RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


De nationella parlamenten

INLEDNING

I och med uppbyggnaden av Europa utsträcktes EU-institutionernas behörighet till områden som traditionellt är att beteckna som nationella, såsom rättsliga och inrikes frågor. Därför har det blivit viktigt att de nationella parlamenten så snabbt som möjligt erhåller bästa möjliga information för att vara mer engagerade (och genom dem Europeiska unionens medborgare) i den europeiska beslutsprocessen.

Med hänsyn till hur mycket de nationella förutsättningarna skiljer sig har medlemsstaterna känt behov av att fastställa gemensamma principer i fråga om information och bidrag från de nationella parlamenten. Därför har ett protokoll om de nationella parlamentens roll bifogats grundfördragen.

Lissabonfördraget utgör en grundläggande etapp i de nationella parlamentens europeiska integration genom att de för första gången tillägnas en hel artikel. I artikel 12 i EU-fördraget samlas bestämmelserna om de nationella parlamenten, som är utspridda i fördragen. De deltar främst i två former: rätten till information och rätten till invändning.

RÄTT TILL INFORMATION

En detaljerad lista över handlingar som ovillkorligen skall överlämnas till de nationella parlamentarikerna har upprättats:

  • vitböcker,
  • grönböcker,
  • meddelanden,
  • årligt lagstiftningsprogram, och
  • förslag till rättsakter.

De nationella parlamenten har dessutom rätt till särskild information när det gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa. De deltar på så sätt i genomförandet av politiken inom det området. De nationella parlamenten deltar även i utvärderingen av Eurojusts verksamhet och i kontrollen av Europols verksamhet.

De nationella parlamenten informeras dessutom om ansökningar om anslutning till unionen.

RÄTT TILL INVÄNDNING

I protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna tilldelas de nationella parlamenten rätten till invändningar i lagstiftningsförfarandena. En tredjedel av de nationella parlamenten får begära omprövning av ett utkast till lagstiftningsakt om de anser att det inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Kommissionen kan då besluta att dra tillbaka, ändra eller vidhålla utkastet. Detta beslut ska vara motiverat. Om kommissionen väljer att vidhålla förslaget samtidigt som de nationella parlamenten med enkel majoritet invänder mot det, ska rådet och Europaparlamentet i sista instans ta ställning till om förfarandet ska fortsätta eller inte. Ett nationellt parlament får också i efterhand väcka talan hos Europeiska unionens domstol för att invända mot en lagstiftningsakt som inte anses förenlig med subsidiaritetsprincipen.

De nationella parlamenten har dessutom rätt att invända mot beslut om vissa civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder (artikel 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Ett sådant beslut får endast antas enligt ordinarie lagstiftningsförfarande om inget nationellt parlament invänder.

I Lissabonfördraget fastställs dessutom att de nationella parlamenten deltar i förfarandena för ändring av fördragen

  • inom ramen för ordinarie ändringsförfarande deltar företrädare för de nationella parlamenten i konventet som ska behandla förslagen till ändringar,
  • inom ramen för ett förenklat ändringsförfarande måste inte ett konvent sammankallas för ändring av fördragen. Men för att de nya bestämmelserna ska träda i kraft måste varje medlemsstat anta dem i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser och medför i verkligheten att de nationella parlamenten ingriper inom ramen för ”övergångsbestämmelserna”, och
  • inom ramen för ”övergångsklausuler”: en övergång från ett särskilt lagstiftningsförfarande till ett ordinarie lagstiftningsförfarande eller från en omröstning med enhällighet till en omröstning med kvalificerad majoritet får inte genomföras utan de nationella parlamentens godkännande.

KONFERENS MELLAN PARLAMENTARISKA ORGAN FÖR EU-FRÅGOR

Ledamöterna i Europaparlamentet och i de nationella parlamenten möts sedan 1989 en gång per halvår inom ramen för konferensen mellan parlamentariska organ för EU-frågor (Cosac), främst för att utbyta information.

I Lissabonfördraget ändras Cosacs benämning till konferens mellan parlamentariska organ för EU-frågor. Cosacs roll bekräftas i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen. En konferens mellan parlamentariska organ för EU-frågor får till unionens institutioner överlämna alla bidrag som den finner lämpliga, i synnerhet utifrån lagstiftningsakter som företrädare för medlemsstaternas regeringar gemensamt beslutar om att överlämna med tanke på frågans art.

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta referensdokumentet, som även fortsättningsvis är den enda juridiskt bindande texten.

Senast ändrat den 25.01.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början