RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Energi

INLEDNING

Lissabonfördraget erkänner vikten av energipolitiken och ger den ett särskilt kapitel i Europeiska unionens (EU) grundläggande fördrag. EU har sålunda hädanefter klart definierade befogenheter för att kunna svara för medlemsstaternas gemensamma energimål.

Den internationella situationen och utvecklingen av problem knutna till energin har visat hur viktig en europeisk energipolitik är. Ett europeiskt svar är sålunda det mest effektiva medlet för att besvara sådan problematik som skydd av miljön, en säker energiförsörjning eller dialogen med länder som producerar energi.

EN NY JURIDISK BAS FÖR ENERGIPOLITIK PÅ EUROPANIVÅ

Innan Lissabonfördraget trädde i kraft, så innehöll inte EU:s grundläggande fördrag någon särskild ordning för hur EU skulle ingripa på energiområdet.

Hädanefter inför Lissabonfördraget en särskild juridisk bas för energiområdet i och med skapandet av artikel 194 i fördraget om EU:s funktionssätt. Denna innovation möjliggör särskilt att detaljera och klargöra EU:s åtgärder inom energiområdet.

EU är sålunda beredd att anta åtgärder på europanivå för att:

  • garantera att energimarknaden fungerar;
  • garantera energiförsörjningen i unionen;
  • främja energieffektivitet;
  • främja sammankopplande energinät.

I övrigt, så antar rådet och Europeiska parlamentet lagstiftande rättsakter baserade på det ordinarie lagstiftningsförfarandet, efter att ha rådfrågat Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rådet beslutar dock enhälligt efter att ha rådfrågat parlamentet för att anta åtgärder av beskattningsmässig natur.

BEGRÄNSNING AV EU:S BEFOGENHETER PÅ ENERGIOMRÅDET

Energin utgör hädanefter en del av de befogenheter som delas mellan EU och medlemsstaterna och är därför underställa subsidiaritetsprincipen. EU ska, som följd av detta, endast ingripa om den har möjlighet att agera mer effektivt än medlemsstaterna.

Lissabonfördraget preciserar också att EU endast får ingripa om medlemsstaterna väljer det i samråd med sina energiförsörjningskällor, utom vid enhälligt beslut eller av miljöskäl (artikel 192 i fördraget om EU:s funktionssätt). En sådan begränsning täcker i synnerhet den underliggande frågan om kärnkraft. Situationer och positioner varierar enormt från en medlemsstat till en annan på detta område.

Till sist, så hänvisar Lissabonfördraget till "den anda av solidaritet", som skall gälla mellan medlemsstater i verkställandet av den europeiska energipolitiken. Denna solidaritet kommer att vara viktig i kristider; ifall en eller flera medlemsstater skulle stå framför en bristande energiförsörjning, så skulle de då kunna räkna med energiförsörjning från de andra medlemsstaterna.

Senast ändrat den 19.04.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början