RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Stabiliserings- och associeringsprocess

EU:s politik för länderna på västra Balkan omfattar den stabiliserings- och associeringsprocess som inleddes i november 2000 vid toppmötet i Zagreb. De länder som berörs är Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien, inklusive Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244.

Målet med processen är att säkra fred och stabilitet i denna region genom att stödja demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. I processen ges stort utrymme åt utvecklingen av regionalt samarbete, t.ex. genom etablering av ett frihandelsområde och politisk dialog.

Stabiliserings- och associeringsprocessen syftar till att ge de berörda länderna nära förbindelser med EU, i utbyte mot att de genomför reformer inför anslutningen till EU. Dessa reformer omfattar bl.a. tillnärmning av ländernas lagstiftning till gemenskapslagstiftningen. Länderna har erkänts som potentiella kandidatländer.

Stabiliserings- och associeringsprocessen stärktes vid toppmötet i Thessaloniki 2003 där den övertog vissa element från anslutningsprocessen. Den vilar på följande:

  • Avtalsförhållanden (bilaterala stabiliserings- och associationsavtal som ingås beroende på de framsteg som landet gjort inom processen). Vid utvärderingen av ländernas ansökan om medlemskap kommer man att undersöka om de följt reglerna, särskilt på handelsområdet.
  • Handelsrelationer på regional nivå och på EU-nivå. EU har tilldelat länderna på västra Balkan vissa handelsförmåner.
  • Ett nytt finansieringsinstrument, instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) för perioden 2007–2013, som ersätter programmet Cards för perioden 2000–2006.

De länder på västra Balkan som får status som EU-kandidatländer kommer även sedan de inlett anslutningsprocessen att kunna dra nytta av vissa aspekter i stabiliserings- och associeringsprocessen. 

Se även:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början