RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Initiativrätt

För att fullt ut kunna slå vakt om allmänhetens intresse och spela sin roll som väktare av fördragen har kommissionen en initiativrätt som ger den befogenhet och skyldighet att lägga fram förslag i frågor som behandlas i fördraget, antingen för att detta uttryckligen fastställs i fördraget eller för att kommissionen anser det nödvändigt.

Kommissionens initiativrätt gäller uteslutande unionsfrågor. Principen är att rådet endast fattar beslut ”på förslag från kommissionen”, för att ge alla initiativ ett enhetligt ramverk.

Rådet och Europaparlamentet kan anmoda kommissionen att utforma förslag om de finner detta nödvändigt.

Initiativrätten betraktas som en grundläggande komponent i balansen mellan Europeiska unionens institutioner.

Genom Amsterdamfördraget utsträcktes kommissionens initiativrätt till de nya politikområdena (sysselsättning, hälsa), till frågor som rör den fria rörligheten för personer och till den tredje pelaren.

Enligt Lissabonfördraget kommer den tredje pelaren inom områdena rättsväsende och inrikespolitik att helt tas bort efter en övergångsperiod på fem år. Den gemensamma politiken på dessa områden integreras i stället i den första pelaren. Inom vissa områden som rör rättsväsende och inrikespolitik delar kommissionen initiativrätten med en fjärdedel av medlemsstaterna.

I och med Lissabonfördraget införs en initiativrätt för EU:s medborgare, för att öka deras delaktighet i EU:s beslutsfattande. Detta innebär att EU-medborgare själva kan lägga fram förslag för kommissionen, under förutsättning att förslaget fått minst en miljon underskrifter från ett signifikant antal medlemsstater.

I vissa fall kan även medlemsstater presentera förslag. De har rätt att hänvisa frågor till Europeiska rådet om de upplever att viktiga nationella intressen är hotade.

Se även:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början