RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Oskrivna källor till EU-rätten: den subsidiära rätten

I den subsidiära rätten ingår de oskrivna källorna till EU-rätten som bygger på rättspraxis. Dessa källor utnyttjas av EU-domstolen som rättsregler om det finns luckor i primärrätten eller sekundärrätten. De innefattar allmänna rättsprinciper och folkrättens regler. De grundläggande rättigheterna ansågs länge av EU-domstolen vara allmänna rättsprinciper, men tenderar nu att mer och mer ingå i primärrätten.

I sin rättspraxis har EU-domstolen utnyttjat en hel rad rättsregler för att fylla ut de luckor som finns i primär- och sekundärrätten. Dessa rättsregler återfinns huvudsakligen i folkrätten och allmänna rättsprinciper. Dessa två kategorier flyter in i varandra eftersom EG-domstolen utvecklat allmänna rättsprinciper som är inspirerade av folkrätten.

De grundläggande rättigheterna är en särskild kategori av regler som kan utgöra en del både av Europeiska unionens (EU) primärrätten och den subsidiära rätten beroende på deras källa. Sedan 1970-talet har det skett en förskjutning eftersom dessa tenderar att utvecklas från en subsidiär rättskälla till en primärrättslig källa.

Internationell rätt

Den internationella rätten är en inspirationskälla för EG-domstolen när den utformar sin rättspraxis. Domstolen har åberopat den internationella rätten genom att hänvisa till skriven lag och sedvanerätt.

EU-domstolen anser också att EU omfattas av bestämmelserna i internationell rätt. Den anser exempelvis att EU är en juridisk person som kan ta på sig ett internationellt ansvar gentemot tredje man som åsamkats en skada.

Internationell rätt utgör också en inspirationskälla för EU-domstolen när den utformar sina generella rättsprinciper. Detta är exempelvis fallet med principerna om

  • skyldigheten att ärligt fullgöra sina åtaganden;
  • pacta sunt servanda (ett avtal är rättsligt bindande för avtalsparterna);
  • territorialiteten;
  • fördrags ogiltighet till följd av att omständigheterna förändras i grunden.

EU-domstolen har likaså avvisat en del principer i internationell rätt som den ansett vara oförenliga med unionens struktur, exempelvis principen om ömsesidighet i verkställigheten av staters skyldigheter.

De allmänna rättsprinciperna

De allmänna rättsprinciperna utgör oskrivna källor som utvecklats genom EU-domstolens rättspraxis. De har gjort det möjligt för EU-domstolen att införa regler inom olika områden som fördragen inte tar upp, t.ex. när det gäller EU:s utomobligatoriska (utomkontraktuella) ansvar. De allmänna rättsprinciperna kan:

  • vara gemensamma med den nationella rätten: domstolen har utvecklat principer som är gemensamma för alla nationella juridiska system och som överensstämmer med EU:s mål. Det är fallet med till exempel rättssäkerhetsprincipen och principen om berättigade förväntningar som skyddar en privatperson mot oförutsebara förändringar av lagstiftningen;
  • härröra från vissa nationella rättssystem: domstolen har inspirerats av rättsprinciper som endast finns i vissa länders nationella rätt. Det är fallet när domstolen ska peka ut en institution som ansvarig för en skada som EU är skyldig till och för att uppskatta omfattningen på skadan;
  • vara specifika för Europeiska unionen: domstolen har utvecklat principer som är specifika för EU även om de inspirerats av nationell rätt. Det är fallet med solidaritet mellan medlemsstater, jämvikt mellan institutionerna och gemenskapsföreträde.

Ett specialfall: de grundläggande rättigheterna

det finns tre källor till grundläggande rättigheter inom EU:

Innan Lissabonfördraget trädde i kraft, så utgjorde stadgan om de grundläggande rättigheterna, CEDH och medlemsstaternas konstitutionella traditioner en del av EU-rätten som grundläggande rättsprinciper.

Lissabonfördraget har i grundfördragen fastställt den bindande kraften hos stadgan om de grundläggande rättigheterna. Sålunda ger artikel 6 i EU-fördraget den samma juridiska värde som fördragen. Stadgan om de grundläggande rättigheterna har därför blivit en av EU:s primära rättskällor.

Dessutom behåller artikel 6 CEDH och medlemsstaternas konstitutionella traditioner som källa till allmänna rättsprinciper. Om det är nödvändigt skulle domstolen då kunna använda sig av dessa principer för att komplettera de grundläggande rättigheter som skyddas av stadgan.

Till sist, så anger artikel 6 i EU-fördraget möjligheten för EU att ansluta sig till CEDH. Överenskommelsen om en sådan anslutning skall då antas enhälligt av rådet och ratificeras av alla medlemsstaterna. Utöver detta skall ett protokoll om EU:s anslutning till CEDH bifogas till fördragen. Detta protokoll specificerar särskilt att EU:s slutliga anslutning inte skall påverka dess befogenheter, eller påverka institutionernas befogenheter.

Senast ändrat den 20.08.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början