RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Främjande av mänskliga rättigheter och demokratisering i tredjeländer

I meddelandet föreslås en ny strategi för att främja mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens yttre förbindelser. Syftet är att ge ökad prioritet åt dessa frågor i EU:s relationer med omvärlden och att integrera dem i EU:s politik, program och projekt för att en mer konsekvent politik ska kunna föras på detta område.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 8 maj 2001 - Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredjeland [KOM(2001) 252 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Skyddet av mänskliga rättigheter, arbetet för att främja pluralistisk demokrati och konsolideringen av rättsstaten tillhör inte endast Europeiska unionens grundläggande mål, utan är också viktiga principer för dess yttre förbindelser. Principerna måste respekteras av EU:s kandidatländer (artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget)) och de främjas i alla former av samarbete med tredjeländer, inbegripet utvecklingssamarbete (artikel 181a i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget)). Stadgan om de grundläggande rättigheterna vägleder såväl EU:s inre som yttre åtgärder i fråga om mänskliga rättigheter, vilket gör det möjligt att stärka deras samstämmighet.

På det internationella planet spelar EU en viktig roll när det gäller att främja mänskliga rättigheter och demokratisering genom ett antal instrument som omfattar diplomati, handel, finansiellt samarbete och utvecklingsbistånd. I meddelandet föreslås en ny global strategi för att styra alla dessa instrument, med särskild inriktning på den roll som gemenskapens bistånd till tredjeländer spelar för att främja dessa värden. År 2000 infördes för övrigt en ny ram för genomförandet av gemenskapens utvecklingspolitik i och med antagandet av förklaringen om utvecklingspolitiken (som 2006 ersattes av ”samförståndet om utveckling”) och genom reformen av förvaltningen av biståndet till tredjeländer. Syftet med den nya strategin är alltså att integrera den yttre politiken för mänskliga rättigheter och demokratisering i den nya ramen.

En mer samstämmig och konsekvent strategi

Mänskliga rättigheter och demokratisering är ett vittomfattande ämne som täcker in flera verksamhetsområden, såsom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), finansiellt samarbete, handel och invandring. För att uppnå synergieffekter och garantera en konsekvent politik är det därför viktigt att EG:s, EU:s och medlemsländernas insatser samordnas.

Europaparlamentet prioriterar detta område högt, vilket återspeglas i dess stöd till utvecklingen av demokratiska parlamentariska institutioner i tredjeländer och i dess arbete med icke-statliga organisationer. Samarbetet mellan Europaparlamentet och kommissionen har redan kommit långt när det gäller valassistans och valobservation. Det är dock nödvändigt att fördjupa åsiktsutbytet och samarbetet mellan de båda institutionerna när det gäller planeringen av bistånd till tredjeländer.

Kommissionen spelar en viktig roll när det gäller att samordna politik och program som rör mänskliga rättigheter, särskilt genom sina delegationer som ska garantera ett informationsutbyte mellan EG och medlemsstaterna. I synnerhet är kommissionen skyldig att i all politik beakta de aspekter som omfattas av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det handlar bl.a. om det rättsliga området och inrikes-, social- och miljöpolitiken. När det gäller handel och investeringar samarbetar kommissionen nära med Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter för att kunna säkerställa en varaktig och rättvis socioekonomisk utveckling i tredjeländer.

Integration av mänskliga rättigheter i dialogen och samarbetet

För att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati ska integreras vid utarbetandet av alla EU:s strategier som rör yttre förbindelser, bör dessa principer ingå i dialogen med partnerländer och i gemenskapens stödprogram.

Vad beträffar dialogen med tredjeländer är det viktigt att EU:s partnerskap med regeringarna är konstruktivt och positivt. Denna strategi grundas på klausulen om ”väsentliga delar”, som sedan 1992 ingår i alla avtal som undertecknas med tredjeländer. På grundval av denna klausul utgör respekten för de demokratiska principerna och människans grundläggande rättigheter, som fastställs i den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, en ”väsentlig del” av avtalet. Klausulens syfte är att stödja demokratin och de mänskliga rättigheterna i dessa länder, att främja anslutning till, ratificering och genomförande av internationella instrument för mänskliga rättigheter, samt att förebygga kriser genom etablering av konsekventa och långsiktiga relationer.

För övrigt bör dialogen inte begränsas till offentliga myndigheter, utan bör även omfatta det civila samhället och icke-statliga organisationer, både på fältet och i Bryssel.

När det gäller gemenskapens biståndsprogram är främjandet av mänskliga rättigheter och demokratisering ett av samarbetsområdena i program som Phare, Tacis (EN) och Meda för perioden 2000–2006 (som under perioden 2007–2013 ersatts av instrumentet för stöd inför anslutningen, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete samt grannskaps- och partnerskapsinstrumentet). I Cotonou-avtalet, som undertecknades med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) har man gått ännu längre, genom att låta en del av bidragen från Europeiska utvecklingsfonden (initiativet Styrelseformer) grundas på mottagarländernas åtaganden i fråga om institutionella reformer på flera områden med anknytning till styrelseformer, däribland mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen.

Det humanitära biståndet är däremot inte knutet till att mottagarlandet respekterar de mänskliga rättigheterna, eftersom det syftar till att lindra mänskligt lidande endast på grundval av offrens behov. Den hjälp som ges får dock inte förvärra situationen i mottagarlandet och det är därför viktigt att överväga i vilken utsträckning de humanitära projekten påverkar situationen när det gäller mänskliga rättigheter i dessa länder.

Ett mer strategiskt synsätt på det europeiska initiativet för demokratin och de mänskliga rättigheterna

Genom det europeiska initiativet för demokratin och de mänskliga rättigheterna (EN) (FR) (som under perioden 2007–2013 ersatts av finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen) ges bistånd till åtgärder på området för demokrati och mänskliga rättigheter i partnerskap med icke-statliga organisationer och internationella organisationer. Detta ger ett mervärde till gemenskapsprogrammen och GUSP. Strategierna för initiativet ska utarbetas på grundval av de berörda ländernas tematiska prioriteringar, och säkerställa den budgetmässiga flexibilitet som är nödvändig för att möjliggöra ingripanden vid brådskande och oförutsedda behov. Detta gör det möjligt att garantera en långsiktig strategi som förbättrar initiativets inverkan.

Det är också viktigt att förbättra effektiviteten i samarbetet med de andra internationella aktörerna, såsom FN (EN) (FR), Europarådet (DE) (EN) (FR) (IT), Internationella rödakorskommittén (EN) (FR) (ES) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) (EN), särskilt på grundval av dessa organisationers komparativa fördelar och prioriteringarna inom det europeiska initiativet för demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Inrättande av en europeiska byrå för mänskliga rättigheter?

I slutsatserna från Europeiska rådets möte i juni 1999 föreslogs det att undersöka möjligheterna att inrätta en europeiska byrå för mänskliga rättigheter. I detta meddelande dras slutsatsen att en sådan byrå inte är nödvändig. Den första modellen med en byrå för information och samråd överges eftersom EU redan har tillräckliga källor för information och vägledning. Den andra modellen, som går ut på en utlokalisering av genomförandet, bedöms som icke kompatibel med huvudsyftet med det europeiska initiativet för demokratin och de mänskliga rättigheterna, nämligen att komplettera de viktigaste biståndsprogrammen.

Senast ändrat den 31.01.2008

Se även

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början