RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Europaparlamentets interna arbetsordning

Europaparlamentet är Europeiska unionens medlagstiftare. Parlamentet är valt av medborgarna i direkta allmänna val. Det delar befogenheter inom lagstiftning och budgetering med rådet och utövar demokratisk kontroll. Den interna arbetsordningen reglerar Europaparlamentets funktion och organisation.

SAMMANFATTNING

I Europaparlamentets interna arbetsordning fastställs institutionens interna organisation och funktion. Artikel 232 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ger Europaparlamentet befogenhet att anta sin egen arbetsordning.

PARLAMENTETS SAMMANSÄTTNING

Europaparlamentets ledamöter

Europaparlamentets ledamöter har ett obundet mandat, som ska utövas under iakttagande av reglerna om oförenliga uppdrag som anges i akten av den 20 september 1976 (ändrad genom beslut nr 2002/772/EG). De åtnjuter EU:s privilegier och immunitet i enlighet med protokollet nr 7.

3. Talmannen, de 14 vice talmännen och de 5 kvestorerna är ledamöter som väljs av sina kolleger genom sluten omröstning. Deras kandidaturer ska stödjas av antingen en politisk grupp eller minst 40 ledamöter. Deras mandattid är två och ett halvt år.

Parlamentets talman

  • leder hela verksamheten och företräder den europeiska församlingen utåt,
  • öppnar, avbryter och avslutar sammanträdena,
  • leder debatterna i parlamentet,
  • avgör huruvida ändringsförslag kan tillåtas, avgör ärenden som rör frågor till rådet och kommissionen samt avgör huruvida betänkanden uppfyller arbetsordningens bestämmelser, och
  • hänvisar ärenden till utskotten i enlighet med deras behörighetsområden.

De vice talmännen kan träda in i talmannens ställe i de fall som anges i arbetsordningen, t.ex. om talmannen önskar delta i debatten. Kvestorerna är också ansvariga för administrativa och ekonomiska uppgifter.

De beslutande organen

Parlamentet har flera beslutande organ av vilka de viktigaste är följande:

  • Presidiet: det består av talmannen, de 14 vice talmännen och kvestorerna (med endast rådgivande röster) och avgör ekonomiska, administrativa och organisatoriska ärenden som rör Europaparlamentet.
  • Talmanskonferensen: den består av talmannen, ordförandena för de politiska grupperna och en grupplös ledamot som deltar i konferensen utan rösträtt. Konferensen fattar beslut om parlamentets arbetsorganisation och ärenden som rör planering av lagstiftningsarbetet, utarbetar förslag till föredragningslista, ansvarar för utskottens sammansättning och befogenheter och ger tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden. Talmanskonferensen ansvarar också för frågor som rör förbindelserna med EU:s övriga organ och institutioner, med vissa tredjeländer samt institutioner och organ utanför EU.

Det finns också två konferenser. Den ena består av utskottens ordförande och den andra av ordförandena för parlamentsdelegationerna. Dessa kan utfärda rekommendationer till talmanskonferensen.

De politiska grupperna och partierna

Europaparlamentets politiska grupper har bildats på grundval av politisk tillhörighet och består av minst 25 ledamöter, valda av åtminstone en fjärdedel av medlemsstaterna. De politiska grupperna liksom de ledamöterna som inte tillhör någon grupp förfogar över sekretariat, administrativa hjälpmedel och medel från parlamentets budget.

De europeiska politiska partiernas stadga antogs 2004. I Europaparlamentets arbetsordning anges endast de beslutande organens befogenheter när det gäller de politiska partierna på europeisk nivå. Europaparlamentets talman företräder den europeiska församlingen som institution i dess kontakter med dessa partier och presidiet fattar beslut om deras begäran om finansiering.

EUROPAPARLAMENTETS ORGANISATION

Parlamentsutskotten

Europaparlamentets organisation och verksamhet bygger på arbetet i parlamentsutskotten Följande tre typer av utskott finns inom Europaparlamentet:

  • Ständiga utskott. Dessa utskott har en central roll i parlamentets lagstiftningsarbete (bilaga VII till arbetsordningen). De ständiga utskotten bereder de frågor som de fått sig tilldelade enligt sina behörighetsområden. Om ett ämne berör flera områden, kan högst tre utskott inkallas för en och samma fråga.
  • Särskilda utskott. Deras behörighetsområden, sammansättning och mandat fastställs i samband med att de inrättas. Deras mandat får vara högst tolv månader.
  • Undersökningskommittéer. Dessa är tillfälliga arbetsgrupper som inrättas på begäran av en fjärdedel av parlamentets ledamöter och har till uppgift att granska överträdelser mot EU-lagstiftningen eller fall av bristfällig administration vid tillämpningen av denna rätt.

De ständiga och särskilda utskotten inrättas på förslag av talmanskonferensen. Deras ledamöter, ordinarie och suppleanter, väljs efter det att de har biträtt de politiska grupperna eller de grupplösa ledamöterna. Utskottens sammansättning bör i möjligaste mån återspegla Europaparlamentets sammansättning.

De interparlamentariska delegationerna

Det finns även ständiga interparlamentariska delegationer, vilka inrättas på förslag av talmanskonferensen, som beslutar om deras utformning och antalet ledamöter. Europaparlamentet kan även inrätta gemensamma parlamentarikerkommittéer med parlamenten i länder som är associerade med EU eller länder med vilka anslutningsförhandlingar har inletts.

Parlamentssessioner

Varje år under valperioden motsvarar en session indelad i tolv sammanträdesperioder, som utgörs av parlamentets månatliga plenarsammanträden. Den månatliga sammanträdesperioden är indelad i sammanträden.

Europaparlamentets säte är Strasbourg, där de tolv månatliga sammanträdesperioderna äger rum. Extra sammanträdesperioder samt parlamentsutskottens möten hålls i Bryssel.

Parlamentsledamöterna har rätt att uttrycka sig på vilket av de officiella språken de önskar och talartiden är noggrant reglerad.

Talmanskonferensen upprättar ett förslag till föredragningslista. Den slutliga föredragningslistan antas sedan i början av varje session. Punkterna som anges på föredragningslistan kan bli föremål för debatt, ändringsförslag eller för en enda omröstning utan debatt.

FÖRFARANDEN FÖR LAGSTIFTNING, BUDGETARBETE OCH ANNAT

Parlamentet ansvarar tillsammans med kommissionen och rådet för fastställandet av EU:s planerade lagstiftningsverksamhet (se bilaga XIV). När kommissionen har lagt fram ett förslag inleds lagstiftningsförfarandet inom parlamentet genom en grundlig granskning av huruvida grundläggande rättigheter samt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras och att tillräckliga finansiella medel har anslagits.

För betänkanden som avser rättsakter skickar parlamentets talman kommissionens förslag tillsammans med samråd, begäran om yttranden och rådets gemensamma ståndpunkter till behörigt parlamentsutskott, som till att börja med kontrollerar den rättsliga grunden. Utskottet utser sedan en föredragande som utarbetar ett betänkande med eventuella ändringsförslag, ett förslag till lagstiftningsresolution och i förekommande fall en motivering. Utskottets ordförande kan också föreslå att förslaget godkänns utan ändringar efter en första debatt, såvida inte minst en tiondel av utskottets ledamöter motsätter sig detta.

För betänkanden som inte avser rättsakter, som initiativbetänkanden eller yttranden, utses också en föredragande. Han eller hon ska inför plenarsammanträdet lägga fram ett betänkande som innehåller ett förslag till resolution, en motivering med en finansieringsöversikt samt texten till resolutionsförslaget.

Initiativbetänkanden skickas till kommissionen för att denna ska lägga fram ett lagstiftningsförslag och ska dessförinnan godkännas av talmanskonferensen. Konferensen har två månader på sig att fatta beslut och ska motivera ett eventuellt avslag.

Lagstiftningsförfaranden

Samtliga kommissionens lagstiftningsförslag överlämnas till parlamentets behöriga utskott som upprättar ett betänkande. Utifrån betänkandet får Europaparlamentet antingen anta texten, lämna ändringsförslag eller förkasta förslaget.

I ordinarie lagstiftningsförfarande är Europaparlamentet medlagstiftare med Europeiska unionens råd. Bägge institutionerna antar därmed lagstiftningsakter antingen efter en första behandling eller efter en andra behandling. Om de två institutionerna efter andra behandlingen fortfarande inte har kommit överens sammankallas en förlikningskommitté.

Det finns dessutom särskilda lagstiftningsförfaranden där Europeiska unionens råd är ensam lagstiftare och Europaparlamentet endast associerad till förfarandet. Parlamentets roll begränsas då till samråd eller godkännande av lagstiftningsförslaget.

Beslutsmässighet och votering

Den beslutsmässighet som krävs för att rösta är uppnådd om en tredjedel av ledamöterna befinner sig i plenisalen. Omröstning sker vanligtvis genom handuppräckning, men omröstning genom namnupprop, på elektronisk väg eller i sluten form är också möjliga under vissa omständigheter. Andra förfaranden

Särskilt känsliga områden, som budgeten och yttre förbindelser, omfattas av speciella förfaranden.

Vad beträffar budgeten, har Europaparlamentet en avgörande roll eftersom det är med och godkänner EU:s budget, kontrollerar genomförandet av budgeten och beviljar kommissionen ansvarsfrihet för detta genomförande.

Europaparlamentet spelar också en viktig roll vid ingående av internationella avtal. Det får i synnerhet formulera rekommendationer och lämna ett yttrande eller sitt godkännande till underskrift av alla internationella avtal.

RELATIONER MED ANDRA INSTITUTIONER OCH MED MEDBORGARNA

Relationer med andra europeiska institutioner och organ

Europaparlamentet väljer kommissionens ordförande och kommissionskollegiet. När de utnämnts måste de lägga fram sina politiska riktlinjer inför plenarsammanträdet respektive de ansvariga utskotten. Parlamentet kan även lägga fram och rösta om ett misstroendevotum mot kommissionen som kan tvingas avgå. Ett ramavtal om relationerna mellan Europaparlamentet och kommissionen finns i bilaga XIII.

Parlamentet yttrar sig också om nomineringen av ledamöter i Revisionsrätten och direktionen för Europeiska centralbanken (ECB).

Europaparlamentet kan även rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om allmänna problem eller i specifika frågor. Parlamentet får även rikta en förfrågan till något av de europeiska organen och kalla in Europeiska unionens domstol.

För att förbättra eller klarlägga förfaranden kan Europaparlamentet sluta interinstitutionella avtal med övriga institutioner. Parlamentet har även andra sätt att upprätthålla kontakten med institutionerna, eftersom det kan ställa frågor till rådet eller till kommissionen, som besvarar dem muntligen under plenarsammanträdena eller skriftligt, om parlamentet begär det. Skrivna frågor kan även ställas av parlamentet till ECB.

Kontakter med de nationella parlamenten

Europaparlamentet informerar regelbundet de nationella parlamenten om sin verksamhet. En parlamentarikerdelegation träffar de nationella delegationerna på Konferensen mellan parlamentariska organ för EU-frågor (Cosac).

Kontakter med medborgarna

Varje medborgare eller invånare i EU har inom fastställda gränser tillgång till parlamentets handlingar. Öppenhet och dokumentation av sammanträden garanteras genom att både utskottsdebatterna och plenarsammanträdena är offentliga och att protokollen från de sistnämnda offentliggörs i EUT.

Alla medborgare och invånare i EU har även rätt att lägga fram en framställning till Europaparlamentet i ämnen med anknytning till EU:s verksamhetsområden, som berör dem direkt. Framställningarna granskas av det behöriga utskottet, som kan besluta om att utarbeta betänkanden eller uttala sig på något annat sätt.

Medborgarna i Europa kan även lämna in klagomål mot verksamheten inom europeiska institutioner och organ till Europeiska ombudsmannen.

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta referensdokumentet, som även fortsättningsvis är den enda juridiskt bindande texten.

Senast ändrat den 10.12.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början