RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Ändring av fördragen

Artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen (FEU) är den rättsliga grund på vilken ändringar i fördragen kan göras. Med Lissabonfördraget justerades det ordinarie ändringsförfarandet och man införde ett förenklat ändringsförfarande.

  • Ordinarie ändringsförfarande; Samtliga medlemsländer, kommissionen och parlamentet kan förelägga förslag om ändringar av fördrag till Europeiska unionens råd. Förslagen presenteras sedan för Europeiska rådet varpå de nationella parlamenten underrättas. Om Europeiska rådet efter samråd med Europaparlamentet och kommissionen uttalar sig för förslaget, ska rådets ordförande kalla till ett konvent. Konventet bedömer ändringsförslagen. Det antar sedan gemensamt en rekommendation till en regeringskonferens (IGC) för unionens medlemsstater. Europeiska rådet kan besluta att inte sammankalla en konferens om omfattningen av ändringarna inte ger skäl till det. Rådet kan då direkt fastställa mandat för en regeringskonferens (IGC). Alla eventuella ändringar i fördraget träder i kraft efter att de har ratificerats av samtliga medlemsstater, i överensstämmelse med respektive stats författningsenliga bestämmelser.
  • Förenklat ändringsförfarande; Samtliga medlemsstater, kommissionen och parlamentet kan förelägga förslag till Europeiska rådet om att se över bestämmelser i den tredje delen av fördraget om EU:s funktionssätt, som rör inrikespolitiska frågor och åtgärder. Efter samråd med Europaparlamentet och kommissionen kan Europeiska rådet enhälligt besluta om att delvis eller helt ändra dessa bestämmelser. Beslutet träder i kraft så snart medlemsstaterna har gett sitt godkännande. Detta ändringsförfarande kan inte utnyttjas för att utvidga unionens befogenheter.

Se även:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början