RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Övergångsklausuler, bromsklausuler och påskyndande klausuler

INLEDNING

Lissabonfördraget har utvidgat det ordinarie lagstiftande förfarandet och omröstning med kvalificerad majoritet till ett stort antal nya politikområden. Målet är att bidra till den europeiska integrationen genom att förenkla beslutsfattandet: i det ordinarie lagstiftande förfarandet har inte medlemsstaterna vetorätt och möjligheterna att nå en överenskommelse är fler.

Medlemsstaterna är dock inte särskilt benägna att överge en del av sin oppositionsrätt inom vissa politikområden. Dessa områden är de som är kända som de mest ”känsliga”, i vilka vikten av nationell makt är betydande. Det rör sig till exempel om utrikespolitik, immigration eller rättvisa. Inom dessa områden är ett särskilt lagstiftande förfarande eller enhälliga beslut behållna mest ofta.

Lissabonfördraget mjukar också upp denna procedurala stelhet i och med införandet av olika typer av institutionella klausuler. Dessa klausuler föreslår olika institutionella mekanismer men strävar mot ett gemensamt mål: att förenkla den europeiska integrationen inom ”känsliga” områden om medlemsstaterna önskar det.

Sålunda inför Lissabonfördraget tre typer av klausuler:

  • "övergångsklausuler";
  • "bromsklausuler";
  • "påskyndande klausuler".

ÖVERGÅNGSKLAUSULER

Övergångsklausuler gör det möjligt att göra undantag från det lagstiftande förfarande som ursprungligen föreskrevs i fördragen. Specifikt, och under vissa förhållanden, tillåter de:

  • att ”göra en övergång” från ett särskilt lagstiftande förfarande till det ordinarie lagstiftande förfarandet för att anta en rättsakt på ett givet område;
  • att ”gå” från ett enhälligt beslut till ett beslut med kvalificerad majoritet för att anta en rättsakt på ett givet område.

Aktiveringen av en övergångsklausul beror alltid på ett enhälligt beslut i rådet eller Europeiska rådet. Sålunda måste alla medlemmar, i alla fall, vara överens för att kunna aktivera en sådan klausul.

Artikel 48 i EU-fördraget inför dessutom en allmän övergångsklausul som rör alla de europeiska politikområdena (se dokumentet "ändring av fördragen"). Det finns dessutom sex andra övergångsklausuler som rör specifika europeiska politikområden och som lägger fram vissa procedurala särdrag (se dokumentet "lagstiftande förfaranden").

BROMSKLAUSULER

Bromsklausulerna rör tre områden:

  • åtgärderna för att koordinera styrningen av socialförsäkring för migrerande arbetstagare (artikel 48 i fördraget om EU:s funktionssätt);
  • straffrättsligt samarbete (artikel 82 i fördraget om EU:s funktionssätt);
  • fastställandet av gemensamma regler för vissa brottsrekvisit (artikel 83 i fördraget om EU:s funktionssätt).

Bromsklausulerna har skapats för att möjliggöra tillämpningen av det ordinarie lagstiftande förfarandet på dessa tre politikområden. Det ordinarie lagstiftande förfarandet blir därigenom mildrat genom en bromsmekanism: en medlemsstat kan föra ett ärende vidare till Europeiska rådet om den anser att de grundläggande principerna i dess sociala trygghetssystem eller i det straffrättsliga samarbetet är hotade av det förslag till lagstiftning som håller på att antas. I detta fall avbryts förfarandet och Europeiska rådet kan:

  • antingen skicka tillbaka förslaget till rådet som fortsätter förfarandet och tar hänsyn till de observationer som gjorts;
  • antingen avsluta förfarandet definitivt och vid behov begära ett nytt förslag från kommissionen.

Sålunda ligger inte intresset av bromsklausuler så mycket i den mekanisk de föreslår som i det faktum att de tillåter att utsträcka det ordinarie lagstiftande förfarandet till berörda politikområden. Införandet av denna mekanism i beslutsprocessen har gjort det möjligt att övertala de mest tveksamma medlemsstaterna att tillämpa det ordinarie lagstiftande förfarandet på vissa politikområden som hittills krävt enhälliga beslut.

PÅSKYNDANDE KLAUSULER

Dessa klausuler "skyndar på" den europeiska integrationen mellan vissa medlemsstater genom att underlätta införandet av fördjupade samarbeten på vissa områden.

Faktum är att de påskyndande klausulerna gör det möjligt att avvika från startförfarandet vid fördjupade samarbeten. Tack vare dessa klausuler anses ett fördjupat samarbete vara beviljat från och med att det samlar minst nio medlemsstater. Rådet, parlamentet och kommissionen informeras då helt enkelt om medlemsstaternas avsikt att upprätta ett fördjupat samarbete.

Dessa klausuler rör fyra områden:

  • straffrättsligt samarbete (artikel 82 i fördraget om EU:s funktionssätt);
  • fastställandet av gemensamma regler för vissa brottsrekvisit (artikel 83 i fördraget om EU:s funktionssätt);
  • skapandet av en europeisk åklagarmyndighet (artikel 86 i fördraget om EU:s funktionssätt);
  • polissamarbetet (artikel 87 i fördraget om EU:s funktionssätt).

Det skall noteras att de påskyndande klausulerna som rör samarbete och brottsrekvisit är ett direkt resultat av aktiveringen av de bromsklausuler som finns för dessa områden. Faktum är att när bromsklausulen har aktiverats och stoppat det lagstiftande förfarandet, så kan de stater som önskar det vända sig till den påskyndande klausulen. De kan sålunda sinsemellan fortsätta och bringa till avslut det lagstiftande förfarandet, inom ramen för ett fördjupat samarbete.

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta referensdokumentet, som även fortsättningsvis är den enda juridiskt bindande texten.

Senast ändrat den 19.03.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början