RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

INLEDNING

Lissabonfördraget vill förstärka den Europeiska unionens (EU) roll på ett internationellt plan. De reformer som införts genom fördraget har sålunda som mål att förbättra koherensen och att göra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU mer synlig.

För att åstadkomma detta har Lissabonfördraget infört två stora innovationer:

Bredvid dessa två innovationer, fortsätter Lissabonfördraget också med andra förändringar av mindre vikt, som i synnerhet rör villkoren för verkställandet av GUSP.

AVSKAFFANDET AV EU:S 2:A PELARE

GUSP utgjorde tidigare den 2:a pelaren i den gamla EU-strukturen. Den styrdes av samarbetet mellan regeringarna, i vilket besluten i huvudsak togs enhälligt av rådet och av Europeiska rådet.

Lissabonfördraget gör om EU:s gamla struktur i och med avskaffandet av de tre pelarna (se dokumentet "fördelning av befogenheter"). Denna sammanslagning av pelarna påverkar dock inte regelverket för fattande av beslut som rör GUSP. Rådets och Europeiska parlamentets huvudsakliga roller, liksom enhällighetsprincipen, är bibehållna.

I övrigt, så har sammanslagningen av pelarna effekten att Europeiska gemenskapen försvinner för att ersättas av EU. Genom detta så får EU status som juridisk person, något som tidigare var en egenskap endast hos Europeiska gemenskapen. Att vara juridisk person ger EU nya rättigheter på det internationella planet. EU är sålunda i stånd att sluta internationella avtal och att ansluta sig till internationella organisationer eller internationella konferenser.

INSTRUMENTEN FÖR DEN GEMENSAMMA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN

Lissabonfördraget förändrar de typer av rättsakter som antas inom området för GUSP. De gamla instrumenten som gemensamma strategier, gemensamma ståndpunkter och gemensamma åtgärder har bytts ut. Hädanefter kommer Europeiska rådet och EU-rådet att anta enbart beslut om:

  • unionens intressen och strategiska mål
  • åtgärder som skall vidtas av unionen
  • de ståndpunkter som skall intas av unionen
  • de närmare föreskrifterna för genomförandet av unionens åtgärder och ståndpunkter

För att påminna, så kan ingen lagstiftande rättsakt antas inom området för GUSP.

BESLUTSPROCESSEN

Lissabonfördraget medför ingen stor förändring av beslutsprocessen inom området för GUSP. Sålunda är Europeiska rådet den institution som är ålagd att fastställa generella riktlinjer och strategier för EU. På grundval av det är EU-rådet därefter ålagt att utveckla och verkställa tillämpningsföreskrifter.

Medlemsstaterna och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik har initiativrätt inom området för GUSP. De höga representanten utövar denna rätt med kommissionens stöd. Utöver detta ska den höga representanten regelbundet informera och rådfråga Europeiska parlamentet om verkställandet av GUSP. Han ska i synnerhet se till att parlamentets åsikter vederbörligen tas i beaktande.

I tillägg, så är enhällighet den allmänna regeln för antagande av beslut inom rådet och i Europeiska rådet om sådant som rör GUSP. Lissabonfördraget inför dock en särskild övergångsklausul som är tillämpbar på hela GUSP, med undantag för beslut med militära eller försvarspolitiska konsekvenser . Tack vare denna övergångsklausul, så kan Europeiska rådet godkänna att rådet beslutar med kvalificerad majoritet i antagandet av vissa åtgärder.

Artikel 31 i EU-fördraget föreskriver fyra andra undantag i vilka rådet sammanträder med kvalificerad majoritet.

DOMSTOLENS ROLL

Lissabonfördraget bibehåller EU-domstolens bristande behörighet av princip inom området för GUSP (artikel 24 i EU-fördraget). Det föreskriver dock två undantag då domstolen kan utöva juridisk kontroll:

  • kontrollen av lagenligheten hos restriktiva åtgärder tagna av unionen mot fysiska eller moraliska personer (artikel 275 i fördraget om EU:s funktionssätt)
  • den kontroll som åsyftas i artikel 40 i EU-fördraget och som är relaterad till respekten för EU-institutionernas befogenheter vid verkställandet av GUSP

I övrigt, så föreskriver artikel 218 i fördraget om EU:s funktionssätt att ett yttrande kan inhämtas från domstolen om huruvida ett internationellt avtal är förenligt med EU:s grundläggande fördrag.

FINANSIERING AV GUSP

Lissabonfördraget medför ingen stor förändring av finansiering av utgifter knutna till GUSP. utgifter med militära konsekvenser eller som är tagna i försvarssyfte finansieras av medlemsstaterna; alla andra utgifter finansieras av EU.

Lissabonfördraget inför i gengäld två nya mekanismer för att säkerställa snabb finansiering av de mest angelägna åtgärderna:

  • angelägna åtgärder som beror av unionens budget kommer att kunna dra fördel av de förfaranden för snabb finansiering, för vilka villkoren fastställs av rådet;
  • de angelägna åtgärder som beror av finansiering från medlemsstater kommer i sin tur att kunna utnyttja en startfond som finansieras med bidrag från medlemsstaterna.
Senast ändrat den 26.04.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början