RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 23 språk.
Nyligen tillagda språk:  BG - CS - ET - GA - LV - LT - HU - MT - PL - RO - SK - SL

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


System för erkännande av yrkeskvalifikationer

Genom direktivet fastställs en ordning för erkännande av yrkeskvalifikationer för att bidra till mer flexibla arbetsmarknader, en större avreglering av tillhandahållandet av tjänster, ett mer automatiskt erkännande av kvalifikationer samt förenklade administrativa förfaranden.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Detta direktiv gäller alla de medborgare i EU:s medlemsstater som antingen som egenföretagare eller som anställda vill utöva ett reglerat yrke * i en annan medlemsstat än den där de fått sina yrkeskvalifikationer.

I direktivet görs en åtskillnad mellan ”frihet att tillhandahålla tjänster” och ”etableringsfrihet” enligt de kriterier som fastställts av EG-domstolen, nämligen tjänsternas varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

En EU-medborgare som är lagligt etablerad i en medlemsstat får tillhandahålla tidsbegränsade och tillfälliga tjänster i en annan medlemsstat under sin ursprungliga yrkestitel, utan att behöva ansöka om erkännande av sina kvalifikationer. Tjänsteleverantören måste också kunna styrka två års yrkeserfarenhet om yrket i fråga inte är reglerat i den mottagande medlemsstaten.

Innan tjänsteleverantören för första gången tillhandahåller tjänster på den mottagande medlemsstatens territorium får den staten kräva att han eller hon på förhand skriftligen underrättar den mottagande medlemsstaten (en underrättelse som förnyas en gång om året). Underrättelsen ska innehålla uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller andra handlingar, exempelvis bevis på tjänsteleverantörens medborgarskap, intyg på laglig etablering och bevis på yrkeskvalifikationer.

Om den mottagande medlemsstaten kräver att tjänsteleverantören formellt registreras hos den behöriga yrkesorganisationen ska denna registrering ske automatiskt. Den behöriga myndighet som mottagit förhandsunderrättelsen ska skicka över tjänsteleverantörens handlingar till den berörda yrkesorganisationen. För de yrken som har betydelse för hälso- och sjukvård eller för allmän säkerhet och som inte erkänns automatiskt får den mottagande medlemsstaten på förhand kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer, med beaktande av proportionalitetsprincipen.

Om tjänsterna levereras under en yrkestitel som gäller i etableringsmedlemsstaten eller på grundval av tjänsteleverantörens utbildningsbevis * får den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören tillhandahåller viss information, bland annat om att den berörda personen är försäkrad mot ekonomiska risker förenade med hans eller hennes yrkesansvar.

De behöriga myndigheterna ska utbyta förebyggande information, både vid tidsbegränsat tillhandahållande av tjänster och vid varaktig etablering i en annan medlemsstat, beträffande allvarliga försummelser som inträffar genom den berörda personens etablering på deras territorium, vilka kan få följder för yrkesverksamheten. Vid detta informationsutbyte måste lagstiftningen om skydd av personuppgifter följas.

ETABLERINGSFRIHET

Etableringsfriheten tillämpas om en yrkesutövare åtnjuter faktisk frihet att etablera sig i en annan medlemsstat för att stadigvarande utöva en yrkesverksamhet.

Generell ordning för erkännande av yrkeskvalifikationer

Denna ordning tillämpas för alla yrken som inte omfattas av särskilda bestämmelser om erkännande och i somliga fall där den sökande inte uppfyller de villkor som fastställs för andra ordningar för erkännande. Den baseras på principen om ömsesidigt erkännande, utan att det påverkar tillämpningen av kompensationsåtgärder om det föreligger betydande skillnader mellan den utbildning * som sökanden förvärvat och den som krävs i den mottagande medlemsstaten. Kompensationen kan ske i form av en provtjänstgöring * eller ett lämplighetsprov *. Den sökande får, förutom i undantagsfall, själv välja den ena eller den andra åtgärden.

När det i den mottagande medlemsstaten finns ett reglerat tillträde till ett yrke eller till utövandet av det, det vill säga att det krävs bestämda yrkeskvalifikationer, ska den behöriga myndigheten i denna medlemsstat ge en sökande rätt att utöva yrket på samma villkor som de som gäller för landets egna medborgare. Den sökande måste emellertid inneha ett utbildningsbevis från en annan medlemsstat som minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart under den som den mottagande medlemsstaten kräver.

En sökande från en ursprungsmedlemsstat som inte kräver innehav av bestämda yrkeskvalifikationer för att utöva eller få tillträde till ett visst yrke måste däremot, för att kunna utöva det yrket i en mottagande medlemsstat som reglerar detta yrke, där så är reglerat kunna visa att han eller hon har utövat yrket på heltid under minst två år under de senaste tio åren och måste dessutom ha ett utbildningsbevis.

I direktivet skiljer man mellan följande fem olika nivåer för yrkeskvalifikationer:

  • Ett kompetensbevis som utfärdats av behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten för en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå och som visar att innehavaren har allmänna kunskaper, för en utbildning som inte ingår i ett utbildnings- eller examensbevis, för en särskild examen utan genomgången utbildning, eller för en treårig yrkeserfarenhet.
  • Bevis på yrkesutbildning som motsvarar teknisk, yrkesinriktad eller allmän gymnasieutbildning som kompletterats med en yrkesutbildning.
  • Examensbevis för en utbildning på postgymnasial nivå på minst ett år, eller en yrkesutbildning som är jämförbar vad gäller ansvar och arbetsuppgifter.
  • Examensbevis för utbildning på högskole- eller universitetsnivå på minst tre och högst fyra år.
  • Examensbevis för utbildning på högskole- eller universitetsnivå på minst fyra år.

Som villkor för att erkänna utbildningsbevis får den mottagande medlemsstaten kräva att den sökande genomför kompletteringsåtgärder (slutför en anpassningstid som inte överstiger tre år eller genomgår lämplighetsprov) i något av följande tre fall:

  • När omfattningen av den utbildning som åberopas är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlemsstaten.
  • När de ämnen som omfattas av sökandens utbildning väsentligt skiljer sig från dem som omfattas av det utbildningsbevis som krävs i den mottagande medlemsstaten.
  • När det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat och kräver särskild utbildning inom ämnen som väsentligt skiljer sig från dem som ingår i den sökandes utbildning.

Direktivet innehåller en möjlighet för de yrkesorganisationer som samtidigt är representerade på nationell och på europeisk nivå att föreslå gemensamma plattformar för att överbrygga de betydande skillnader som har konstaterats i medlemsstaternas utbildningar. En sådan plattform skulle göra det möjligt för de berörda personerna att inte längre behöva omfattas av kompletteringsåtgärder samtidigt som lämpliga garantier för kvalifikationsnivån ges. Plattformen utgör en typ av ”förhandsfastställd kompensationsåtgärd”. I slutet av 2010 ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om de bestämmelser i direktivet som gäller gemensamma plattformar.

Ordning för automatiskt erkännande av kvalifikationer intygade genom yrkeserfarenhet inom viss industri-, handels- och hantverksverksamhet

Verksamheter inom hantverk, industri och handel som räknas upp i direktivet (kapitel II) omfattas, på de villkor som anges, av automatiskt erkännande av kvalifikationer styrkta genom yrkeserfarenhet.

För erkännande av yrkeserfarenhet beaktas yrkeserfarenhetens varaktighet och form (egenföretagare eller anställd). Hänsyn tas också till tidigare utbildning, vilket kan innebära att kortare yrkeserfarenhet krävs. All tidigare utbildning ska dock styrkas i ett nationellt erkänt bevis eller bedömas som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

All yrkesverksamhet underställs villkoren som anges i följande förteckningar:

  • Förteckning I i bilaga IV som bl.a. avser sektorerna för textilindustri, kemisk industri och petroleumindustri, tryckerier, tillverkningsindustri och byggverksamhet.
  • Förteckning II i bilaga IV som bl.a. avser sektorerna för tillverkning av transportutrustning, verksamhet relaterad till transport, post och telekommunikation och fotograftjänster.
  • Förteckning III i bilaga IV som bl.a. avser sektorerna för restaurang- och hotellbranschen, servicetjänster och samhälls- och rekreationstjänster.

Ordning för automatiskt erkännande av utbildningsbevis för läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt

Automatiskt erkännande av utbildningsbevis baserat på samordning av minimikraven för utbildningarna till läkare, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt (kapitel III i direktivet).

För att säkerställa erkännandet fastställs i direktivet minimikraven för utbildningarna för vart och ett av dessa yrken, bl.a. minimikraven för utbildningstiden. De utbildningsbevis som överensstämmer med direktivet och som utfärdas av medlemsstaterna räknas upp i bilaga V. De ger innehavaren möjlighet att utöva sitt yrke i alla medlemsstater.

I direktivet utvidgas möjligheten för medlemsstaterna att tillåta utbildning på deltid till alla dessa yrken under förutsättning att den sammanlagda längden, nivån och kvaliteten på utbildningen inte är lägre än för utbildning på heltid.

När EU-medborgarnas utbildningsbevis som ger tillträde till denna yrkesverksamhet inte uppfyller alla de utbildningskrav som anges i direktivet, ska varje medlemsstat – utan att detta berör de förvärvade rättigheterna för dessa yrken, och särskilt beträffande arkitekter (bilaga VI) – som tillräckligt bevis erkänna de utbildningsbevis som utfärdats av dessa medlemsstater. Emellertid måste bevisen avse utbildning som påbörjats före de referensdatum som anges i bilaga V, och ett intyg ska bifogas på att innehavaren ägnat sig åt den berörda verksamheten minst tre år i rad under de fem föregående åren.

Förfarande för erkännande av yrkeskvalifikationer

Ansökan om erkännande ska inlämnas individuellt av varje sökande till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten. Ett visst antal handlingar och intyg ska bifogas till ansökan. I direktivet anges en skyldighet för den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten att bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med mottagandet och underrätta den sökande om handlingar eventuellt saknas. Ett beslut ska fattas inom tre månader som i princip ska räknas från och med den dag då de kompletta handlingarna har inkommit. Denna tidsfrist kan förlängas med en månad inom ramen för den generella ordningen för erkännande. Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kan överklagas hos domstol enligt nationell rätt.

Medborgare i en medlemsstat bör kunna använda sin yrkestitel och eventuellt dess förkortning liksom motsvarande yrkestitel i den mottagande medlemsstaten. Om ett yrke är reglerat i den mottagande medlemsstaten av en förening eller organisation (se bilaga I), ska medlemsstaternas medborgare kunna bli medlemmar i den föreningen eller organisationen för att kunna använda den yrkestiteln.

Medlemsstaterna får av den sökande kräva de språkkunskaper som är nödvändiga för att utöva yrket. Denna bestämmelse ska tillämpas proportionellt, vilket utesluter krav på systematiska språkprov innan man inleder en yrkesverksamhet.

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten ska samarbeta för att underlätta tillämpningen av detta direktiv. Dessutom uppmanas i direktivet till att införa följande åtgärder:

  • Varje medlemsstat ska utse en samordnare med uppgiften att underlätta en enhetlig tillämpning av direktivet.
  • Varje medlemsstat ska utse en kontaktpunkt som ska ge medborgarna all användbar information om erkännandet av yrkeskvalifikationer och bistå dem med att hävda sina rättigheter, bland annat genom kontakter med de myndigheter som är behöriga att fatta beslut angående ansökningar om erkännande.
  • Medlemsstaterna ska utse företrädare till kommittén för erkännande av yrkeskvalifikationer.
  • Kommissionen ska på lämpligt sätt samråda med yrkesgruppernas experter.

Medlemsstaterna ska vartannat år lämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av det system som inrättas. Om större svårigheter på något område skulle uppstå vid tillämpningen av någon bestämmelse i direktivet ska kommissionen undersöka dessa svårigheter i samarbete med den berörda medlemsstaten.

Från och med den 20 oktober 2007 ska kommissionen vart femte år utarbeta en rapport om genomförandet av direktivet.

Bakgrund

Detta direktiv är ett svar på rekommendationerna från Europeiska rådet i Stockholm 2001 där kommissionen uppmanades att utarbeta en mer enhetlig, öppen och flexibel ordning för att förverkliga Lissabonstrategins mål.

Syftet med detta direktiv är att i en enda rättsakt konsolidera tre direktiv avseende ett allmänt system för erkännande av yrkeskvalifikationer (erkännande av examensbevis, intyg över och bevis på lång högre utbildning, erkännande av examensbevis, intyg och bevis på annan utbildning än lång högre utbildning och erkännande av kvalifikationer avseende hantverk, handel och vissa tjänster).

Direktivet konsoliderar även tolv direktiv som gäller följande yrken: läkare, sjuksköterska (direktiv 77/452/EEG), tandläkare (direktiv 78/686/EEG), veterinär (direktiv 78/1026/EEG), barnmorska (direktiv 80/154/EEG), arkitekt och farmaceut (ömsesidigt erkännande av examens- och utbildningsbevis i farmaci och behörighet i farmaci).

Särdirektiven om tillhandahållande av tjänster av advokater (direktiv 77/249/EEG) och etablering för advokater har inte tagits med i detta sammanhang, eftersom de inte rör erkännande av yrkeskvalifikationer utan erkännande av tillståndet att utöva yrket.

Viktigaste termer i rättsakten
  • Reglerat yrke: en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna; bland annat utgör användningen av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författningar begränsas enbart till den som innehar en viss yrkeskvalifikation en form av utövande.
  • Utbildningsbevis: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvudsakligen genomgåtts i gemenskapen, utfärdat av en myndighet i en medlemsstat vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.
  • Reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser vilka vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning. Utformningen av och nivån på yrkesutbildningen, provtjänstgöringen eller yrkesutövningen ska fastställas i den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar, eller övervakas eller godkännas av den för ändamålet utsedda myndigheten.
  • Anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke i den mottagande medlemsstaten under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning. Denna praktik ska bedömas.
  • Lämplighetsprov: ett prov som endast gäller den sökandes yrkeskunnighet och som utarbetas av de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna medlemsstat. För att möjliggöra detta prov ska de behöriga myndigheterna upprätta en förteckning över de ämnen som inte omfattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som sökanden har.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Ikraftträdande Sista dag för genomförande i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 2005/36/EG

20.10.2005

20.10.2007

EUT L 255, 30.9.2005

Ändringsrättsakt(er) Ikraftträdande Sista dag för genomförande i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 2006/100/EG

1.1.2007

1.1.2007

EUT L 363, 20.12.2006

Förordning (EG) nr 1137/2008

11.12.2008

-

EUT L 311, 21.11.2008

Successiva ändringar och korrigeringar av direktivet 2005/36/EG har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version är endast för referenssyften.

ÄNDRING AV BILAGOR

Bilaga II – Lista över kurser med en särskild struktur som refereras till i artikel 11 punkt (c) underparagraf (ii):
Direktiv 2006/100/EG [EUT L 363, 20.12.2006],
Förordning (EG) nr 1430/2007 [EUT L 320, 6.12.2007],
Förordning (EG) nr 755/2008 [EUT L 205, 1.8.2008],
Förordning (EG) nr 279/2009 [EUT L 93, 7.4.2009].

Bilaga III – Lista över reglerad utbildning som refereras till i den tredje underparagrafen i artikel 13(2):
Förordning (EG) nr 1430/2007 [EUT L 320, 6.12.2007].

Bilaga V – Erkännande av utbildningsbevis baserat på samordning av minimikraven:
Rådets direktiv 2006/100/EG [EUT L 363, 20.12.2006].

Bilaga VI – Förvärvade rättigheter som gäller för yrken som ska erkännas baserat på samordning av minimikraven:
Rådets direktiv 2006/100/EG [EUT L 363, 20.12.2006].

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens beslut 2007/172/EG av den 19 mars 2007 om upprättande av en samordningsgrupp för erkännande av yrkeskvalifikationer [EUT L 79, 20.3.2007].
Syftet med denna expertgrupp är att underlätta tillämpningen av det berörda direktivet och utveckla en inre marknad för de reglerade yrkena med avseende på kvalifikationer. Kommissionen samråder med denna grupp som består av nationella samordnare och suppleanter som utses av medlemsstaterna och en företrädare för kommissionen.

 
Senast ändrat den 19.01.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början