tullsamarbete och straffrättsligt samarbete

Regelverket på dessa områden har i huvudsak sitt ursprung i den ram för samarbete som fastställs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen eller den tredje pelaren. Genom Amsterdamfördraget har de rättsliga bestämmelserna på detta område förändrats. Avdelning VI omfattar nu huvudsakligen polissamarbete, bekämpningen av organiserad brottslighet, bekämpningen av narkotikahandel, bekämpningen av korruption och bedrägerier, straffrättsligt samarbete och tullsamarbete. De mellanstatliga förfaranden som fastställdes i Maastrichtfördraget från 1993 har behållits.

Regelverket på området rättsliga och inrikes frågor förutsätter en hög grad av konkret samarbete mellan förvaltningarna samt att förordningar utarbetas och effektivt tillämpas. Europeiska kommissionen och Europarådet finansierade i detta syfte det första Octopus-programmet mellan 1996 och 1998. Octopus II (1999-2000) ska göra det lättare för länderna i Central- och Östeuropa och några av de nya oberoende staterna att anta ny lagstiftning enligt den modell som används för gällande regler inom EU genom att erbjuda utbildning och stöd till alla personer med ansvar för bekämpningen av korruption och organiserad brottslighet. Dessutom undertecknade EU och länderna i Central- och Östeuropa en pakt om bekämpningen av organiserad brottslighet den 28 maj 1998.

Inom ramen för unionen anges i rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 de olika åtgärder som de ska vidta på kort sikt (två år) och på medellång sikt (fem år) för att inrätta ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa. Här kan bland annat nämnas utvecklingen av den europeiska polisbyrån (Europol), särskilt inrättandet av förbindelser mellan byrån och medlemsländernas domstolsmyndigheter, integrationen av Schengenreglerna i polis- och tullsamarbetet samt insamlingen och lagringen av nödvändig information om gränsöverskridande brottslighet.

Europaavtalet om associering och vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden

Europaavtalet om associering med Estland omfattar bestämmelser om samarbetet i bekämpningen av narkotikamissbruk och penningtvätt.

Vitboken om länderna i Central- och Östeuropa och den inre marknaden tar inte upp frågor som direkt rör den tredje pelaren men behandlar frågor som rör penningtvätt och fri rörlighet för personer, vilka har ett nära samband med rättsliga och inrikes frågor.

UTVÄRDERING

I november 2001 ratificerade Estland konventionen om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, som trädde i kraft i mars 2002. Polisen måste även följa Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn.

Betydande framsteg har gjorts beträffande viseringspolitiken. Den administrativa kapaciteten har förbättrats genom att ett nytt, datoriserat nationellt viseringsregister införts, som gör det möjligt att behandla samtliga visumansökningar vid de utländska representationerna i Estland med hjälp av viseringsregistret.

Inför anslutningen måste landet dock genomföra anpassningen till Europeiska unionens förteckning över de länder vars medborgare inte behöver visum, och framför allt sluta avtal om undantag från kravet på visering. I juli 2001 antog regeringen "Schengenhandlingsplanen". I enlighet med denna plan fortsätter Estland sina förberedelser för deltagandet i Schengens informationssystem (SIS II). Sammantaget måste landet göra fortsatta ansträngningar för att tillämpa Schengenregelverket i sin helhet och genomföra den aktuella planen. Fortfarande saknas en fullständig Schengenstrategi.

Kontrollen vid de yttre gränserna sköts på ett tillfredsställande sätt. Det är dock nödvändigt att förstärka kontrollen ytterligare genom att förbättra utrustningen, utbildningen och infrastrukturen samt gränsvakternas levnadsvillkor. Dessutom måste inrättandet och genomförandet av ett system för havsövervakning skyndas på. I december 2001 ratificerade parlamentet konventionen om förenkling av formaliteterna i internationell sjöfart.

invandringområdet återstår en hel del att göra, särskilt beträffande bekämpningen av olaglig invandring. Under 2001 antog dock Estlands parlament ändringar i utlänningslagen och i flyktinglagen samt i lagar om skyldighet att lämna landet, om inreseförbud och om identitetshandlingar. I juni 2002 antogs den reviderade utlänningslagen, som ändrats med avseende på familjeåterförening.
I februari 2002 trädde en särskild enhet vid det estniska migrationsverket i funktion, som ansvarar för viseringar och olaglig invandring.
I juni 2002 hade Estland undertecknat återtagandeavtal med 33 länder. Landet måste dock fortsätta sina ansträngningar att sluta avtal med tredjeländer som utgör en möjlig källa till olaglig invandring.

Trots att antalet asylansökningar fortfarande är litet i Estland, ändrades flyktinglagen i januari 2001 och i maj 2002. Anpassningen av lagstiftningen måste fortsätta. En särskild flyktingenhet inrättades i februari 2002. Åtgärderna för flyktingintegration måste förbättras, såsom villkoren för familjeåterförening och möjligheten till permanent uppehållstillstånd.

Beträffande polissamarbete och bekämpningen av organiserad brottslighet har framsteg gjorts (anpassning av lagstiftningen, utbildning, internationellt samarbete osv.). I oktober 2002 slöts samarbetsavtal mellan Estland och Europol. Landet har undertecknat, men ännu inte ratificerat, FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet från år 2000. Det andra tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål har ännu varken undertecknats eller ratificerats.
För att effektivare kunna hantera särskilda problem som ekonomisk brottslighet och narkotikaanvändning, föreslår kommissionen att polisens utbildning förbättras och kapaciteten stärks. Samtliga poliskontor har sedan 2002 tillgång till ett datoriserat straffregister (POLIS).

Nya framsteg kan rapporteras i bekämpningen av terrorism, genom att ett flertal internationella instrument ratificerats, såsom

  • konventionen om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet (oktober 2001),
  • konventionen mot tagande av gisslan (november 2001),
  • FN:s konvention om bekämpande av bombattentat av terrorister (januari 2002),
  • FN:s konvention om bekämpande av finansiering av terrorism (mars 2002).


I juni 2001 antog Estlands parlament en ny straffrätt, som syftar till att anpassa den nationella lagstiftningen till EG:s bestämmelser om bekämpning av bedrägerier, korruption och penningtvätt. Förberedelser måste påbörjas för att ratificera konventionen från 1995 om skydd av gemenskapens finansiella intressen.
I december 2001 ratificerade Estland den europeiska straffrättsliga konventionen om korruption.
Lagstiftningen om penningtvätt stämmer redan väl överens med EG:s regelverk, men det är nödvändigt att förbättra utbildningen av finansunderrättelseenheterna, polisens enheter för ekonomisk brottslighet, åklagare, tulltjänstemän, bankdirektörer och bankanställda.

Beträffande narkotika har Estland ratificerat FN:s konvention och skärpt straffen för narkotikabrott. Dessutom har grupper som är specialiserade på att bekämpa narkotikahandel skapats inom polisen. Lagstiftningen överensstämmer i stor utsträckning med EG:s regelverk. Bekämpningen av narkotika går framåt genom att den nationella strategin mot narkotika genomförts och att de administrativa organ som deltar i genomförandet förstärkts.
I juli 2001 skapades Estlands centrum för narkotikaövervakning, som även är nationell samlingspunkt för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (REITOX). Förmågan att bekämpa narkotikahandeln måste dock förbättras genom att förstärka de rättsvårdande organens administrativa och operativa kapacitet, särskilt polisen och tullen.

När det gäller tullsamarbete är införlivandet av lagstiftningen på god väg. När Estland ansluts måste ytterligare ansträngningar göras för att genomföra konventionen från 1997 om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (Neapel II-konventionen) och TIS-konventionen (konventionen rörande användning av informationsteknik för tulländamål). Dessutom måste tullens administrativa kapacitet förstärkas genom att det finns tillräckligt med personal och utrustning.

Beträffande det rättsliga samarbetet ratificerade Estland följande instrument under 2001:

  • Europeisk konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar.
  • Europeisk konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad av barn samt om återställande av vård av barn.
  • Haagkonventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn.
  • Europeisk konvention om delgivning utomlands av handlingar i administrativa ärenden.

På privaträttens område har nya framsteg gjorts: I juni 2002 ratificerade Estland 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Beträffande skydd för de mänskliga rättigheterna har Estland, sedan konventionen om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter ratificerades, ratificerat samtliga rättsliga instrument.

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta rättsakten.

 
Senast ändrat den 12.08.2005
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början