Det europeiska samarbetet sett mot bakgrund av fördragen
Undertecknandet av gemenskapfördragen (Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Euratom 1957) blev starten på den femtioåriga utvecklingen av de europeiska fördragen. De fördrag som lade grunden till de Europeiska gemenskaperna och senare Europeiska unionen och de stora ändringsfördragen utgör tillsammans primärrätten, dvs. de är unionens och de Europeiska gemenskapernas grundläggande rättskälla.
Fördragen antas av medlemsstaternas statschefer eller regeringar och innehåller både formella och materiella regler som utgör ramen för institutionernas genomförande av Europeiska gemenskapernas och unionens politik på olika områden. I fördragen finns bestämmelser för de formella regler som anger hur befogenheterna fördelas mellan unionen och medlemsstaterna, och vilka befogenheter institutionerna har. De innehåller också bestämmelser för de materiella regler som definierar de politiska områdena och strukturerar varje institutions arbete inom de olika områdena.