RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Gemenskapsrättens unilaterala rättsakter

De unilaterala rättsakterna tillhör Europeiska unionens (EU) sekundärrätt. De antas ensidigt av institutionerna. Den första typen av rättsakter är de som anges i artikel 288 i fördraget om EU:s funktionssätt: förordningar, direktiv, beslut, yttranden och rekommendationer. Den andra typen av rättsakter är de som inte är uppräknade. Det är s.k. atypiska rättsakter, som rekommendationer samt vitböcker och grönböcker.

Unilaterala rättsakter kan definieras som rättsakter som antas ensidigt av EU:s institutioner. De antas av institutionerna och grundar sig på Europeiska unionens (EU) grundfördrag. De unilaterala rättsakterna utgör tillsammans med avtalen Europeiska unionens sekundärrätt.

Unilaterala rättsakter

De unilaterala rättsakter som anges i artikel 288 i fördraget om EU:s funktionssätt är följande:

Dessutom etablerar artikel 289 i fördraget om EU:s funktionssätt en skillnad mellan lagstiftande rättsakter, det vill säga som är antagna efter ett lagstiftande förfarande, och rättsakter som inte är lagstiftande. De icke lagstiftande rättsakterna har i regel som mål att verkställa lagstiftande rättsakter eller vissa specifika bestämmelser i fördragen. Det handlar till exempel om institutionernas arbetsordningar, vissa beslut av rådet, åtgärder antagna av kommissionen inom konkurrensområdet osv.

Även vissa atypiska rättsakter kan falla under kategorin unilaterala rättsakter. Dessa rättsakter kallas atypiska därför att de inte nämns i artikel 288 i fördraget om EU:s funktionssätt. De anges av andra bestämmelser i fördrag eller skapas genom det praktiska arbetet inom institutionerna. Dessa rättsakter används ofta av institutionerna. Det rör sig om exempelvis resolutioner, slutsatser, meddelanden osv. Dessa rättsakter har politisk giltighet, men i regel ingen bindande rättslig effekt.

De unilaterala rättsakterna: instrument som tjänar EU-politiken

Det står EU :s myndigheter fritt att välja den rättsakt som de anser passar bäst för att genomföra deras politik. I fråga om stimulanspolitik kan rådet och kommissionen till exempel välja en rekommendation.

I enlighet med principen om tilldelade befogenheter är rättsakterna baserade på en rättslig grund i EU-fördraget eller i fördraget om EU :s funktionsätt som motsvarar det område där EU :s myndigheter vill agera. Om det inte finns någon särskild rättslig grund får de använda sig av flexibilitetsklausulen (artikel 352 i fördraget om EU :s funktionssätt), som handlar om EU :s kompletterande befogenheter.

Dessutom genomgår unilaterala rättsakter som är antagna av de europeiska institutionerna en rättslig granskning i EU-domstolen.

Regler för de unilaterala rättsakterna

När det gäller formen måste rättsakterna ha beaktandeled (som inleds med orden "med beaktande av") och motiveras med skäl som hänvisar till den rättsliga grund som rättsakten är baserad på.

Rättsakterna måste offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). De kan även anmälas till de medlemsstater de riktar sig till, vilket är fallet med beslut.

Rättsakterna träder i princip i kraft den dag de anmäls eller den dag de offentliggörs i EUT. I undantagsfall får rättsakternas ikraftträdande skjutas upp till en senare tidpunkt än den tjugonde dagen efter det att de har offentliggjorts. Det kan också fastställas att rättsakterna ska börja tillämpas vid en senare tidpunkt än den dag då de träder i kraft.

Senast ändrat den 27.08.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början