RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Utvidgningen av beslut med kvalificerad majoritet och det ordinarie lagstiftande förfarandet

INLEDNING

Lissabonfördraget anstränger sig att modernisera och förbättra beslutsprocessen i Europeiska unionen (EU). I en union som är utökad till 27 medlemsstater, blir enhällighet svårare att uppnå och riskerna för blockering större. Lissabonfördraget utvidgar därför beslutsfattande med kvalificerad majoritet till ett stort antal nya politikområden. Dess mål är att bidra till att den europeiska integrationen genom att underlätta beslutsfattandet på institutionsnivå.

Lissabonfördraget utvidgar beslutsfattande med kvalificerad majoritet till flera bestämmelser i EU-fördraget (EU-fördraget) och i fördraget om EU:s funktionssätt (EUF-fördraget):

  • direkt, genom att precisera de fall där Europeiska rådet eller rådet beslutar med kvalificerad majoritet;
  • indirekt, genom att utvidga det ordinarie lagstiftande förfarandet till nya områden.

I och med målet att förbättra beslutsprocessen, inför Lissabonfördraget också förändringar i själva definitionen av kvalificerad majoritet.

INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER

Efter Lissabonfördragets institutionella reform, beslutar Europeiska rådet med kvalificerad majoritet om:

  • valet av Europeiska rådets ordförande (artikel 15 i EU-fördraget);
  • antagandet av beslutet som fastställer listan över rådets konstellationer (artikel 16 i EU-fördraget);
  • nomineringen av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik (artikel 18 i EU-fördraget);
  • antagandet av beslutet om rådets ordförandeskap (artikel 236 i EUF-fördraget);
  • nomineringen av ordföranden, vice ordföranden och medlemmarna i Europeiska centralbankens styrelse (artikel 283 i EUF-fördraget).

Rådet beslutar också med kvalificerad majoritet i beslut som rör:

  • förändringar i EU-domstolens stadgar och skapandet av specialdomstolar (artikel 257 och 281 i EUF-fördraget);
  • godkännandet av en överenskommelse om utträde mellan en medlemsstat och EU (artikel 50 i EU-fördraget);
  • definitionen av regler och principer som för kommissionens utförandebefogenheter (artikel 291 i EUF-fördraget).

OMRÅDET FÖR FRIHET, SÄKERHET OCH RÄTTVISA

Lissabonfördraget gör en betydande förstärkning av EU:s område för frihet, säkerhet och rättvisa. Åtgärder som vidtogs inom detta område antogs i allmänhet enhälligt av rådet. Det ordinarie lagstiftande förfarandet tillämpas hädanefter på ett stort antal av dessa. Målet är att demokratisera och förstärka legitimiteten hos EU:s agerande på detta område genom Europaparlamentets ingripande och utvidgningen av beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Det ordinarie lagstiftande förfarandet tillämpas hädanefter på åtgärder som rör:

  • politik som rör gränskontroll och immigration (artiklarna 77, 78 och 79 i EUF-fördraget);
  • det civilrättsliga samarbetet (artikel 81 i EUF-fördraget);
  • polissamarbetet (artiklarna 87 och 88 i EUF-fördraget);
  • det straffrättsliga samarbetet (artiklarna 82, 83, 84 och 85 i EUF-fördraget); beslutsfattande med kvalificerad majoritet har kunnat utvidgas till artiklarna 82 och 83 tack vare två klausuler med så kallad ”nödbroms”. en medlemsstat kan föra ett ärende vidare till Europeiska rådet om den anser att de grundläggande principerna i dess rättsystem är hotade. Det lagstiftande förfarandet avbryts då tills dess Europeiska rådet begär ett nytt förslag från kommissionen eller beslutar återuppta förfarandet och ta hänsyn till iakttagelserna.

GEMENSAM UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK (GUSP)

Enhälliga beslut är principregeln för beslut som fattas inom området för GUSP. Artikel 31 i EU-fördraget föreskriver dock fyra undantag från denna regel: rådet antar med kvalificerad majoritet:

  • beslut som definierar en unionshandling eller ståndpunkt baserat på ett beslut i Europeiska rådet;
  • beslut som definierar en unionshandling eller ståndpunkt efter förslag från den höga representanten för utrikesfrågor och säkerhetspolitik;
  • beslut som verkställer ett beslut som definierar en unionshandling eller ståndpunkt inom området för GUSP;
  • utseendet av en särskild representant, på förslag av den höga representanten.

En särskild övergångsklausul har också införts för att tillåta rådet att besluta med kvalificerad majoritet i andra typer av frågor. Rådet måste först anta ett enhälligt beslut som tillåter denna förstoring av tillämpningsfältet för kvalificerad majoritet.

Lissabonfördraget skapar också två nya instrument vars form bestäms av rådet med kvalificerad majoritet:

  • startfonden för GUSP (artikel 41 i EU-fördraget);
  • europeiska säkerhetsbyrån (artikel 5 i EU-fördraget);

Ett permanent strukturerat samarbete mellan de medlemsstater som till sitt förfogande har stora militära styrkor kan också organiseras. Rådet antar då, men kvalificerad majoritet, ett beslut som bestämmer formerna för ett sådant samarbete (artikel 46 i EU-fördraget).

ANDRA POLITIKOMRÅDEN

De flesta av de europeiska politikområdena berörs av utvidgandet av beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Det ordinarie lagstiftande förfarandet tillämpas hädanefter på följande områden:

  • fri rörlighet för arbetare (artikel 48 i EUF-fördraget); en ”nödbroms”-klausul har skapats för att utvidga den kvalificerade majoriteten till detta område. Principen är densamma som för de två ”nödbroms”-klausulerna inom området för frihet, säkerhet och rättvisa: det lagstiftande förfarandet kan avbrytas om en medlemsstat anser att dess system för social trygghet är hotat;
  • transport (artikel 91 i EUF-fördraget);
  • tillnärmning av lagstiftning (artikel 118 i EUF-fördraget);
  • den monetära politiken (artiklarna 129 och 133 i EUF-fördraget);
  • utbildning, yrkesutbildning och sport (artikel 165 i EUF-fördraget);
  • kultur (artikel 167 i EUF-fördraget);
  • forskning (artikel 182 och 189 i EUF-fördraget);
  • energi (artikel 194 i EUF-fördraget);
  • turism (artikel 185 i EUF-fördraget);
  • civilskydd (artikel 196 i EUF-fördraget);
  • administrativt samarbete (artikel 197 i EUF-fördraget);
  • gemensam handelspolitik (artikel 207 i EUF-fördraget);
  • finansiellt samarbete med tredjeländer (artikel 213 i EUF-fördraget);
  • humanitär hjälp (artikel 214 i EUF-fördraget).

Denna sammanfattning tjänar endast som information. Avsikten är inte att tolka eller ersätta referensdokumentet, som även fortsättningsvis är den enda juridiskt bindande texten.

Senast ändrat den 19.02.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början