EUROPA

SAMMANFATTNING

Genomförandebefogenheterna gör det möjligt för kommissionen att anta åtgärder för att genomföra en europeisk rättsakt. Kommissionen har endast genomförandebefogenheter om den grundläggande rättsakten föreskriver det; det handlar alltså inte om en allmän befogenhet. Dessutom är utövandet av dessa befogenheter hårt styrt för att tillåta medlemsstaterna att vara delaktiga i utarbetandet av genomförandeakter.

Denna förordning fastställer därför regler om kontroll av utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. Denna kontroll utförs genom kommittéförfarandet: kommissionen ska lägga fram alla förslag på genomförandeakter för kommittéer som består av representanter för medlemsstaterna.

Kommittéerna

Det finns redan ungefär 300 kommittéer som täcker nästan alla unionens befogenheter. Dessa kommittéer består av representanter för medlemsstaterna, men också av venskapliga experter eller representanter för den ekonomiska sektorn och företagen. De leds av en representant för kommissionen, som dock endast endast får rösta då kommittén fäller ett yttrande om en förslag till genomförandeakt.

Kommittéernas roll är att bistå kommissionen i utarbetandet av genomförandeakter. Kommissionen skall därför rådfråga dem varje gång den står i begrepp att anta en genomförandeakt. Enligt det använda förfarandet, ska ett positivt yttrande från kommittén vara valfritt eller obligatoriskt. Kommittéerna utgör i alla fall ett forum för diskussion mellan kommissionen och medlemsstaternas nationella administrationer och den bästa lösningen eftersträvas alltid.

Förfaranden för att anta genomförandeakter

I kommittéerna finns det två typer av förfaranden: granskningsförfarandet och det rådgivande förfarandet. Valet av förfarande föreskrivs i den grundläggande akt som ger kommissionen genomförandebefogenheter.

Vid granskningsförfarandet, kan kommissionen endast anta en genomförandeakt om kommittén yttrar sig positivt. Om yttrandet är negativt, kan kommissionen antingen föreslå en modifierad version av förslaget inom två månader, eller hänskjuta det till en omprövingskommitté. Vid hänskjutande till omprövningskommittén, måste denna yttra sig positivt för att förslaget ska kunna antas.

I allmänhet tillämpas granskningsförfarandet vid antagandet av genomförandeakter som:

• är av allmän giltighet;
• rör program som har betydande konsekvenser;
• rör den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken;
• rör miljön, eller människors, djurs eller växters hälsa eller säkerhet;
• den gemensamma handelspolitiken;
• beskattning.

Det rådgivande förfarandet tillämpas i allmänhet i alla andra fall. Vid det rådgivande förfarandet, beslutar kommissionen att anta akten och tar så långt det är möjligt hänsyn till de slutsatser som kommit ur debatter som förts i kommittén.

Antagande av genomförandeakter i vissa undantagsfall

I undantagsfall kan kommissionen anta en genomförandeakt trots att en kommitté yttrar sig negativt ifall denna akt är nödvändig för attt undvika att skapa:

• en svår störning av jordbruksmarknaden;
• en risk för unionens ekonomiska intressen.

I sådana fall lägger kommissionen fram genomförandeakten för omprövningskommittén så snart den atagits. Om kommittén yttrar sig negativt, upphävs genomförandeakten.

Antagande av genomförandeakter med omedelbar verkan

I brådskande fall, kan en grundläggande rättslig akt ge de genomförandeåtgärder som antas av kommissionen omedelbar effekt. Kommissionen kan sålunda anta genomförandeakter utan att behöva rådfråga den behöriga kommittén.

Dessa akter kan dock inte ha längre giltighetstid än sex månader. Dessutom ska akten senast 14 dagar efter att den atagits läggas fram för omprövningskommittén. Om kommittén yttrar sig negativt, upphävs genomförandeakten.

Bakgrund

Den rättsliga grunden för genomförandebefogenheterna ligger i artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Enligt denna artikel, tillhör genomförandebefogenheterna i princip medlemsstaterna; dessa är ålagda att tillämpa EU-rätten i sin interna sätt med de nationella myndigheterna som mellanhand.

Det finns dock fall där ett enhetligt tillämpande av EU-rätten krävs, för att undvika, till exempel, alla former av diskriminering eller snedvridning av konkurrensen. Artikel 291 i EUF-fördraget tillåter därför kommissionen att anta utförandeåtgärder för en europeisk rättsakt. Den grundläggande rättsakten ska då uttryckligen ge kommissionen genomförandebefogenheter.