EUROPA

SAMMANFATTNING

Försäkringsföretagens solvens är en garanti för att de kan lämna ersättning till försäkringstagarna vid skada. De befintliga solvensreglerna är emellertid föråldrade. De tar inte hänsyn till riskerna och varierar mellan medlemsländerna. Det nya systemet, Solvens II, är anpassat efter den senaste utvecklingen på tillsynsområdet, försäkringstekniska aspekter och riskhantering. Förslaget är en omarbetning av 14 direktiv och innehåller även nya bestämmelser. Förslaget gäller liv- och skadeförsäkringsföretag samt återförsäkringsföretag. Vissa försäkringsföretag omfattas emellertid inte. Det gäller t.ex. små försäkringsföretag och pensionsfonder. Vad gäller de sistnämnda kommer kommissionen att undersöka frågan om deras solvens i samband med en översyn av direktiv 2003/41/EG som bör kunna genomföras under 2008. Förslaget till direktiv kommer inte heller att ändra det system som gäller för finansiella konglomerat, för vilka kommissionen kommer att se över befintlig lagstiftning (direktiv 2002/87/EG), även detta under 2008.

Anpassa förslaget till gemenskapsrättens utveckling

Efter ikraftträdandet av direktiv 2007/44/EG den 21 september 2007 (om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn), har det uppstått uppenbara avvikelser mellan texten i ovannämnda direktiv och i det första förslaget [KOM(2007) 361]. Vidare nådde rådet och Europaparlamentet i december 2007 en politisk överenskommelse om ”Rom I-förordningen”. Bestämmelserna i den förordningen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser kommer också att påverka föreliggande förslag. Av dessa skäl har det ursprungliga förslaget till Solvens II-direktiv ändrats [KOM(2008) 119].

Syfte

Solvens II har följande syfte:

• Undanröja skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftningar om regler för försäkrings- och återförsäkringsföretag.
• Förbättra den inre marknadens funktion genom att upprätta samordnade regler för tillsyn över försäkringsgrupper.
• Skydda fordringsägarna genom att inrätta rekonstruktions- och likvidationsförfaranden för försäkringsföretag.

Det nya systemet består av tre pelare som kompletterar varandra:

• Kvantitativa krav.
• Kvalitativa krav och tillsynsbestämmelser.
• Tillsynsrapportering och offentliggörande av information.

Pelare I: Kvantitativa krav

De kvantitativa krav som gäller försäkrings- och återförsäkringsföretag fastställs i sex avsnitt:

• Värdering av tillgångar och skulder.
• Tekniska avsättningar.
• Egna medel.
• Solvenskapitalkrav.
• Minimikrav för kapital.
• Investeringsregler.

Det första avsnittet rör värderingsstandarder för tillgångar och skulder. Där anges hur balansräkningen ska beräknas i medlemsländerna.

I det andra avsnittet anges att tekniska avsättningar måste fastställas för att företagen ska kunna fullgöra sina skyldigheter gentemot försäkringstagarna.

Avsnittet därefter rör innehav av finansiella tillgångar (egna medel) för att förhindra risker och absorbera finansiella förluster. För att beräkna egna medel räcker det med att identifiera beloppen, klassificera dem efter deras karaktär och undersöka vilka begränsningar som gäller vid beräkning av de belopp som får medräknas i tillsynen.

Det fjärde avsnittet rör solvenskapitalkrav, det vill säga det ekonomiska kapital som ett företag måste ha för att begränsa risken för en eventuell konkurs. Detta kapital övervakas kontinuerligt och beräknas minst en gång om året.

Lägsta kapitalkrav är den nivå på eget kapital under vilken försäkringstagarnas intressen kan riskeras. För att få fortsätta bedriva sin verksamhet måste företagen ha tillräckliga egna medel och beräkna dem en gång i kvartalet.

Det sista avsnittet rör investering, förvaltning och övervakning av företagens tillgångar. Detta ska göras på ett sätt som tjänar försäkringstagarnas intressen.

Pelare II: Kvalitativa krav och tillsynsbestämmelser

Enligt Solvens II krävs kontroller framför allt för att garantera skydd för försäkringstagarna genom att ta hänsyn till finansiell stabilitet samt rättvisa och stabila marknader. Tillsynsmyndigheter bedömer den finansiella situationen, gjorda framsteg och företagens metoder. De har rätt till tillgång till uppgifter samt till försäkrings- och återförsäkringsföretagens lokaler, däribland för verksamheter som dessa har lagt ut på direktentreprenad och underentreprenad. Tillsynsmyndigheterna måste utöva sina befogenheter i rätt tid och följa principen om proportionalitet.

Om ett försäkringsföretag inte uppfyller de kvalitativa och kvantitativa kraven kan detta få allvarliga följder för dess finansiella sundhet, och tillsynen syftar till att identifiera institutioner med finansiella, organisatoriska eller andra egenskaper som gör dem mer riskutsatta.

Det är viktigt att kraven på företagsstyrning inom bank-, värdepappers- samt försäkrings- och återförsäkringssektorerna överensstämmer. Kraven omfattar bland annat riskhantering, solvens, tillsyn och internrevision. Det är företagets förvaltnings- eller ledningsorgan som har det yttersta ansvaret för att företaget uppfyller bestämmelserna när det gäller kvantitativa krav och kontroll.

Pelare III: Tillsynsrapportering och offentliggörande av information

Förslaget följer gemenskapens regelverk som säger att företagen måste lämna ut all information till tillsynsmyndigheterna. I enlighet med Lamfalussy-systemet införs principer för tillsynsrapporteringen.

Efter företagsledningens godkännande offentliggör företaget årligen en rapport om solvens och finansiell ställning. Om företaget önskar kan det även offentliggöra ytterligare information.

Främjande av konvergens på tillsynsområdet

Enligt kommittén för finansiella tjänster är konvergens på tillsynsområdet den största utmaningen. För att nå konvergens är reglerna för den inre marknaden och gemenskapsrätten samt stärkandet av tillsynsmyndigheternas arbete särskilt viktiga aspekter.

Europeiska tillsynskommittén för försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS) spelar också en viktig roll för att se till att förslaget tillämpas konsekvent och att tillsynsförfarandena inom hela EU är samstämmiga.

Grupptillsyn

Det sätt på vilket försäkrings- och återförsäkringsföretagen kontrolleras har stor betydelse för om den inre marknaden och Solvens II-systemet kommer att lyckas. Genom förslaget införs begreppet ”grupptillsynsmyndighet”, och för varje grupp kommer en enda myndighet att utnämnas med konkreta befogenheter i fråga om samordning och beslutsfattande. Dessa befogenheter (gruppens solvens, transaktioner, riskkoncentration etc.) ska utövas i samarbete med de lokala tillsynsorganen.