RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Subsidiaritet

Subsidiaritetsprincipen definieras i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Principen garanterar att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt genom att man kontrollerar om åtgärder som vidtas på EU-nivå är motiverade i förhållande till de möjligheter som finns på nationell, regional eller lokal nivå. Principen innebär i praktiken att Europeiska unionen – förutom på områden där den har exklusiv behörighet – endast ska vidta åtgärder när dessa är mer effektiva än de åtgärder som kan vidtas på nationell, regional eller lokal nivå. Principen är nära kopplad till proportionalitetsprincipen, enligt vilken åtgärder som vidtas av Europeiska unionen inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördragen.

Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 antogs en förklaring om subsidiaritetsprincipen och man fastställde då hur den skulle tillämpas. Det tillvägagångssätt som följde av denna förklaring överfördes till Amsterdamfördraget i ett protokoll om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 kräver detta protokoll nu att hänsyn tas till subsidiaritetsprincipen i alla utkast till lagstiftning och ger de nationella parlamenten möjlighet att förkasta lagförslag med hänvisning till att de bryter mot principen. Skulle så ske kan kommissionen välja att fortsätta stödja förslaget, ändra det eller dra tillbaka det, medan Europaparlamentet och rådet kan välja att stoppa det. Vid brott mot subsidiaritetsprincipen kan Regionkommittén även välja att direkt hänvisa frågan till Europeiska unionens domstol.

Se även:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början