Inrättande av bankavvecklingsfonder

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Meddelande (KOM(2010) 254 slutlig) – Bankavvecklingsfonder

VILKET SYFTE HAR MEDDELANDET?

I det beskrivs Europeiska kommissionens avsikter gällande inrättandet av bankavvecklingsfonder.

VIKTIGA PUNKTER

Vilken roll har bankavvecklingsfonder?

• Avvecklingsfonder ska bidra till finansieringen av en ordnad avveckling av krisdrabbade banker. För att göra detta kan man genomföra åtgärder såsom
  • finansiering av avvecklingsbanker (d.v.s. institutioner som inrättats av en nationell tillsynsmyndighet eller centralbank för att driva den insolventa banken tills en köpare av verksamheten kan hittas),
  • finansiering av fullständig eller delvis överföring av tillgångar och/eller skulder från det företag som är i svårigheter,
  • finansiering av en uppdelning i en sanerad del av banken och en avvecklingsenhet (good bank/bad bank).
• Avvecklingsfonder kan också användas för att täcka förvaltningskostnader och avgifter för rättshjälp och rådgivning.
• Men de får inte ha rollen som en försäkring mot misslyckanden eller användas för att lösa ut banker i svårigheter.

Hur kan bankavvecklingsfonder finansieras?

Kommissionen anser att finansieringsarrangemangen för en fond bör syfta till att få fram de nödvändiga resurserna samtidigt som de ger incitament för lämpligt beteende.

Tre punkter kan utgöra grunden för beräkningen av bidrag till bankavvecklingsfonder:

• Bankernas tillgångar kan vara en indikator för vilket belopp som kan behöva spenderas för att klara bankens avveckling. Deras tillgångar omfattas redan av riskvägda och strikta kapitalkrav i form av kapitalavgifter. En avgift skulle kunna fastställas baserat på tillgångarna. Dock skulle den därför kunna betraktas som ett ytterligare kapitalkrav och måste därför övervägas noga i samband med de mer omfattande reformer av kapitalstandarderna som håller på att förberedas.
• Bankernas skulder kan också vara indikatorer för vilket belopp som kan behöva spenderas för att klara bankens avveckling. Kostnaderna för bankavveckling kommer förmodligen huvudsakligen att komma från behovet att stödja vissa skulder (exklusive eget kapital och försäkrade skulder – t.ex. insättningar). Bankernas skulder kan dock vara ett mindre effektivt mått på graden av risk.
• Vinster och bonusar kan användas som referens för att kunna avgöra mängden avgifter.
• Finansieringsarrangemang bör uppfylla följande kriterier:
  • undvika allt eventuellt arbitrage,
  • spegla de berörda riskerna,
  • ta hänsyn till vissa finansiella institutioners systematiska natur,
  • baseras på de belopp som kan komma att spenderas om avveckling blir nödvändig,
  • motverka snedvridning av konkurrensen.

Vilka styrmedel ska användas för bankavvecklingsfonder?

• Bankavvecklingsfonder ska skiljas från den nationella budgeten och uteslutande användas för avvecklingskostnader.
• Förvaltningen av dessa fonder ska anförtros myndigheter som har ansvar för avveckling av finansföretag och som fungerar som oberoende organ.
• Användningen av avvecklingsfonderna måste också respektera EU:s regelverk för statligt stöd.
• Kommissionen hade för avsikt att anta lagförslag för krishantering och avvecklingsfonder i början av 2011.

Hur kan bankavvecklingsfonder införlivas i en ny finansiell stabilitetsram?

• Kommissionen föreslog att man skulle skärpa kapitalkraven och reformera den finansiella tillsynen inom EU. Den ville stärka insättningsgarantisystemen och företagsstyrningen inom finansinstitut.
• Kommissionen ville också genomföra förebyggande åtgärder för att minska risken för bankkonkurser samt minska omfattningen av de indirekta garantierna för institut som betraktas som ”för stora” för att gå i konkurs.
• Kommissionen planerade också att i oktober 2010 anta en färdplan för en EU-ram för krishantering. Syftet med den föreslagna planen är att göra gemensamma verktyg, som möjliggör att snabba och effektiva åtgärder kan vidtas vid bankkonkurser, tillgängliga för EU-länderna. Dessa åtgärder ska inte innebära kostnader för skattebetalarna.
• Man föreslår följande verktyg för att komplettera åtgärderna från avvecklingsfonderna:
  • planer för rekonstruktion och avveckling,
  • nedsättningar för borgenärer och omvandling av skuld till egenkapital.

Att definiera en gemensam strategi för bankavvecklingsfonder

• En europeisk och global strategi för inrättandet av bankavvecklingsfonder bör definieras.
• Inom denna nya åtgärd kommer de nationella myndigheterna fortsätta att vara ansvariga för den dagliga tillsynen, och detta ska understödjas av ett solitt regelverk inom EU med möjlighet att hantera eventuella kriser.
• Det första steget i den gemensamma strategin var att inrätta ett system baserat på ett harmoniserat nätverk av nationella fonder som var kopplat till en uppsättning samordnade krishanteringsarrangemang. Detta system skulle utvärderas år 2014 i syfte att skapa krishanterings- och tillsynsarrangemang för hela EU, samt på längre sikt en gemensam avvecklingsfond inom EU.

Utvecklingar sedan 2010

Efter publiceringen av detta meddelande utfärdade Europeiska kommissionen ett antal lagförslag för att hantera bankavvecklingar. År 2014 antog EU följande:

• Direktiv 2014/49/EU om insättningsgarantisystem för att skydda insättare hos kreditinstitut.
• Direktiv 2014/59/EU där regler för återhämtning och omstrukturering av kreditinstitut och investeringsföretag fastställs.
• Förordning (EU) nr 806/2014 om EU:s gemensamma resolutionsmekanism och den gemensamma resolutionsfonden. I den fastställs regler och förfaranden för avveckling av fallerande banker och investeringsföretag.

BAKGRUND

För att mildra de bankkonkurser som orsakades av finanskrisen i oktober 2008 betalade regeringarna i EU-länderna ut statligt stöd för att hjälpa finanssektorn. Detta stöd har i stor utsträckning drabbat skattebetalarna och ökat EU-ländernas statsskulder. Inrättandet av avvecklingsfonder ska hindra att man i framtiden måste ta till statligt stöd för att lösa finansinstitutioners kriser.

HUVUDDOKUMENT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Europeiska centralbanken – Bankavvecklingsfonder (KOM(2010) 254 slutlig, 26.5.2010).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (omarbetning) (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149–178).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2014/49/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190–348).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1–90).

Senast ändrat 20.02.2017