RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

Ekonomisk och social sammanhållning är ett uttryck för solidariteten mellan Europeiska unionens medlemsstater och regioner. Den främjar en balanserad utveckling i hela unionen, minskade strukturella skillnader mellan olika regioner, samt lika möjligheter för alla. I praktiken uppnås detta genom en rad ekonomiska åtgärder, särskilt genom strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Vart tredje år lägger kommissionen fram en lägesrapport om de framsteg som gjorts när det gäller genomförandet av den ekonomiska och sociala sammanhållningen och om hur EU:s politik har bidragit till detta.

På EU-nivå har den ekonomiska och sociala sammanhållningen sin grund i Romfördraget (1957) där det i ingressen sägs att man ska sträva efter att minska klyftan mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer. Under 1970-talet vidtogs åtgärder på EG-nivå för att samordna och ekonomiskt komplettera de nationella instrumenten. Dessa åtgärder visade sig senare vara otillräckliga i ett EG-perspektiv där inrättandet av den inre marknaden, i motsats till vad man hade förväntat sig, inte hade fått de regionala skillnaderna att försvinna. Förutom målet att genomföra den inre marknaden infördes genom Europeiska enhetsakten 1986 också målet att uppnå verklig ekonomisk och social sammanhållning. Genom Maastrichtfördraget skrevs denna politik slutligen in i EG-fördraget (artiklarna 158–162).

Den ekonomiska och sociala sammanhållningen genomförs framför allt inom EU:s regionalpolitik. Vid sidan av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och utvidgningen av EU till länderna i Central- och Östeuropa 2004 var regionalpolitiken en av de stora frågorna i Agenda 2000, som omfattar perioden 2000–2006, framför allt på grund av dess ekonomiska konsekvenser.

Regionalpolitiken står för EU:s näst största budgetpost med ett anslag på 348 miljarder euro (priser 2006) för perioden 2007–2013. Utvidgningen av EU till 27 medlemsstater i januari 2007 har inneburit stora förändringar. EU:s yta har ökat med 25 % och dess befolkning med mer än 20 %, medan dess förmögenhet bara ökat med omkring 5 %. EU:s genomsnittliga BNP per capita har sjunkit med mer än 10 %, och de regionala skillnaderna har fördubblats. Eftersom cirka 60 % av de regioner som utvecklas långsammare är belägna i de 12 medlemsstater som blivit medlemmar sedan 2004 kommer regionalpolitikens tyngdpunkt att förflyttas österut.

För perioden 2007–2013 inriktas den ekonomiska och sociala sammanhållningen i högre grad på de viktigaste utvecklingsproblemen i fråga om ekonomisk tillväxt och sysselsättning, samtidigt som man måste fortsätta att stödja de regioner som ännu inte har avslutat processen med att uppnå faktisk konvergens. Det kommer även att krävas fortsatt strukturellt stöd i de geografiska områden som har särskilda strukturproblem (industriella områden under omställning, problemområden i städer och på landsbygden, områden som är beroende av fiske samt områden med avsevärda naturbetingade eller demografiska nackdelar). Vidare blir en förenkling och decentralisering av förvaltningen av regionalpolitikens finansieringsinstrument (strukturfonderna och Sammanhållningsfonden) centrala frågor i den regionalpolitiska reformen för perioden 2007–2013.

Se också:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början