RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Europeiska enhetsakten

Genom Europeiska enhetsakten ändras Romfördragen i syfte att blåsa nytt liv i det europeiska samarbetet och genomföra den inre marknaden. De bestämmelser som styr de europeiska institutionerna fungerar ändras och gemenskapens befogenheter utökas, särskilt på områdena forskning och utveckling, miljö och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

TILLKOMST

Enhetsakten, som undertecknades av nio medlemsstater i Luxemburg den 17 februari 1986 och av Danmark, Grekland och Italien den 28 februari 1986, är den första större ändringen av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). Den trädde i kraft den 1 juli 1987.

De viktigaste händelser som föregick undertecknande av enhetsakten var bl.a. de följande:

  • Den högtidliga förklaringen i Stuttgart den 19 juni 1983.
    Denna text, som hade utarbetats på grundval av den tyske utrikesministern Hans Dietrich Genscher och hans italienske kollega Emilio Colombos plan, åtföljdes av förklaringar från medlemsstaterna om målen när det gäller det inbördes förhållandet mellan institutionerna, gemenskapens befogenheter och det politiska samarbetet. Stats- och regeringscheferna förband sig att undersöka vilka framsteg som gjorts på dessa områden och därefter besluta om det var lämpligt att införliva dem i ett fördrag om den Europeiska unionen.
  • Utkastet till Fördraget om upprättandet av Europeiska unionen
    På initiativ av den italienske parlamentarikern Altiero Spinelli tillsattes en parlamentarikerkommitté för institutionella frågor med uppgift att utarbeta ett fördrag som skulle ersätta de existerande gemenskaperna med en europeisk union. Europaparlamentet antog detta utkast till fördrag den 14 februari 1984.
  • Europeiska rådets möte i Fontainebleau den 25-26 juni 1984
    Med utgångspunkt i Europaparlamentets utkast till fördrag undersöktes de institutionella frågorna av en särskild kommitté bestående av personliga företrädare för stats- och regeringscheferna och med den irländske senatorn James Dooge som ordförande. I Dooge-kommitténs rapport uppmanas Europeiska rådet att sammankalla en regeringskonferens i syfte att inleda förhandlingar om ett fördrag om upprättande av en europeisk union.
  • Vitboken om den inre marknaden från 1985
    På initiativ av sin ordförande Jaques Delors offentliggjorde kommissionen en vitbok som innehöll 279 lagstiftningsåtgärder som var nödvändiga för att genomföra den inre marknaden. Den angav även en tidsplan för genomförandet, varvid den 31 december 1992 föreslogs som slutdatum.

Europeiska rådet föreslog så slutligen vid sitt möte i Milano den 28-29 juni 1985 att en regeringskonferens skulle sammankallas. Denna konferens inleddes den 9 september 1985 under det luxemburgska ordförandeskapet och avslutades i Haag den 28 februari 1986.

SYFTE

Enhetsaktens viktigaste mål var att blåsa nytt liv i den europeiska integrationsprocessen i syfte att genomföra den inre marknaden. Det föreföll dock som om det skulle bli svårt att genomföra den inre marknaden på grundval av de existerande fördragen, särskilt med hänsyn till att en harmonisering av lagstiftningen krävde enhällighet i rådet.

Detta är skälet till att den regeringskonferens som ledde fram till enhetsakten hade ett dubbelt mandat. Detta omfattade både ingåendet av ett fördrag om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och en enhetsakt om ändring av EEG-fördraget, särskilt med avseende på

  • beslutsförfarandet i rådet,
  • kommissionens befogenheter,
  • Europaparlamentets befogenheter,
  • utökning av gemenskapernas befogenheter.

STRUKTUR

Enhetsakten består av en ingress, fyra avdelningar och en rad förklaringar antagna av regeringskonferensen.

I ingressen anges fördragets grundläggande mål och ges uttryck för medlemsstaternas vilja att förvandla relationerna mellan dem till en europeisk union. Vidare fastställs det att enhetsakten samlar de gemensamma bestämmelserna för det utrikespolitiska samarbetet och för de europeiska gemenskaperna. Dessutom understryks de två målen för översynen av fördragen, dvs. att "förbättra den ekonomiska och sociala situationen genom att fördjupa den gemensamma politiken och söka nå nya mål samt att säkerställa att gemenskaperna fungerar smidigare".

Avdelning I innehåller gemensamma bestämmelser om det politiska samarbetet och de europeiska gemenskaperna. Avdelning II innehåller bestämmelser om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och avdelning III bestämmelser om det europeiska utrikespolitiska samarbetet. Avdelning IV innehåller allmänna bestämmelser och slutbestämmelser.

NYHETER SOM TILLFÖRS GENOM FÖRDRAGET - INSTITUTIONELLA ÄNDRINGAR

För att underlätta genomförandet av den inre marknaden ges det genom enhetsakten ökad möjlighet för rådet att fatta beslut med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet. Detta underlättar beslutsfattandet, eftersom man undviker de blockeringar som oundvikligen uppstår när tolv medlemsstater måste uppnå enhällighet. Det krävs inte längre enhällighet för åtgärder som rör den inre marknaden, med undantag för åtgärder rörande skatter, fri rörlighet för personer och anställdas rättigheter och intressen.

Genom enhetsakten inrättas Europeiska rådet officiellt, vilket innebär att regeringskonferenser och toppmöten mellan stats- och regeringschefer institutionaliseras. Däremot fastställs det inte vilka befogenheter rådet skall ha. Europeiska rådet har vare sig befogenhet att fatta beslut eller att vidta tvångsåtgärder när det gäller andra institutioner.

Europaparlamentets befogenheter förstärks i och med att det införs krav på att det måste ge sitt samtycke till ingåendet av ett associeringsavtal. Genom enhetsakten införs dessutom samarbetsförfarandet som förstärker Europaparlamentets roll i dialogen mellan institutionerna i och med att det ger möjlighet till en andra behandling av lagförslag. Detta förfarande kan dock endast användas i de fall rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet, med undantag för miljöområdet.

Vidare innehåller enhetsakten ett klargörande av befintliga genomförande-befogenheter.

Artikel 10 ändrar artikel 145 i EEG-fördraget genom att den inför som allmän regel att rådet ska ge kommissionen befogenhet att genomföra rättsakter antagna av rådet. Rådet kan endast i särskilda fall förbehålla sig rätten att utöva befogenheten att genomföra rättsakter. Genom enhetsakten skapas den rättsliga grunden för inrättandet av förstainstansrätten. Till denna kan alla ärenden hänskjutas, med undantag för förhandsavgöranden som begärts av en medlemsstat eller en institution samt tolkningsfrågor.

NYHETER SOM TILLFÖRS GENOM FÖRDRAGET - POLITISKA ÄNDRINGAR

I artikel 8a fastställs mycket tydligt målet för enhetsakten, nämligen att gradvis genomföra den inre marknaden fram till den 31 december 1992. Den inre marknaden definieras som "ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag".

När det gäller monetära befogenheter införs inte någon ny politik utan endast nya bestämmelser om sådana befogenheter. Konvergens mellan ekonomisk och monetär politik möjliggörs redan inom ramen för existerande befogenheter.

Socialpolitiken täcks redan genom EEG-fördraget, men tillförs dock två nya artiklar genom enhetsfördraget. Enligt artikel 118a i EEG-fördraget ska rådet genom beslut med kvalificerad majoritet inom ramen för samarbetsförfarandet anta minimikrav för att "i fråga om arbetsmiljön, främja förbättringar av arbetstagares hälsa och säkerhet". Genom artikel 118b i EEG-fördraget tilldelas kommissionen uppdraget att utveckla dialogen på europeisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Genom enhetsakten införs en gemensam politik för ekonomisk och social sammanhållning som har till syfte att motverka de negativa verkningarna av genomförandet av den inre marknaden för de minst utvecklade medlemstaterna och att minska skillnader i utvecklingsnivå mellan regioner. Gemenskapen begagnar sig av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) för att uppnå dessa mål.

När det gäller forskning och teknisk utveckling anges det i artikel 130f i EEG-fördraget att gemenskapen ska ha som mål att "stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för den europeiska industrin och att främja utvecklingen av dennas internationella konkurrensförmåga". I syfte att uppfylla detta mål införs genom enhetsakten fleråriga ramprogram, vilka ska antas av rådet med enhällighet.

Överväganden rörande miljöskydd på gemenskapsnivå fanns med redan i Romfördraget. Genom enhetsakten tillförs tre nya artiklar (artiklarna 130r, 130s och 130t i EEG-fördraget) som ger gemenskapen möjlighet att "bevara, skydda och förbättra miljön, bidra till skyddet av människors hälsa och säkerställa ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna". Det anges vidare att gemenskapen endast ska vidta åtgärder avseende miljön om målen på detta område bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än på de enskilda medlemsstaternas nivå (subsidiaritetsprincipen).

I artikel 30 anges det att medlemsstaterna ska sträva efter att tillsammans utforma och genomföra en europeisk utrikespolitik. För detta ändamål åtar de sig att samråda med varandra i varje utrikespolitisk fråga som är av intresse för medlemsstaternas säkerhet. Det land som innehar ordförandeskapet i rådet ansvarar för initiativtagande till och samordning av åtgärder på detta område och ska även företräda medlemsstaterna gentemot tredjeland i detta sammanhang.

ENHETSAKTEN: RESULTAT OCH PERSPEKTIV

Tack vare enhetsakten kunde den gemensamma marknaden omvandlas till den inre marknaden den 1 januari 1993. Den utvidgning av gemenskapens befogenheter och den reform av institutionerna som enhetsakten gav upphov till lade grunden till den politiska integration och den ekonomiska och monetära union som kom att inrättas genom Maastrichtfördraget om Europeiska unionen.

ÄNDRINGAR AV FÖRDRAGET

  • Fördraget om Europeiska unionen, det s.k. Maastrichtfördraget (1992)
    Genom Maastrichtfördraget samlades de tre gemenskaperna (Euratom, EKSG och EEG) och det institutionaliserade samarbetet när det gäller utrikespolitiska frågor, försvarsfrågor samt polisiära och rättsliga frågor under ett enda tak i form av den europeiska unionen. Dessutom döptes EEG om till EG. Fördraget innebar även att en ekonomisk och monetär union inrättades, att en gemensam politik infördes på nya områden (utbildning, kultur, utvecklingssamarbete, sammanhållning) och att Europaparlamentets befogenheter utökades (medbeslutandeförfarandet).
  • Amsterdamfördraget (1997)
    Genom Amsterdamfördraget utvidgades unionens befogenheter. Detta skedde genom inrättandet av en gemensam sysselsättningspolitik, överföring av en del av de rättsliga frågor och inrikesfrågor som tidigare varit föremål för mellanstatligt samarbete till gemenskapens behörighetsområde, åtgärder som syftade till att föra unionen närmare medborgarna och möjligheter till ett närmare samarbete mellan vissa medlemsstater (närmare samarbete). Fördraget innebar vidare en ökad användning av medbeslutandeförfarandet och av omröstning med kvalificerad majoritet. Dessutom skedde en förenkling i form av en omnumrering av fördragets artiklar.
  • Nicefördraget (2001)
    Nicefördraget var huvudsakligen inriktat på de utestående frågorna från Amsterdamfördraget, dvs. de institutionella problem i samband med utvidgningen som endast delvis löstes 1997. Det rör sig om kommissionens sammansättning, vägning av rösterna i rådet och ökad användning av omröstning med kvalificerad majoritet. Dessutom gjordes det enklare att upprätta ett närmare samarbete och unionens rättssystem förbättrades.
  • Lissabonfördraget (2007)
    Lissabonfördraget medför genomgripande reformer. Det avslutar Europeiska gemenskapen, avlägsnar den tidigare strukturen för EU och gör en ny fördelning av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna. De europeiska institutionernas funktionssätt och beslutsprocessen är också föremål för förändring. Målet är att förbättra beslutsfattandet i en utvidgad union med 27 medlemsstater. Lissabonfördraget reformerar dessutom både EU:s interna och externa politik. Det möjliggör exempelvis för institutioner att lagstifta och vidta åtgärder inom nya politikområden.

Fördraget har även ändrats genom följande fördrag:

  • Anslutningsfördraget för Finland, Sverige och Österrike (1994)
    Genom detta fördrag utökas antalet medlemsstater i europeiska gemenskapen från tolv till femton.
  • Anslutningsfördraget för Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern (2003)
    Genom detta fördrag utökas antalet medlemsstater i europeiska gemenskapen från femton till tjugofem.
  • Anslutningsfördraget för Bulgarien och Rumänien (2005). I och med detta fördrag ökade antalet medlemsstater i europeiska gemenskapen från 25 till 27.

HÄNVISNINGAR

FördragDag för undertecknandeDag för ikraftträdandeEuropeiska unionens officiella tidning
Europeiska enhetsakten

28.2.1986

1.7.1987

EGT L 169, 29.6.1987

Fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget)

7.2.1992

1.11.1993

EGT C 191, 29.7.1992

Amsterdamfördraget

2.10.1997

1.5.1999

EGT C 340, 10.11.1997

Nicefördraget

26.2.2001

1.2.2003

EGT C 80, 10.3.2001

Lissabonfördraget

13.12.2007

1.12.2009

EGT C 306, 17.12.2007

AnslutningsfördragDag för undertecknandeDag för ikraftträdandeEuropeiska unionens officiella tidning
Anslutningsfördrag för Finland, Sverige och Österrike

24.6.1994

1.1.1996

EGT C 241, 29.8.1994

Anslutningsfördrag för de tio nya medlemsstaterna

16.4.2003

1.5.2004

EUT L 236, 23.9.2003

Anslutningsfördrag för Bulgarien och Rumänien

25.4.2005

1.1.2007

EUT L 157, 21.6.2005

Dessa faktablad binder inte kommissionen juridiskt, är inte uttömmande och har inget tolkningsvärde för fördragstexterna.

Senast ändrat den 26.10.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början