RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


EU-förordningen

EU-förordningen är en rättsakt som ingår i artikel 288 i fördraget om EU:s funktionssätt (FEUF). Den har allmän giltighet, är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

EU-förordningen ingår i den unilaterala sekundärrätten, dvs. den är ett uttryck uteslutande för EU:s vilja. Den omnämns i artikel 288 i fördraget om EU:s funktionssätt (FEUF), där det anges att en förordning "skall ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat".

En förordning skall ha allmän giltighet

Den riktar sig till abstrakta grupper av personer, inte till identifierbara individer. Därigenom skiljer den sig från beslutet, som också anges i artikel 288 i FEUF.

EU-domstolen har fastställt att förordningen riktar sig till allmänna kategorier av personer men att den dock kan begränsas till kretsar inom kategorier av personer. Det rör sig om en förordning även om det vid publikationen av akten var möjligt att fastställa antalet, eller till och med identiteten hos, rättssubjekten.

En förordning skall till alla delar vara bindande

Förordningen är till alla delar bindande och kan följaktligen inte tillämpas ofullständigt, selektivt eller partiellt. Det rör sig om en rättsakt som är bindande för:

  • institutionerna;
  • medlemsstaterna;
  • de enskilda individer som den riktar sig till.

En förordning är direkt tillämplig i alla medlemsstater

Detta innebär följande:

  • det krävs ingen åtgärd för att införliva den i den nationella rätten;
  • den ger upphov till rättigheter och skyldigheter utan att vara beroende av en nationell genomförandebestämmelse. Detta hindrar dock inte medlemsländerna från att införa genomförandebestämmelser; vilket de för övrigt måste göra om detta visar sig nödvändigt för att respektera lojalitetsplikten definierad i artikel 4 i EU-fördraget (EUF);
  • de kan användas som referens av enskilda vid deras kontakter med andra enskilda, medlemsstaterna eller europeiska organ.

Förordningen är tillämplig i alla medlemsländer från den dagen då den träder i kraft, dvs. 20 dagar efter det att den har offentliggjorts i EU:s officiella tidning. Den har rättslig verkan i alla medlemsländers nationella lagstiftning simultant, automatiskt och enhetligt.

Tillämpningsförordningar

Också de europeiska organen kan införa genomförandebestämmelser. Dessa kallas tillämpningsförordningar. Denna typ av förordning definieras i artiklarna 164 och 178 i FEUF, som rör tillämpningsförordningarna för Europeiska socialfonden och för Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Det rör sig om rättsakter vars giltighet beror av "grundförordningen". Medan grundförordningarna innehåller de grundläggande bestämmelserna, innehåller tillämpningsförordningarna de tekniska bestämmelserna.

Senast ändrat den 12.08.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början