RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 23 språk.
Nyligen tillagda språk:  BG - CS - ET - GA - LV - LT - HU - MT - PL - RO - SK - SL

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Stadgan om de grundläggande rättigheterna

Stadgan om de grundläggande rättigheterna erkänner en rad personliga, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter för medborgare och bosatta inom EU, och förankrar dem i EU-lagstiftningen.

I juni 1999 ansåg Europeiska rådet i Köln det lämpligt att sammanfatta de gällande grundläggande rättigheterna i den Europeiska Unionen i en stadga för att göra dem synligare. Stats- och regeringschefernas strävan var att stadgan skulle inkludera de allmänna principerna om mänskliga rättigheter i i Europarådets konvention från 1950 och principerna i EU-ländernas gemensamma författningstraditioner. Dessutom skulle stadgan omfatta EU-medborgarnas grundläggande rättigheter som gäller för EU-medborgare samt de ekonomiska och sociala rättigheterna i Europarådets sociala stadga och Gemenskapens stadga om de grundläggande sociala rättigheterna. Den ska även spegla de principer som följer av rättspraxis från EG-domstolen och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Stadgan utarbetades av ett konvent med företrädare för varje EU-land och den Europeiska kommissionens, samt ledamöter i Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Den tillkännagavs formellt i Nice i december 2000 av Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

I december 2009, då Lissabonfördraget trädde i kraft, fick stadgan en bindande juridisk rättsverkan motsvarande fördragen. Stadgans lydelse ändrades och den proklamerades därför en andra gång i december 2007.

Innehåll

Stadgan samlar rättigheter som tidigare varit spridda i olika rättsakter, exempelvis i nationella lagar och EU-lagar samt i Europarådets, Förenta Nationernas (FN:s) och Internationella arbetsbyråns (ILO:s) internationella konventioner, i ett enda dokument. Genom att synliggöra och förtydliga de grundläggande rättigheterna, skapar stadgan rättssäkerhet inom EU.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna innehåller en ingress och 54 artiklar fördelade på sju kapitel:

  • kapitel I: värdighet (människans värdighet, rätt till liv, människans rätt till integritet, förbud mot tortyr samt omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, förbud mot slaveri och tvångsarbete).
  • kapitel II: friheter (rätt till frihet och säkerhet, respekt för privatlivet och familjelivet, skydd av personuppgifter, rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj, tanke-, samvets- och religionsfrihet, yttrande- och informationsfrihet, mötes- och föreningsfrihet, frihet för konsten och vetenskapen, rätt till utbildning, fritt yrkesval och rätt att arbeta, näringsfrihet, rätt till egendom, rätt till asyl samt skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning).
  • kapitel III: jämlikhet (likhet inför lagen, icke-diskriminering, kulturell, religiös och språklig mångfald, jämställdhet mellan kvinnor och män, barnets rättigheter, äldres rättigheter samt integrering av personer med funktionshinder).
  • kapitel IV: solidaritet (arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget, förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder, rätt till tillgång till arbetsförmedlingar, skydd mot uppsägning utan saklig grund, rättvisa arbetsförhållanden, förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet, familjeliv och yrkesliv, social trygghet och socialbidrag, hälsoskydd, tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, miljöskydd samt konsumentskydd).
  • kapitel V: medborgarnas rättigheter (rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet och i kommunala val, rätt till god förvaltning, rätt till tillgång till handlingar, Europeiska ombudsmannen, rätt att göra framställningar, rörelse- och uppehållsfrihet samt diplomatiskt och konsulärt skydd).
  • kapitel VI: rättskipning (rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, presumtion för oskuld och rätten till försvar, principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff samt rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott).
  • kapitel VII: allmänna bestämmelser.

Tillämpningsområde

Stadgan gäller för Europeiska unionens institutioner med beaktande av subsidiaritetsprincipen och den kan inte under några omständigheter ändra de befogenheter och uppgifter som fastställs för dessa institutioner i fördragen. Stadgan gäller även för EU-länder när de tillämpar EU-lagen.

Om någon av rättigheterna motsvarar rättigheter som garanteras av den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, är avsikten och omfattningen av dessa rättigheter densamma som definieras i konventionen, trots att EU-lagstiftningen kan ge ett mer omfattande skydd. Alla rättigheter som härleds ur EU-ländernas gemensamma konstitutionella traditioner måste tolkas i enlighet med dessa traditioner.

Protokoll (nr.) 30 i fördragen om tillämpning av stadgan på Polen och Förenade kungariket begränsar tolkningen av stadgan av domstolen och de nationella domstolarna I dessa två länder, särskilt vad gäller rättigheter till solidaritet (kapitel IV).

Senast ändrat den 06.05.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början