RSS
Alfabetisk lista

Ordlistan

Gemensam handelspolitik

Den gemensamma handelspolitiken är ett av de viktigaste redskapen i EU:s yttre förbindelser (artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF)). Unionen är ensam behörig i denna fråga (artikel 3 i FEUF). Den gemensamma handelspolitiken har gjort det möjligt att inrätta en tullunion mellan EU:s medlemsstater.

Denna politik innebär att handelsförbindelserna med länder utanför EU sköts på ett enhetligt sätt, bl.a. med hjälp av gemensamma tullsatser och gemensamma regler för import och export. Lissabonfördraget utvidgar även den gemensamma handelspolitiken vad gäller direktinventeringar i länder utanför EU.

EU:s mål är att avlägsna handelshinder och tullbarriärer. För att skydda den inre marknaden har EU bl.a. antidumpnings- och antisubventionsåtgärder, handelshindersförordningen samt skyddsåtgärder till sitt förfogande.

Kommissionen förhandlar fram internationella avtal på gemenskapens vägnar inom ramen för dess bilaterala och multilaterala kontakter. Kommissionen sluter avtal med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europaparlamentet, som hålls informerad om hur avhandlingarna framskrider. Rådet fattar emellertid enhälligt beslut om frågor som rör tjänstehandelsavtal, immateriell äganderätt, internationella direktinvesteringar, kulturella och audiovisuella tjänster, utbildningstjänster, sociala tjänster och tjänster som rör människors hälsa.

Kommissionen är en aktiv medlem i Världshandelsorganisationen (WTO).

EU förespråkar en harmonisk och liberaliserad handel som främjar alla internationella aktörers intressen. I synnerhet är målsättningen att även de minst gynnade länderna ska inkluderas i den globala handeln med stöd av de förmånsåtgärder som riktas till dessa länder.

Se även:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början