RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen gör det möjligt att reagera snabbt för att avvärja ett eventuellt hot mot människors eller djurs hälsa, mot växters sundhet, eller för att skydda miljön. Om fakta inte räcker för att bedöma risken fullständigt, kan man använda denna princip för att, till exempel, förbjuda eller återkalla varor som kan vara hälsofarliga.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 2 februari 2000 om försiktighetsprincipen [KOM(2000) 1 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Försiktighetsprincipen nämns i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens (EU) funktionssätt. Den avser att säkerställa en hög nivå av skydd för miljön tack vare förebyggande beslutsfattande vid risk. I praktiken är dock principens tillämpningsområde väsentligt vidare och omfattar även konsumentpolitik, EU-lagstiftning om livsmedel samt människors, djurs och växters hälsa.

Detta meddelande fastställer därför gemensamma riktlinjer för hur försiktighetsprincipen ska tillämpas.

Definitionen av principen kommer även att få positiva konsekvenser internationellt, när det gäller att säkerställa en lämplig nivå för skydd av miljön och människors hälsa vid internationella förhandlingar. Principen har erkänts i olika internationella konventioner och återfinns bland annat i det avtal om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS-avtalet) som slutits inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).

Användningen av försiktighetsprincipen

Enligt kommissionen kan försiktighetsprincipen användas när en företeelse, en produkt eller en process kan ha potentiellt skadliga effekter, som har identifierats genom en vetenskaplig och objektiv bedömning, men denna bedömning inte gör det möjligt att fastställa risken med tillräcklig säkerhet.

Användningen av principen ingår alltså i den övergripande riskanalysen (som förutom riskbedömning består av riskhantering och riskkommunikation) och särskilt i samband med riskhantering som hör till den beslutsfattande fasen.

Kommissionen understryker att försiktighetsprincipen endast kan användas om det verkligen finns en möjlig risk och att den under inga omständigheter kan rättfärdiga godtyckliga beslut.

Användningen av försiktighetsprincipen är endast motiverad när de tre föregående villkoren uppfyllts:

  • identifiering av potentiellt negativa effekter;
  • bedömning av tillgängliga vetenskapliga belägg;
  • omfattningen av vetenskaplig osäkerhet.

Försiktighetsåtgärder

De myndigheter som är ansvariga för riskhanteringen kan besluta att antingen vidta eller inte vidta åtgärder, beroende på risknivån. Om risken är hög, kan flera kategorier åtgärder antas. Det kan röra sig om proportionella rättsakter, finansiering av forskningsprogram, informationsåtgärder till allmänheten etc.

Gemensamma riktlinjer

Tre särskilda principer ska vara vägledande för användningen av försiktighetsprincipen:

  • en så fullständig vetenskaplig bedömning som möjligt, och fastställande, så långt det går, av graden av vetenskaplig osäkerhet;
  • en bedömning av risken och möjliga konsekvenser av att inte vidta åtgärder;
  • att alla berörda parter deltar i studien av försiktighetsåtgärderna, så snart resultaten från den vetenskapliga bedömningen och/eller riskbedömningen finns tillgängliga.

De allmänna principerna för god riskhantering är också tillämpliga i samband med försiktighetsprincipen. Det rör sig om följande fem principer:

  • de åtgärder som vidtas ska vara proportionella i förhållande till den eftersträvade skyddsnivån;
  • åtgärderna ska vara icke-diskriminerande;
  • åtgärderna ska vara förenliga med de åtgärder som redan vidtagits i liknande situationer eller där man använt liknande tillvägagångssätt;
  • möjliga fördelar och kostnader för en åtgärd eller brist på åtgärd ska undersökas;
  • åtgärderna ska omvärderas mot bakgrund av nya vetenskapliga rön.

Bevisbördan

I de flesta fall ska EU:s konsumenter och de föreningar som representerar dem påvisa den fara som eventuellt är förenad med en process eller produkt sedan denna släppts ut på marknaden, utom när det gäller läkemedel, bekämpningsmedel eller kosttillskott.

Vid en åtgärd som vidtagits enligt försiktighetsprincipen kan det dock krävas att tillverkaren, fabrikanten eller importören påvisar avsaknaden av fara. Denna möjlighet ska granskas från fall till fall. Den kan inte utsträckas på ett allmänt sätt till alla produkter och processer som släpps ut på marknaden.

Senast ändrat den 12.04.2011

Se även

  • För ytterligare information om försiktighetsprincipen, se webbplatsen för generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd (EN)
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början