RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


EU-rättens företräde

Enligt företrädesprincipen har EU-rätten rankas högre än medlemsstaternas nationella rätt. Principen om företräde gäller för alla europeiska rättsakter med bindande kraft. Medlemsstaterna kan alltså inte tillämpa en nationell bestämmelse som strider mot EU-rätten.

Företrädesprincipen säkerställer att EU-rätten rankas högre än nationell rätt. Den är en grundläggande princip i EU-rätten. Liksom principen om direkt effekt, är den inte inskriven i fördragen, men har stadfästs av Europeiska unionens domstol (CJUE).

Definition

EU-domstolen har stadfäst företrädesprincipen i domen i målet Costra mot Enel av den 15 juli 1964. I denna dom förklarar domstolen att rätt som härrör ur europeiska institutioner integreras i medlemsstaternas rättssystem, och att dessa är skyldiga att följa den. EU-rätten har alltså företräde framför nationell rätt. Om en nationell föreskrift strider mot en europeisk bestämmelse, så skall medlemsstaternas myndigheter tillämpa den europeiska bestämmelsen. Den nationella rätten är inte upphävd eller avskaffad, men dess bindande kraft är suspenderad.

Domstolen preciserade sedan att EU-rättens företräde gäller alla nationella rättsakter, oavsett om de antogs före eller efter den europeiska rättsakt det gäller.

Eftersom EU-rätten får högre rang än nationell rätt, försäkrar sålunda företrädesprincipen att EU-rätten ger ett enhetligt skydd för medborgarna som är garanterat på hela EU:s område.

Principens räckvidd

EU-rättens företräde över nationell rätt är absolut. Sålunda är det en fördel för alla europeiska rättsakter med bindande kraft, oavsett om de härrör ur primärrätten eller sekundärrätten.

På samma sätt är alla nationella rättsakter underställda denna princip, oavsett deras natur: lagar, förordningar, beslut, kungörelser, cirkulär m.m. Det spelar ingen roll om dessa texter har utfärdats av medlemsstatens verkställande eller lagstiftande organ. Även domstolarna omfattas av företrädesprincipen. Deras rättspraxis måste överensstämma med gemenskapsrätten.

EU-domstolen har fastställt att även nationella konstitutioner omfattas av företrädesprincipen. Den anser sålunda att nationella domstolar inte får tillämpa konstitutionella bestämmelser som strider mot gemenskapsrätten.

Ansvariga för principens efterlevnad

I likhet med principen om direkt effekt är det EU-domstolen som kontrollerar att företrädesprincipen tillämpas korrekt. På grundval av de olika rättsmedel som anges i grundfördragen, framförallt talan om fördragsbrott, fattar domstolen beslut om sanktioner mot de medlemsstater som inte respekterar denna rätt.

Även de nationella domstolarna är skyldiga att se till att företrädesprincipen efterlevs. Om det är oklart hur denna princip ska tolkas kan de begära ett förhandsavgörande. I en dom av den 19 juni 1990 (Factortame) har EG-domstolen fastställt att en nationell domstol, vid en tolkningsfråga om en nationell rättsbestämmelses giltighet, omedelbart måste vilandeförklara det aktuella målet i väntan på EG-domstolens svar, och domstolens bedömning av saken.

Senast ändrat den 01.10.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början