RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Antagande av internationella avtal

Förfarandet för antagande av internationella avtal är indelat i flera steg. Rådet antar rekommendationer i vilka kommissionens förhandlingsmandat fastställs. Därefter förhandlar kommissionen om avtalet och undertecknar det tillsammans med rådet. Samråd med Europaparlamentet sker alltid, och parlamentet skall ge sitt godkännande i vissa fall. Avtalen ingås slutligen av rådet. Domstolen kan pröva om ett avtal är förenligt med gemenskapsrätten.

Förfarandet för antagande av internationella avtal som sluts mellan Europeiska unionen (EU), å ena sidan, och ett tredjeland eller en utomstående organisation, å den andra, beskrivs i artikel 218 i fördraget om EU:s funktionssätt. Förfarandet är indelat i flera steg.

Initiativrätt

Initiativrätten tillkommer kommissionen på grundval av dess allmänna befogenhet att representera EU. Den lägger fram rekommendationer för rådet i avsikt att inleda förhandlingar. I enlighet med kommittéförfarandena utarbetas rekommendationerna av kommissionens behöriga avdelningar i samråd med nationella experter.

Dessutom, när avtalet för endast utrikespolitiken och den gemensamma säkerheten, så utvecklas rekommendationerna av den höga representanten för utrikespolitik och gemensam säkerhet.

Förhandlingsarbetet

Kommissionen styr förhandlingarna men agerar på mandat från rådet. Rådet antar ett beslut som ger mandat att öppna förhandlingarna. Rådet kan också ge kommissionen direktiv som fastställer ramverket för förhandlingarna.

Kommissionen för sedan förhandlingarna tillsammans med medlemsstaterna. Vart de hör under processen beror på vilket område avtalet gäller:

  • när avtalet rör ett område inom vilket EU har exklusiv befogenhet, är det enbart kommissionen som förhandlar om avtalet, men nationella experter bedriver, enligt de regler som gäller kommittéförfarandet, ett nära samarbete med kommissionen i de särskilda kommittéerna;
  • när avtalet rör ett område med delade befogenheter, förhandlar kommissionen och de nationella experterna gemensamt.

Godkännande eller samråd med Europaparlamentet

Lissabonfördraget har stärkt Europaparlamentets roll i förfarandet för antagande av internationella avtal betydligt. Sålunda är parlamentets godkännande nödvändigt för:

  • alla avtal som rör områden där det ordinarie lagstiftande förfarandet eller ett särskilt lagstiftande förfarande som kräver parlamentets godkännande tillämpas;
  • associeringsavtal mellan EU och tredjeländer;
  • avtal som skapar ett särskilt institutionellt ramverk och organiserar samarbetsförfaranden (till exempel då avtalet i fråga skapar en blandad kommitté med beslutskraft);
  • avtal som har betydande budgetära följder för EU;
  • avtal som rör EU:s anslutning till Europiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna;
  • avtal som rör medlemskap i EU.

För alla övriga avtal är inte parlamentets godkännande nödvändigt, men parlamentet ska rådfrågas under förfarandet.

Ingående av avtal

Förfarandet förlöper i tre steg.

  • kommissionen undertecknar avtalet med förbehåll för det beslut som kommer att fattas av rådet därefter. Inför rådet lägger kommissionen fram två lagförslag: det ena om undertecknande och det andra om ingående av avtalet;
  • rådet fattar ett beslut (ibland i form av en förordning) om undertecknande av avtalet. Den provisoriska tillämpningen, syftande till att garantera en snabb tillämpning, kan antingen följa av ett beslut om undertecknande av avtal, eller ett parallellt undertecknat interimsavtal;
  • rådet fattar ett beslut om att faktiskt ingå avtalet, vilket innebär att avtalet ratificeras. I fråga om blandade avtal följs avtalsslutandet av ett ratificeringsförfarande i varje medlemsstat, enligt deras respektive konstitutionella regelverk.

Beslutet om att ingå avtal fattas vanligen av rådet med kvalificerad majoritet. Rådets enhällighet krävs dock i följande fall:

  • associationsavtal mellan EU och ett tredjeland;
  • avtal om de områden som omfattas av enhällighet.

Artikel 207 i fördraget om EU:s funktionssätt lägger till ytterligare två särskilda fall där rådet ska besluta enhälligt:

  • avtal inom området för handel med kulturella och audiovisuella tjänster;
  • antal inom området för handel med sociala tjänster, utbildning och hälsa.

Samråd med EU-domstolen

Rådet, kommissionen, Europaparlamentet eller en medlemsstat får inhämta domstolens yttrande om huruvida avtalet är förenligt med bestämmelserna i fördraget. Kontrollen gäller både den formella giltigheten (efterlevnad av antagningsförfarandet) och innehållsmässiga (avtalet förenlighet med europeisk primärrätt). Om domstolen finner att så inte är fallet, är en översyn av avtalet nödvändig för att det skall kunna träda i kraft.

Senast ändrat den 20.08.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början