RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Europeiska unionens grundläggande värden

Europeiska kommissionen önskar definiera en ram för bedömning av villkoren för tillämpning av artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen. Det meddelande som kommissionen antagit syftar till att förklara i vilka fall de olika preventions- och sanktionsmekanismerna kan användas vid kränkningar eller risk för kränkningar av unionens gemensamma värden. Meddelandet innehåller också en förteckning över möjliga förebyggande åtgärder.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 15 oktober 2003 om artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen - Att respektera och främja unionens värden [KOM(2003) 606 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Respekten för den mänskliga värdigheten och för mänskliga rättigheter, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten är gemensamma värden, som fastslagits genom artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, på vilka Europeiska unionen (EU) grundar sig.

Att respektera dessa principer är ett villkor för att tillhöra unionen, och artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) liksom artikel 354 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ger institutionerna ett medel för att säkerställa att dessa värden respekteras av alla medlemsstaterna. Artikel 7 i EUF-fördraget inrättar också en preventionsmekanism, ifall något av värdena riskerar att kränkas av en medlemsstat, och en sanktionsmekanism om dessa värden kränks.

Villkor för tillämpning

Verkställandet av artikel 7 i EUF-fördraget förutsätter vissa villkor:

  • en tydlig risk för allvarlig kränkning av värdena i artikel 2, för preventionsmekanismen. Det rör sig på denna nivå helt enkelt om en möjlighet som dock utesluter vissa fortfarande mycket potentiella risker. Denna hypotes ger institutionerna medel att varna medlemsstaten ifråga innan risken uppträder;
  • en allvarlig och ihållande kränkning av värdena i artikel 2, för sanktionsmekanismen. I detta fall rör det sig om att risken verkligen tagit form. Denna kränkning ska vara varaktig över tid.

I båda fallen ska kränkningen vara allvarlig. Detta kriterium kan anpassas efter föremålet för överträdelsen (till exempel den avsedda populationen) och dess resultat (en kränkning av ett enda gemensamt värde är nog för att aktivera mekanismen, men en kränkning av flera värden kan vara tecken på en allvarlig kränkning.

Artikel 7 i EUF-fördraget är inte tillämplig på individuella fall av kränkning som härrör ur nationella, europeiska och internationella domstolars befogenheter, utan på kränkningar som når storleksordningen systematisk överträdelse.

Genomförande

I artikel 7 i EUF-fördraget ges rådet och Europarådet manöverutrymme både att slå fast att en medlemsstat allvarligt och ihållande kränker principer eller att det finns en klar risk för kränkning av de grundläggande rättigheterna. Rådet har möjlighet, dvs. det är inte en förpliktelse, att besluta att ålägga medlemsstaten sanktioner. Rådets och Europarådets handlingsfrihet begränsas emellertid av Europaparlamentets, som ska godkänna deras beslut.. EU-domstolens kontroll däremot omfattar endast förfarandet.

Det betänkande om läget för de grundläggande rättigheterna inom EU som Europaparlamentet lägger fram varje år kan användas för att exakt diagnostisera situationen i de enskilda medlemsstaterna. Andra informationskällor finns också (icke-statliga organisationer, praxis från regionala och internationella domstolar, internationella organisationer, etc.). De klagomål som lämnas in till kommissionen och Europaparlamentet är också viktiga informationskällor om sådant som är av vikt för medborgarna när det gäller grundläggande rättigheter i EU.

Kommissionen insisterar vidare på den roll som spelas av nätverket av oberoende experter på grundläggande rättigheter och dess årsrapport. Nätverket har sedermera integrerats i Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter som bildades 2007 och som varje år lägger fram en rapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU.

Kommissionen lägger också varje år fram en årlig rapport om tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Den första rapporten gjordes för år 2010. Att följa upp på detta sätt borde göra det möjligt att upptäcka situationer som kan leda till kränkningar i den betydelse som finns i artikel 7 i EUF-fördraget.

Ifall kommissionen behöver föreslå att artikel 7 i EUF-fördraget tillämpas mot en medlemsstat, ska den upprätta ett samråd med de andra institutionerna, i synnerhet med Europaparlamentet, och med den berörda medlemsstaten om alla stadier i förfarandet. Dessa informella kontakter gör det möjligt att analysera situationen och samla in det berörda landets åsikt.

För det framtida informationsutbytet föreslår kommissionen samarbete med Europarådet, särskilt dess kommissariat för mänskliga rättigheter. Vidare krävs en regelbunden och återkommande dialog med det civila samhället och särskilt med icke-statliga organisationer som ska skydda och främja de grundläggande rättigheterna. Det är ofta via källor utanför gemenskapsinstitutionerna som eventuella kränkningar uppmärksammas.

Till sist anser kommissionen det mycket viktigt att ta fram en informations och upplysningspolicy för allmänheten om de grundläggande rättigheterna.

Bakgrund

Amsterdamfördraget (1997) införde en möjlighet för unionen att i efterhand ingripa om en medlemsstat allvarligt och ihållande kränkt de grundläggande rättigheterna. Nicefördraget (2001) lade till en preventionsmekanism vid tydlig risk för allvarlig kränkning. Några ändringar i förfarandet infördes efterhand genom Lissabonfördraget (2007).

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna [KOM(2011) 160 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

Senast ändrat den 25.10.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början