RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Avtal om luftfart mellan medlemsländer och tredjeländer

Kommissionen har antagit ett åtgärdspaket för att skapa en juridisk ram för alla bilaterala relationer när det gäller luftfart mellan Europeiska unionen (EU) och länder utanför unionen. Syftet med dessa åtgärder är att undanröja den ovisshet som råder beträffande luftfarten efter EG-domstolens dom i vilken de bilaterala avtalen ("open skies"-avtalen) mellan Förenta staterna och åtta medlemsländer inte anses vara förenliga med EG-lagstiftningen.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 847/2004 av den 29 april 2004 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredje länder.

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Dessa avtal ingicks efter andra världskriget av Sverige, Finland, Belgien, Luxemburg, Österrike, Nederländerna, Danmark och Storbritannien. Enligt avtalen får Förenta staterna upphäva, tillfälligt dra in eller begränsa trafiktillstånden för de flygbolag som utsetts av de undertecknande medlemsländerna.

Enligt EG-domstolen strider avtalen mot EG-lagstiftningen på två punkter. För det första innebär klausulerna om nationalitet att de strider mot rätten till marknadstillträde utan diskriminering för de europeiska flygbolagen när det gäller linjer mellan samtliga EU:s medlemsländer och länder utanför EU. För det andra är det endast EG som har befogenhet att ingå sådana åtaganden i de fall avtalen avser utövandet av en EG-behörighet, dvs. i de fall det rör sig om ett verksamhetsområde som omfattas av EG:s lagstiftning.

Eftersom Förenta staterna har rätt att inte acceptera ett flygbolag anser EG-domstolen att avtalen utgör ett hinder för den fria etableringsrätten och rätten att fritt utöva en näringsverksamhet: EU:s medlemsländer öppnar ju sitt luftrum för de amerikanska bolagen, men det motsatta förhållandet gäller inte för samtliga EU-flygbolag.

Den nya förordningen

Den här förordningen, som således ingår i det åtgärdspaket som nämns ovan, innehåller ett antal principer som är avsedda att ge garantier för ett adekvat utbyte av information inom EG så att medlemsländerna i sina bilaterala relationer med tredjeländer i fråga om luftfart inte löper risken att bryta mot EG:s lagstiftning.

EG-domstolen har bekräftat EG:s exklusiva behörighet i fråga om att förhandla, ingå och underteckna sådana avtal, under förutsättning att det rör sig om verksamhetsområden som faller under dess behörighet. EG-domstolen har också bekräftat EU-flygbolagens rätt att fritt etablera sig i hela EU och att få fritt marknadstillträde, utan diskriminering, när det gäller linjer mellan samtliga medlemsländer och tredjeländer (nationalitetsklausul).

EG bör se till att de befintliga bilaterala avtalen rättas till på de punkter där de strider mot EG-rätten. Med tanke på det stora antalet bilaterala avtal har emellertid medlemsstaterna tillstånd, under förutsättning att EG inte har inlett några förhandlingar, att förhandla med tredjeländer om att ingå ett nytt avtal eller ändra ett befintligt avtal. För att se till att ett avtal är förenligt med EG-rätten måste de i så fall agera i enlighet med skyldigheterna i förordningen.

Genom den nya förordningen införs ett system som via ett antal standardklausuler innebär en skyldighet för medlemstaterna att anmäla och få ett tillstånd för att inleda bilaterala förhandlingar som syftar till att befintliga avtal ska överensstämma med EG-rätten. Medlemsstaterna blir också skyldiga att se till att det under förhandlingarnas gång finns icke-diskriminerande rutiner i fråga om överläggningar med industrin och beviljandet av trafikrättigheter.

En medlemsstat får inleda förhandlingar med ett tredjeland för att nå fram till ett nytt avtal, eller för att ändra ett befintligt avtal eller en eller flera bilagor till ett avtal, eller för att nå fram till bilaterala eller multilaterala överenskommelser vars syfte delvis faller under gemenskapens behörighet. En förutsättning för detta är att relevanta klausuler, som medlemsstaterna och kommissionen enats om, tas med i förhandlingarna och att anmälningsplikten iakttas.

Om en medlemsstat har för avsikt att inleda förhandlingar ska kommissionen underrättas skriftligt. Om kommissionen inom 15 arbetsdagar efter det att en sådan anmälan mottagits kommer fram till att sådana förhandlingar kan störa pågående förhandlingar mellan gemenskapen och tredjelandet i fråga, eller att de kan resultera i ett avtal som strider mot EG-rätten, ska medlemsstaten i fråga underrättas om detta.

En medlemsstat får inte träffa några nya överenskommelser med ett tredjeland som resulterar i att det blir färre lufttrafikföretag i gemenskapen som kan utses för att trafikera linjer mellan det egna landet och tredjelandet i fråga.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 847/200430.5.2004-EUT L 157, 30.4.2004.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 240 av den 24 augusti 1992].

 
Senast ändrat den 19.09.2007
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början