RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Gemensam fiskeripolitik

Även om fiskeripolitiken fanns med redan i Romfördraget 1957 var det inte förrän 1983 som fiskeripolitiken blev en del av gemenskapspolitiken i egentlig bemärkelse.

Den gemensamma fiskeripolitiken har samma rättsliga grund som den gemensamma jordbrukspolitiken (artiklarna 38 till 44 i fördraget om EU:s funktionssätt) och samma mål, dvs. att öka produktiviteten, stabilisera marknaderna, garantera en tryggad försörjning och rimliga priser för konsumenterna. Liksom för den gemensamma jordbrukspolitiken delar EU och medlemsstaterna på behörigheten inom den gemensamma fiskeripolitiken.

Genom flera successiva reformer har den gemensamma fiskeripolitikens ursprungliga mål nu också kompletterats och omfattar följande: hållbart utnyttjande av fiskeresurserna, miljöskydd och ett högt skydd för människors hälsa. Fiskeripolitiken ska också bidra till att målet om ekonomisk och social sammanhållning uppnås.

Med tanke på de minskande resurserna är en viktig målsättning att skydda fiskeresurserna och den marina miljön.

Den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas inom följande fyra områden:

  • Bevarande och hållbar förvaltning av fiskeresurserna för att skydda fiskebeståndet.
  • Organisation av marknaderna för att säkra att utbudet och efterfrågan gagnar både producenter och konsumenter.
  • Strukturpolitik för att hjälpa fiske- och vattenbruksnäringens anpassning av metoder, redskap och produktionsprocesser till de krav som följer av det minskade fiskebeståndet och marknadsförhållandena. Stöd från EU ges främst genom Fonden för fiskets utveckling.
  • Förbindelser med länder utanför EU och internationella organisationer, som består av utarbetandet av internationella fiskeriavtal och gemensamma bevarandeåtgärder för djuphavsfisket.

EU håller nu på att utforma en politik på det maritima området som omfattar fiskeripolitik, miljö och industri på det marina området.

Se även:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början