RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Principen om ömsesidigt erkännande på den inre marknaden

Detta meddelande erinrar om betydelsen av principen om ömsesidigt erkännande för den inre marknaden. Det innehåller en översyn av omständigheterna på plats och förslag för att få principen om ömsesidigt erkännande att fungera bättre.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen - Ömsesidigt erkännande inom ramen för uppföljningen av handlingsplanen om den inre marknaden [KOM(1999) 299 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Efter rådets (inre marknaden) uppmaning från mars 1998 har kommissionen genomfört en analys av de svårigheter som kunnat konstateras vid tillämpningen av ömsesidigt erkännande.

VIKTEN AV ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE PÅ DEN INRE MARKNADEN

Principen om ömsesidigt erkännande säkerställer den fria rörligheten för varor och tjänster utan att det är nödvändigt att harmonisera medlemsstaternas nationella lagstiftningar. En produkt som lagligt tillverkats i en medlemsstat kan i princip inte förbjudas för försäljning i en annan medlemsstat, även om den framställs enligt tekniska krav eller kvalitetskrav som skiljer sig från dem som ställs på landets egna produkter. Det enda undantaget, skyddet av allmänintresset som folkhälso-, konsument- eller miljöskydd, omfattas av strikta villkor. Samma princip gäller för tjänster.

Generellt är det bestämmelserna i ursprungslandet som gäller. Det garanterar att subsidiaritetsprincipen iakttas och att man undviker införande av detaljerade regler på EG-nivå, säkerställer en större respekt för de lokala, regionala och nationella traditionerna och gör det möjligt att upprätthålla ett stort utbud av produkter och tjänster. Ömsedigt erkännande är därför ett pragmatiskt och effektivt medel för att uppnå ekonomisk integration.

PROBLEM MED TILLÄMPNINGEN OCH ORSAKSANALYS

Tillgänglig information. Ett problem är att det krävs mer tillförlitliga upplysningar för att kunna göra en utvärdering. Tillgängliga siffror ger inte möjlighet till någon exakt utvärdering av de ekonomiska konsekvenserna av principen om ömsesidigt erkännande, men det är klart att principen är en mycket viktig mekanism för ett stort antal sektorer inom industrin och tjänstesektorn. De enda siffror som finns tillgängliga är det antal klagomål som kommissionen mottagit. Men antalet tillfällen där producenterna har följt ländernas krav eller har dragit tillbaka sina produkter är inte kända.

Hinder. Enligt resultaten från industrins undersökningar finns fortfarande hinder vad gäller tekniska standarder och regler. Tjänstesektorn anser generellt att hindren för den fria rörligheten för tjänster varit praktiskt taget oförändrade mellan 1996 och 1998. Andra områden som ger upphov till problem är

  • konsumentskyddsområdet, där kontroller som inte alltid är nödvändiga genomförs i mottagarländerna,
  • behöriga myndigheters interna förvaltning, där en ökad effektivitet hindras av administrativa förseningar, kostnader för förfaranden och oförmåga att behandla komplexa ärenden (t.ex. innovativa produkter eller tjänster),
  • fortsatt ömsesidig brist på förtroende när det gäller de dokument som utfärdats av de andra medlemsstaternas myndigheter.

Dessa problem har lett till att ett flertal marknadsaktörer anpassat sina produkter till de lokala kraven och, i extrema tillfällen, helt upphör att marknadsföra sina produkter eller tjänster i en annan medlemsstat.

Produktområden. De flesta problemen uppstår i samband med produktsäkerhet där mottagarlandet ofta är övertygat om det bara är deras egen säkerhetsorganisation som är den rätta. De områden som berörs mest är livsmedel, elektromekaniska varor, fordon, ädelmetaller, byggvaror och kemiska produkter.

Tjänsteområden. De tjänsteområden där kommissionen mottar flest klagomål är kommersiella kommunikationer, byggverksamhet, patentbyråer och säkerhetstjänster. Den bild som de tillgängliga siffrorna ger är inte komplett, eftersom kommissionen bara tar emot ett litet antal klagomål. På området reglerade yrken är det framför allt enskilda personer som stöter på svårigheter när det gäller tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Antalet individuella klagomål är konstant. När det gäller finansiella tjänster har kommissionen kunnat konstatera ett missbruk av användningen av begreppet skydd av allmänhetens intresse och konsumentskydd för att förhindra marknadsföringen av finansiella produkter. På området marknadskommunikation hindrar de nationella skillnaderna, särskilt på reklamområdet, införandet av en verklig inre marknad. Slutligen begränsar, på området elektronisk handel, rättsliga hinder fortsatt de möjligheter som den inre marknaden skulle kunna ge på området.

FÖRSLAG

Säkerställa en trovärdig övervakning. För att utvärdera eventuella framsteg som gjorts utarbetar kommissionen vartannat år en utvärderingsrapport, vars slutsatser kan föras in i resultattavlan för den inre marknaden för att göra medlemsstaterna mer uppmärksamma på fortsatta problem och eventuella lösningar på dessa. Kommissionen åtar sig att öka uppmärksamheten vad gäller medlemsstaternas iakttagande av skyldigheter samt att inleda överträdelseförfaranden. De möjligheter som anmälningsförfarandet ger bör utnyttjas fullt ut för att främja ömsesidigt erkännande och förhindra att det skapas nya hinder.

Åtgärder avsedda för medborgarna och ekonomiska aktörer. Kommissionen föreslår två åtgärdsområden, åtgärder som ska genomföras av kommissionen och åtgärder som ska genomföras av medlemsstaterna.

Åtgärder som ska genomföras av kommissionen. Kommissionen åtar sig att underlätta dialogen mellan medborgarna och näringslivet. För att förbättra informationen och den ekonomiska analysen föreslår kommissionen följande åtgärder:

  • Utarbeta en handledning om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på området industriprodukter och en broschyr om tillämpningen av beslut nr 3052/95 för att fastställa ett förfarande för ömsesidig information om nationella åtgärder som avviker från principen om fri rörlighet för varor inom gemenskapen.
  • Genomföra en ekonomisk analys om tillämpningen av ömsesidigt erkännande inom olika sektorer för att uppnå en bättre utvärdering (ekonomiska fördelar och kostnader om dessa inte tillämpas),
  • Genomföra en analys av de nationella reglerna för konsumentskydd för finansiella produkter.

På utbildningsområdet föreslår kommissionen följande åtgärder:

  • Organisera sektorsvisa rundabordskonferenser med företrädare för medlemsstaternas behöriga myndigheter och de berörda yrkeskårerna.
  • Utarbeta konkreta projekt på nationell nivå för att öka målgruppernas kunskaper om principen om ömsesidigt erkännande.

Kommissionen föreslår följande åtgärder för att effektivare lösa problemen:

  • Att genom tvåårsrapporter göra det möjligt att ge en mer precis utvärdering av om det finns behov av ett nytt harmoniseringsinitiativ.
  • Införa en standardansökan som ska användas av de myndigheter som är ansvariga för tillämpningen av ömsesidigt erkännande och de berörda europeiska och nationella förbunden.
  • Göra det möjligt för ekonomiska aktörer att begära att ett eventuellt avslag motiveras och förbättra kommissionens handläggning av klagomål, särskilt på problemområden.
  • Utvidga anordnandet av "paketmöten" mellan kommissionen och en medlemsstat inom varusektorn till att också omfatta tjänster och mer systematiskt följa upp medlemsstaternas förslag till lösning.
  • Utveckla ett EU-nätverk för behandling av klagomål på området finansiella tjänster.
  • Vidta ett antal sektorsspecifika initiativ för bättre tillämpning av principen inom tjänstesektorn, särskilt inom luftfarts- och telekommunikationssektorn.

För att ta hänsyn till det ömsesidiga erkännandets internationella dimension och för att minska eller undanröja handelshinder har kommissionen för avsikt att ingå avtal om ömsesidigt erkännande inom ramen för det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) och varor inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).

Åtgärder som ska genomföras av medlemsstaterna. Eftersom det främst är medlemsstaterna som är ansvariga för genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande föreslår kommissionen att medlemsstaterna ska åta sig följande:

  • Att följa EG-domstolens rättspraxis om att införa klausuler om ömsesidigt erkännande i nationella lagstiftningar.
  • Inom en rimlig tidsfrist svara på ansökningar om tillämpning av ömsesidigt erkännande, dock med undantag för särskilt kritiska ärenden.
  • Förstärka samarbetet mellan medlemsstaternas nationella administrationer t.ex. genom det nya telematiknätet, möten mellan cheferna för samordningscentren, mer systematisk användning av kontaktpunkter och de nationella samordnarna på området reglerade yrken.
  • Regelbundet utarbeta rapporter om svårigheterna vid tillämpningen och förslag till förbättringar.

Bakgrund

Kommissionen antog 1997 handlingsplanen för den inre marknaden (DE) (EN) (FR), ett dokument som på ett utförligt sätt beskriver de prioriterade åtgärder som kan vidtas för att förbättra den inre marknadens funktion före den 1 januari 1999. I denna handlingsplan pekade kommissionen på tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande som en av de möjliga prioriterade åtgärderna.
Två år senare, 1999, offentliggjorde kommissionen detta meddelande, som ligger till grund för rådets resolution om ömsesidigt erkännande (se Anknytande rättsakter).

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets resolution av den 28 oktober 1999 om ömsesidigt erkännande [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 141, 19.5.2000].
Rådet understryker vikten av ömsesidigt erkännande för den inre marknadens funktion. Det är därför nödvändigt med en enhetlig kombination av harmoniserad lagstiftning, standardisering och instrument som gör det möjligt att kontrollera överensstämmelse och ömsesidigt erkännande för att garantera att den inre marknaden fungerar väl. Rådet anser det vara nödvändigt att göra nya insatser på produktområdena (särskilt livsmedel, elektromekaniska varor, byggvaror och motorfordon) och tjänstesektorn (särskilt finansiella tjänster) och yrkeskompetens (erkännande av utbildningsbevis). Rådet kritiserar att de administrativa förfarandena är alltför betungande och komplicerade och att förvaltningarna i medlemsstaterna ofta inte har tillgång till tillräckliga upplysningar om andra medlemsstaters lagstiftning och kontrollförfaranden.

Rådet uppmanar därför medlemsstaterna till följande:

  • Revidera och förenkla den nationella lagstiftningen och tillämpningsförfarandena och göra dessa förfaranden effektivare och snabbare samt förstärka det administrativa samarbetet.
  • Öka de ekonomiska aktörernas och medborgarnas kunskaper om sina rättigheter.
  • Stödja kommissionen i dess arbete med att samla in information om problemen vid tillämpningen och övervaka att skyldigheterna på området informationsutbyte genomförs fullständigt.

Rådet uppmanar kommissionen att

  • Samla in uppgifter om goda resultat och brister när det gäller ömsesidigt erkännande och den ekonomiska betydelsen därav och offentliggöra dessa i resultattavlan för den inre marknaden.
  • Öka medvetenheten hos medborgare och ekonomiska aktörer om deras rättigheter genom aktiva informationskampanjer.
  • Garantera att politiken på dessa områden samordnas med annan gemenskapspolitik.

Ekonomiska aktörer och medborgare uppmanas om att informera medlemsstaterna och kommissionen om de eventuella problem de stöter på.

Kommissionens tolkningsmeddelande Att underlätta varors tillträde till en annan medlemsstats marknad: ömsesidigt erkännande i praktiken [C/2003/3944 - Europeiska unionens officiella tidning C 265, 4.11.2003].
Syftet med meddelandet är att klargöra principen om ömsesidigt erkännande och hjälpa företag och nationella förvaltningar att bättre tillämpa den. Det är en praktisk handledning som beskriver hur denna princip borde fungera i praktiken och beskriver de rättigheter som den ger de ekonomiska aktörerna. Meddelandet ingår i strategin för den inre marknaden 2003-2006. Den kommer att följas av ett omfattande samråd med medlemsstaterna, företagen och konsumentorganisationerna. Beroende på resultaten av samrådet kan kommissionen komma att lägga fram ett förslag till rättsakt för att förbättra tillämpningen av det ömsesidiga erkännandet.

YTTRE ASPEKTER - AVTAL MED TREDJE LAND

Rådets resolution av den 24 juni 1999 om förvaltningen av avtal om ömsesidigt erkännande av bedömning av överensstämmelse [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 190, 7.7.1999].
Rådet välkomnar att avtal om ömsesidigt erkännande har ingåtts mellan EG och Australien, Kanada, Nya Zeeland och Förenta staterna, vars mål är att garantera verklig tillgång till marknaderna i dessa länder för de varor som omfattas av avtalen. I sin resolution uppmanar rådet kommissionen att

  • utarbeta ett förslag till vägledande principer för förvaltningen av avtal om ömsesidigt erkännande med tredje land och att utarbeta ett modellavtal som grundval för framtida förhandlingar,
  • utarbeta en handbok, som förklarar avtalen om ömsesidigt erkännande och ger vägledning för deras genomförande,
  • upprätta regelbundna rapporter om genomförandet av gällande avtal.
 
Senast ändrat den 06.06.2007

Se även

  • För ytterligare information, se sidan om ömsesidigt erkännande (DE) (EN) (FR) på webbplatsen för Generaldirektoratet för näringsliv
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början