RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Konsumentskydd

INLEDNING

Den europeiska enhetsakten och utvecklingen av begreppet medborgarnas Europa skapade en inramning åt Romfördragets prioriterade fria rörligheter bestående av miljö, hälsa och konsumentskydd.

Sedan dess har ett klart uppsving skett i och med att Fördraget om upprättande av Europeiska unionen införde en särskild artikel 129a (omnumrerad till 153) rörande konsumentskydd i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen. På senare tid har den s.k. "galna ko-sjukan" medfört krav på en förstärkning av konsumentskydd och -information inom ramen för Europeiska unionen.

Amsterdamfördraget syftar till att svara på dessa försök och att ha bättre kontroll över situationen genom att ändra skrivningen av artikel 153 (f.d. artikel 129a) i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen. Bestämmelserna rörande konsumenter har förbättrats genom förtydligandet av gemenskapens mål och en bättre förankring i andra politiska områden.

TILLBAKABLICK

Ursprungligen innehöll Romfördraget ingen formell rättslig grund för konsumentskydd, men långt före det formella erkännandet av f.d. artikel 129a ägnade sig gemenskapen åt konsumentskydd. Som exempel kan nämnas direktivet från 1979 om konsumentskydd i samband med prisindikationer på livsmedel på grundval av artikel 235 (omnumrerad till artikel 308) i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen, och direktivet från 1984 om vilseledande marknadsföring och konsumentskydd inom ramen för avtal som ingås utanför sedvanliga försäljningsställen på grundval av artikel 100 (omnumrerad till artikel 94) i samma fördrag.

Sedan enhetsakten och införandet av artikel 100a (omnumrerad till artikel 95) i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen, skall kommissionens förslag till närmande av lagstiftning som rör den inre marknaden utgå ifrån en högre konsumentskyddsnivå. Ett antal texter stöder sig på den artikeln, bland annat direktiv om resor, semester och charterpaket (1990) samt lagstridiga klausuler i konsumentavtal (1993). Denna viktiga viljeyttring konkretiserades vid regeringskonferensen, som utmynnade i antagandet av Fördraget om upprättande av Europeiska unionen och införandet av en särskild avdelning om konsumentskydd i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen.

Sedan dess har de gemenskapsansträngningar som syftar till ett förbättrat konsumentskydd tagit fart. Genom införande av särskilda åtgärder försöker kommissionen garantera skydd för konsumenternas hälsa och ekonomiska intressen. Som exempel kan nämnas antagandet 1998 av ett direktiv om prisindikation på produkter som saluförs till konsumenter, vilket är det första direktivet som bygger på artikel 129a (omnumrerad till artikel 153) , direktivet 1997 som ändrar direktivet om vilseledande marknadsföring (1984) till att innefatta jämförande marknadsföring och direktivet 1997 om konsumentskydd i samband med distansköp, vilka bägge två bygger på artikel 100a (omnumrerad till artikel 95).

DEN NYA ARTIKEL 153 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDE AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

Gemenskapens möjligheter att anta skyddsåtgärder avseende konsumentskydd har förbättrats.

Den nya artikel 153 (f.d. artikel 129a) i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen har som mål att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå, och inte bara bidra till den. Vidare understryks i den nya artikeln rätten till information och utbildning och konsumenternas rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen.

Se även

Ytterligare information:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början