RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


"Tjänstedirektivet"

År 2010 ska målet att skapa en fullt utvecklad inre marknad för tjänster ha uppfyllts. Därför har tjänstedirektivet antagits för att främja friheten för tjänsteleverantörer att etablera sig i andra medlemsstater och friheten att tillhandahålla tjänster mellan medlemsstater. Direktivet har också till syfte att ge konsumenter och företag som utnyttjar tjänster större valfrihet och bättre kvalitet.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden [EUT L 376, 27.12.2006].

SAMMANFATTNING

Genom direktivet skapas allmänna ramar som gynnar utövandet av etableringsfriheten för tjänsteleverantörer och den fria rörligheten för tjänster, samtidigt som en hög kvalitet på tjänsterna garanteras.

Det vilar på följande fyra pelare:

  • att främja etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom EU;
  • att stärka konsumenternas rättigheter när de utnyttjar tjänster;
  • att främja kvaliteten på tjänster;
  • att upprätta ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstater.

Tillämpningsområde

Direktivet erbjuder en allmän rättslig ram för alla tjänster som tillhandahålls mot ekonomisk ersättning (bortsett från ett antal undantag), men tar ändå hänsyn till vissa verksamheters och yrkens specifika karaktär.

Direktivet täcker en stor mängd tjänster som motsvarar ungefär 40 % av EU:s BNI och av sysselsättningen. Det täcker tjänster som:

  • bygg och hantverk;
  • detaljhandel;
  • de flesta reglerade yrken (advokater, arkitekter, ingenjörer och ekonomer, till exempel);
  • tjänster knutna till företag (kontorsunderhåll, förvaltningsrådgivning och reklam, till exempel);
  • turism;
  • immateriella tjänster;
  • privatundervisning.

Flera typer av tjänster är undantagna från direktivets tillämpningsområde, i synnerhet:

  • finansiella tjänster;
  • telekommunikationsnäten;
  • transporter;
  • hälso- och sjukvårdstjänster;
  • spelverksamhet;
  • vissa sociala tjänster.

Direktivet gäller i de två följande fallen:

  • vid permanent etablering av företag, nämligen då en enskild företagare eller ett företag vill inrätta en permanent anläggning (företag eller dotterbolag) i sitt eget land eller i ett annat EU-land;
  • vid gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, nämligen då ett företag som redan är etablerat i EU önskar leverera tjänster i ett annat EU-land, utan att skapa en permanent anläggning eller då en konsument i ett EU-land önskar köpa en tjänst av en leverantör som är etablerad i ett annat EU-land.

Direktivet möjliggör dessutom för tjänstemottagarna, i synnerhet konsumenter och företag, att få ett större urval och bättre tillgång till tjänster inom EU, i den mån:

  • mottagarna är väl informerade om tjänsteleverantörerna och om garantier efter försäljning eller för reparation;
  • direktivet förbjuder all diskriminering som grundas på tjänstemottagarens nationalitet eller bostadsort.

Administrativ förenkling

Direktivet kräver att medlemsstaterna förenklar förfarandena för att bilda och utföra en tjänsteverksamhet. Formella krav som skyldigheten att tillhandahålla originaldokumentation, auktoriserade översättningar eller bestyrkta kopior ska tas bort, utom i undantagsfall. Sedan december 2009 ska företag och individer vara i stånd att utföra alla nödvändiga formaliteter genom "gemensamma kontaktpunkter".

Kontaktpunkterna är portaler för e-myndigheter som inrättas av den nationella administrationen i varje EU-land. De kan användas av tjänsteleverantörer för att:

  • erhålla detaljerade uppgifter om entreprenörskap i utlandet eller i ursprungslandet;
  • online utföra administrativa formaliteter som rör bildande av företag;
  • online utföra administrativa formaliteter som rör gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster.

Att undanröja de juridiska och administrativa hindren för utvecklingen av tjänsteverksamheterna

För att underlätta etableringsfriheten föreskrivs följande:

  • krav på att undersöka om förfarandena för tillståndsgivning är förenliga med principerna om icke-diskriminering och proportionalitet och krav på att följa vissa principer när det gäller de villkor och förfaranden för tillståndsgivning som tillämpas på tjänsteverksamheter;
  • förbud mot vissa rättsliga krav som fortfarande ingår i vissa medlemsstaters lagstiftning, men som inte är rättfärdigade, som t.ex. krav som grundar sig på nationalitet;
  • skyldighet att utreda att även vissa andra rättsliga krav är förenliga med principerna om icke-diskriminering och proportionalitet.

Att underlätta tillfälligt tillhandahållande av tjänster över gränserna

Till stöd för det fria tillhandahållandet av tjänster föreskrivs i direktivet att medlemsstaterna skall garantera fritt tillträde till tjänsteverksamheter och att dessa fritt skall kunna utövas inom deras territorier. Den medlemsstat som tjänsteleverantören har förflyttat sig till kan endast kräva att vissa krav iakttas under förutsättning att dessa krav inte är diskriminerande, står i proportion till syftet och är motiverade av skäl som sammanhänger med allmän ordning och säkerhet, människors hälsa eller skyddet av miljön.

I direktivet föreskrivs också flera viktiga undantag från denna princip, som till exempel på området yrkeskvalifikationer, på området utstationering av arbetstagare och för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Konsumenternas rättigheter

När det gäller skyddet av slutkonsumenternas rättigheter fastslår direktivet:

  • att slutkonsumenterna har rätt att utnyttja tjänster från andra medlemsstater;
  • att slutkonsumenterna har rätt att få information om de regler som gäller för tjänsteleverantörerna, oavsett var dessa är etablerade, samt om de tjänster som en tjänsteleverantör erbjuder.

Kvaliteten på tjänster

När det gäller kvaliteten på tjänster syftar direktivet till att:

  • höja kvaliteten på tjänster till exempel genom införandet av frivillig certifiering av verksamheten eller utarbetandet av egna kvalitetskriterier;
  • uppmuntra särskilt yrkessammanslutningar och branschorganisationer att utarbeta uppförandekoder.

Att upprätta ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstater

För att främja etableringsfriheten och den fria rörligheten för tjänster i Europeiska unionen:

  • fastställs en rättsligt bindande skyldighet för medlemsstaterna att samarbeta med myndigheterna i andra medlemsstater, så att det blir möjligt att effektivt kontrollera tjänsteverksamheterna i unionen utan att detta leder till en mängd överlappande kontroller;
  • lägger direktivet grunden till utvecklingen av ett elektroniskt system för utbyte av information mellan medlemsstaterna. Ett sådant system är absolut nödvändigt för ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstater.

Bakgrund

Tjänster spelar en drivande roll i den europeiska ekonomin. De motsvarar ungefär 70 % av sysselsättningen och av BNI i EU, och det är i denna sektor som nästan 9 av 10 nya arbeten skapas. Genom "Lissabonstrategin" har kommissionen besvarat Europeiska rådets uppmaning att utforma en politik som syftar till att avlägsna hindren för den fria rörligheten för tjänster och etableringsfriheten för tjänsteleverantörer. Direktivet svarar på konstaterandet att den inre tjänstemarknaden ännu inte medför alla de fördelar man har rätt att vänta sig. Trots att tjänster är allerstädes närvarande i den europeiska ekonomin, motsvarar de fortfarande endast ungefär en femtedel av utbytena inom EU. "Tjänstedirektivet" antogs av parlamentet och rådet i december 2006. Medlemsstaterna hade tre år på sig för att införliva och verkställa bestämmelserna på lokal nivå. Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna var den 28 december 2009.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Dag för ikraftträdande - Datum då rättsakten upphör att gälla Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2006/123/EG

28.12.2006

28.12.2009

EUT L 376, 27.12.2006

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens beslut 2011/130/EU av den 25 februari 2011 om fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av dokument som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden [EUT L 53, 26.2.2011].
Syftet med beslutet är att underlätta verifikation av elektroniska underskrifter då dessa används vid:

  • original;
  • bestyrkta kopior;
  • auktoriserade översättningar.

Medlemsstaterna ska inrätta tekniska medel som gör det möjligt för dem att behandla dokument som lämnats in av tjänsteleverantörer genom kontaktpunkterna och som signerats elektroniskt med en XML, CMS eller PDF-underskrift.

Meddelande från Europeiska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén "Mot en bättre fungerande inre marknad för tjänster - bygga vidare på resultaten av den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet" [KOM(2011) 20 slutlig – Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Senast ändrat den 26.04.2011

Se även

  • Generaldirektoratet för den inre marknaden och tjänster, "tjänstedirektivet" (DE) (EN) (FR)
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början