RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Utvecklingsbistånd

Med anledning av undertecknandet av Lissabonfördraget håller vi på att uppdatera ordlistan.

Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik inleddes i samband med undertecknandet av Romfördraget 1957 och riktade sig inledningsvis till de dåvarande medlemsstaternas utomeuropeiska länder och territorier. Det var dock först i och med att fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget, 1993) trädde i kraft som utvecklingspolitiken fick en uttrycklig rättslig grund (artiklarna 177 till 181 i EG-fördraget). I takt med EU:s utvidgning har samarbetet gradvis utvidgats till att omfatta även andra länder, t.ex. i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), som sedan lång tid tillbaka har en särskilt nära relation till vissa medlemsstater. Cotonouavtalet, som undertecknades i juni 2000 och reviderades i juni 2005, förstärkte detta partnerskap som till stor del grundar sig på de olika Lomékonventionerna, varav den första undertecknades 1975.

Förutom de här avtalen berörs även andra länder av gemenskapens utvecklingspolitik, t.ex. länderna i Latinamerika och Asien.

Det huvudsakliga syftet med EU:s utvecklingspolitik är att utrota fattigdomen. Utvecklingspolitiken genomförs inte enbart genom bilaterala och regionala avtal utan också genom särskilda program för vissa sektorer såsom hälso- och sjukvård och utbildning. Utvecklingspolitiken förutsätter även samarbete med internationella organisationer samt att EU och medlemsstaterna deltar i initiativ som genomförs på internationell nivå, t.ex. initiativet till förmån för kraftigt skuldtyngda fattiga länder.

EU är idag utvecklingsländernas viktigaste handelspartner och den största bidragsgivaren. EU och dess medlemsstater svarar tillsammans för 55 % av det internationella utvecklingsbiståndet.

Se även:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början