RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna undertecknades i Rom den 4 november 1950 under Europarådets beskydd. Genom den inrättades för första gången ett system med internationellt skydd av mänskliga rättigheter genom att enskilda fick rätt till opartisk prövning i domstol. Genom konventionen, som ratificerats av samtliga EU-medlemsstater, upprättades ett antal övervakningsorgan som är baserade i Strasbourg. Dessa är:

  • en kommission som är ansvarig för att preliminärt granska anmälningar från en stat eller eventuellt en enskild,
  • en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, till vilken kommissionen eller en medlemsstat hänskjuter fall sedan kommissionen har lagt fram en rapport (i fall då förlikning inte kunnat nås),
  • en ministerkommitté vid Europarådet som fungerar som konventionens väktare och till vilken fall hänskjuts för politisk tvistlösning, när ett ärende inte avgjorts inför rätta.

Eftersom antalet ärenden som skulle avgöras ökade framtvingades en reform av den kontrollmekanism som hade införts genom konventionen (tillägg till protokoll nr 11). Därför ersattes dessa olika organ av en gemensam europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna den 1 november 1998. Genom denna förenkling lyckades man förkorta behandlingstiderna och stärka det juridiska inslaget i systemet.

Tanken att Europeiska unionen skulle ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna har ofta väckts, men i ett yttrande av den 29 mars 1996 preciserar EU-domstolen att gemenskapen inte kan tillträda konventionen eftersom EG-fördraget inte innehåller någon bestämmelse som skulle ge behörighet att utfärda regler eller ingå internationella avtal om mänskliga rättigheter.

Denna situation utgjorde likväl inget hinder för att i Amsterdamfördraget betona respekten för de grundläggande rättigheter som garanteras i konventionen, samtidigt som EU-domstolens jurisdiktion i detta avseende formaliserades. När det gäller relationerna mellan den europeiska domstolen och EU-domstolen har EU-domstolens praxis att införliva konventionens principer i gemenskapsrätten gjort det möjligt att bibehålla överensstämmelse mellan domstolarnas arbete och deras självständighet.

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009, utgör nu EU-fördraget den juridiska basen för unionens anslutning till konventionen. På det sättet kommer EU:s lagar att kunna tolkas i ljuset av konventionen, och förbättra det juridiska skyddet för EU-medborgarna genom att det skydd de åtnjuter från medlemsstaterna förlängs till rättsakter i unionen.

Se också:

 

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början