RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Rättsliga aspekter på elektronisk handel ("Direktiv om elektronisk handel")

Direktivet om elektronisk handel syftar till att klargöra rättsläget när det gäller elektronisk handel för att öka Internetanvändarnas tilltro till handeln. Därför fastställs ett stabilt regelverk som innebär att informationssamhällets tjänster (e-tjänster) omfattas av principerna för den inre marknaden (fri rörlighet och fri etableringsrätt) och som innehåller ett begränsat antal harmoniserade åtgärder.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("Direktiv om elektronisk handel").

SAMMANFATTNING

Detta direktiv baseras på riktlinjerna i kommissionens meddelande [KOM(97) 157 slutlig] om elektronisk handel, som syftar till att skapa en enhetlig rättslig ram för elektronisk handel på europeisk nivå. Avsikten med det tillvägagångssätt som valts är i synnerhet att undvika överreglering. Det baseras på den inre marknadens friheter och tar hänsyn tas till den faktiska kommersiella situationen samtidigt som mål av allmänt intresse skyddas.

Direktivet är också resultatet av en vilja att undanröja skillnaderna mellan medlemsstaternas rättspraxis och på så vis skapa en säkerhet som främjar konsumenternas och företagens tilltro till elektronisk handel.

Tillämpningsområde

Direktivet omfattar alla e-tjänster *: tjänster mellan företag, tjänster som företag erbjuder konsumenter, gratistjänster som t.ex. finansieras med offentliga medel eller genom sponsring, och tjänster som möjliggör elektroniska onlinetjänster (bland annat interaktiv distansförsäljning av varor och tjänster, och nätbutiker).

Bland annat följande nätbaserade verksamheter och sektorer omfattas: tidningar, databaser, finanstjänster, kvalificerade tjänster (som tillhandahålls av t.ex. advokater, läkare, revisorer och fastighetsmäklare), nöjestjänster (t.ex. beställvideo), direktmarknadsföring och -reklam samt tjänster för Internetanslutning.

Direktivet omfattar bara tjänsteleverantörer * som är etablerade inom EU. För att inte hämma den globala elektroniska handeln, syftar det dock till att undvika förhållanden som är inte är förenliga med den rättsliga utvecklingen i andra delar av världen.

Tillämpning av lagstiftningen i den stat där leverantören är etablerad

Enligt artikel 3 skall leverantörer av e-tjänster (t.ex. Internetoperatörer) omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där de är etablerade (bestämmelsen om ursprungsland/den inre marknaden). Enligt direktivet är tjänsteleverantörens etableringsort den plats där näringsverksamhet utövas med hjälp av ett fast driftställe under obestämd tid. Denna regel om ursprungsland är hörnstenen i direktivet, eftersom den innebär att rättsläget blir klart och tydligt, vilket krävs för att tjänsteleverantörer skall kunna erbjuda sina tjänster i hela unionen.

Förbud mot förhandstillstånd

Enligt direktivet får medlemsstaterna för e-tjänster inte kräva några särskilda tillstånd som inte krävs för liknande tjänster som tillhandahålls på andra sätt. Det strider också mot direktivet att kräva tillstånd för att en webbplats skall få upprättas. Det kan dock krävas tillstånd om den aktuella verksamheten är reglerad (t.ex. bank- och finanstjänster).

Öppenhet

Medlemsstaterna ska i sin lagstiftning fastställa att leverantörer av e-tjänster ska se till att tjänstemottagarna * och de behöriga myndigheterna enkelt, direkt och stadigvarande kan få tillgång till grundläggande information om verksamheten: namn, adress, e-postadress, nummer i handelsregistret, yrkestitel, medlemskap i branschorganisationer och momsregistreringsnummer.

Kommersiella meddelanden och spamming *

Kommersiella meddelanden * ska vara klart identifierbara och otvetydiga (artikel 6) för att öka konsumenternas tilltro och garantera god affärssed. Dessutom måste kommersiella e-postmeddelanden vara klart identifierbara som sådana när mottagaren tar emot dem. Medlemsstaterna måste också vidta åtgärder för att se till att tjänsteleverantörer som sänder icke begärda kommersiella meddelanden per e-post regelbundet konsulterar och respekterar de register där personer som inte önskar erhålla sådan post kan registrera sig (opt out) *. Direktivet förbjuder dock inte medlemsstaterna att välja ett system där endast de som registrerar sig får sådana meddelanden (opt in) *.

Onlineavtal

Enligt direktivet måste medlemsstaterna avskaffa alla förbud mot och restriktioner för användningen av onlineavtal. Dessutom garanteras klarhet angående rättsläget genom att det införs viss informationsskyldighet vid ingående av onlineavtal. Dessa bestämmelser kompletterar direktivet från 1999 om elektroniska signaturer ( castellano deutsch english français ).

Mellanhänders ansvar

Frågan om ansvar för mellanhänder, framför allt för leverantörer av värdtjänster, är en av de känsligaste frågorna. Det handlar om att fastställa i vilken utsträckning tekniska mellanhänder kan hållas ansvariga för olagligt och skadligt innehåll som offentliggörs på deras nät eller server.

För att komma tillrätta med den juridiska osäkerheten undantar direktivet mellanhänder från ansvar om de endast spelar en passiv roll genom att överföra information från tredje part. Direktivet begränsar även ansvaret för andra mellanhänder, såsom dem som lagrar information. Förvaltare av infrastruktur och Internetoperatörer kan således inte hållas ansvariga för den information som överförts, om de inte initierat överföringen och inte valt ut mottagaren eller den aktuella informationen.

Enligt direktivet kan dock medlemsstater införa en skyldighet för Internetoperatörer att snarast möjligt informera de behöriga myndigheterna om olaglig verksamhet som Internetanvändare bedriver. På samma sätt kan medlemsstaterna införa en skyldighet för webbvärdar att ge de behöriga myndigheterna information som gör att webbplatsinnehavarna kan identifieras.

Direktivets genomförande

Medlemsstaterna och kommissionen ska uppmuntra att handels-, yrkes- och konsumentorganisationer utarbetar uppförandekoder på gemenskapsnivå avsedda att bidra till att direktivets bestämmelser tillämpas på ett korrekt sätt. Kommissionen ska se till att dessa koder är förenliga med gemenskapsrätten och öppna för insyn på gemenskapsnivå. Sammanslutningar som företräder konsumenterna bör uppmuntras att delta i utarbetandet och genomförandet av dessa uppförandekoder (artikel 16).

Medlemsstaterna ska se till att deras lagstiftning, vid tvister mellan en leverantör av e-tjänster och en tjänstemottagare, inte hindrar en utomrättslig lösning av tvister, bland annat med hjälp av lämpliga elektroniska medel. Medlemsstaterna ska sörja för att organ för utomrättslig lösning av tvister tillämpar följande principer: principen om oberoende, öppenhetsprincipen, den kontradiktoriska principen, effektivitetsprincipen, legalitetsprincipen, frihetsprincipen och representationsprincipen (artikel 17).

Medlemsstaterna ska se till att talan kan föras inför domstol när det gäller e-tjänster, så att det blir möjligt att snabbt vidta åtgärder, i syfte att komma tillrätta med den påstådda överträdelsen och hindra ytterligare skada för berörda intressen (artikel 18).

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har medel för tillsyn och utredning som krävs för att effektivt kunna genomföra detta direktiv. Medlemsstaterna ska se till att myndigheterna samarbetar med andra medlemsstater och i detta syfte utse en eller flera kontaktpersoner vars adress och telefonnummer ska meddelas till de andra medlemsstaterna och till kommissionen (artikel 19).

Undantag

I direktivet anges tre typer av undantag:

  • Vissa verksamheter som inte omfattas av tillämpningsområdet (bilaga 1) som notarius publicus verksamheter eller försvar av en klient i domstol.
  • Artikel 3 ("ursprungsland") gäller inte för vissa särskilda områden (t.ex. upphovsrätt och avtalsförpliktelser vid konsumentavtal).
  • Medlemsstaterna kan vidta åtgärder som begränsar den fria rörligheten för tjänster med ursprung i en annan medlemsstat (undantag i varje enskilt fall) av hänsyn till t.ex. skyddet av minderåriga, folkhälsan eller konsumentskyddet.
Rättsaktens nyckelbegrepp
  • Informationssamhällets tjänster: tjänster som normalt utförs mot ersättning, på distans och på elektronisk väg, på individuell begäran av en tjänstemottagare.
  • Tjänsteleverantör: varje fysisk eller juridisk person som tillhandahåller någon av informationssamhällets tjänster.
  • Etablerad tjänsteleverantör: en tjänsteleverantör som utövar näringsverksamhet med hjälp av ett fast driftställe under obestämd tid. Förekomsten och användningen av teknisk utrustning och teknik för att tillhandahålla tjänsten innebär inte i sig att tjänsteleverantören är etablerad.
  • Tjänstemottagare: varje fysisk eller juridisk person som av yrkesmässiga eller andra skäl använder någon av informationssamhällets tjänster, i synnerhet för att efterforska information eller göra den tillgänglig.
  • Kommersiellt meddelande: varje form av meddelande, utom vissa former som beskrivs i direktivet, som syftar till att direkt eller indirekt främja varor eller tjänster från företag, organisationer eller personer som bedriver handels-, industri- eller hantverksverksamhet, eller utövar reglerad yrkesverksamhet, eller till att direkt eller indirekt främja ovan nämnda företags, organisationers eller personers anseende.
  • Opt out: icke-godkänt utskick av kommersiella meddelande till lista med e-postadresser till Internetanvändare som inte uttryckligen accepterat att ta emot kommersiella meddelanden men som kan välja att strykas från listan. I detta fall är Internetanvändarens medgivande implicit.
  • Opt in: godkänt utskick av kommersiella meddelanden till en lista med e-postadresser till Internetanvändare som på förhand accepterat att få sådana meddelanden. I detta fall rör det sig om ett explicit medgivande från Internetanvändarens sida.
  • "Spamming": amerikansk slang för oönskad skräppost. Med spamming avses spridning av samma meddelande till ett stort antal Internetanvändare. Det är också en metod för icke-riktad marknadsföring med hjälp av e-postadresser för att skicka reklam som belastar Internetanvändarnas inkorg för e-post.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Dag för ikraftträdande Genomförande i medlemsstaterna EUT
Direktiv 2000/31/EG [antagande: medbeslutande COD/1998/0325] 17.7.2000 - EGT L 178, 17.7.2000

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rapport från kommissionen av den 21 november 2003: första rapporten om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("Direktiv om elektronisk handel").

Genom denna rapport görs den första utvärderingen av genomförandet, tillämpningen och effekterna av direktivet om elektronisk handel. Det visar sig att direktivet haft positiva effekter på den ständigt växande elektroniska handeln i Europa.

Direktivet har generellt sett genomförts på ett tillfredsställande sätt i medlemsstaterna. Med undantag för Nederländerna har medlemsstaterna beslutat att genomföra direktivet genom att anta en övergripande lag om elektronisk handel för att skapa ett nationellt regelverk som är så klart och tydligt som möjligt. Under genomförandefasen har man framför allt koncentrerat sig på den inre marknaden och bestämmelserna om mellanhänders ansvar. Vissa medlemsstater har beslutat att låta den nationella lagstiftningen omfatta ytterligare aspekter som inte behandlas i direktivet, bland annat ansvar för skapare av länkar och sökmotorer, förfaranden för anmälan och borttagande av olagligt innehåll, krav på registrering av tjänsteleverantörer, filtrering, kryptering och bevarande av uppgifter.

I rapporten framhålls även att direktivet verkar ha lett till en minskning av antalet domstolsärenden, och således även till minskad osäkerhet angående rättsläget, framför allt när det gäller ansvaret för leverantörer av Internettjänster. Detta tyder på att direktivet skapat ett fungerande regelverk för e-tjänster.

När det gäller direktivets uppföljning kommer kommissionen att sträva efter att

- se till att direktivet tillämpas på ett korrekt sätt,
- främja administrativt samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna,
- förbättra informationen liksom företagens och medborgarnas medvetenhet,
- följa den politiska utvecklingen och identifiera framtida åtgärdsområden,
- intensifiera det internationella samarbetet och lagstiftningsdiskussionerna.

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska centralbanken av den 14 maj 2003 - Tillämpningen på finansiella tjänster av artiklarna 3.4 - 3.6 i direktivet om elektronisk handel [KOM(2003) 259 - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Meddelandet syftar till att garantera att de mekanismer som beskrivs i artiklarna 3.4-3.6 i direktivet om elektronisk handel, som gör det möjligt för medlemsstaterna att på grundval av allmänintresset från fall till fall belägga informationssamhällets tjänster från en annan medlemsstat med restriktioner, tillämpas strikt och korrekt. Meddelandet skall vara till hjälp för de medlemsstater som vill använda sig av dessa mekanismer, även om det inte rör sig om ett tolkningsdokument. Analysen i meddelandet baseras på EG-domstolens praxis. Det rör sig inte om ett systematiskt försök att täcka alla aspekter av de avsedda artiklarna, utan meddelandet tar endast upp de artiklar för vilka kommissionen anser att ytterligare förklaringar och hjälp behövs.

 
Senast ändrat den 05.01.2005
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början