Kompletterande befogenheter

Artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) innehåller en regel som tillåter Europeiska unionen (EU) att vidta lämpliga åtgärder när den enligt fördragen saknar behörighet.

Artikel 352 i EUF-fördraget får bara användas som rättslig grund när:

• den planerade åtgärden är nödvändig för att förverkliga något av EU:s mål inom ramen för den politik som definieras i fördragen (utom i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken),
• EU:s åtgärder har visat sig vara nödvändiga,
• ingen annan bestämmelse i fördraget föreskriver åtgärder för att förverkliga denna målsättning,
• den planerade åtgärden leder inte till en utvidgning av EU:s befogenheter utöver de som fördragen förskriver.

På förslag av Europeiska kommissionen antar Europeiska unionens råd enhälligt akter som grundar sig på artikel 352 i EUF-fördraget, efter godkännande av Europaparlamentet.

Genom förfarandet för kontroll av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen som fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen och protokoll 2 till EUF-fördraget, ska kommissionen göra de nationella parlamenten uppmärksamma på initiativ som tagits på grundval av artikel 352 i EUF-fördraget.

SE ÄVEN

• Europeiska unionens råd
• Befogenhetsfördelning
• Europeiska kommissionen
• Europaparlamentet
• Europeiska unionen
• Institutionell jämvikt
• Medlemsstaterna
• Nationella parlament och EU:s beslutsfattande
• Subsidiaritetsprincipen
• Fördrag
• Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) (sammanfattning)
• Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (sammanfattning)