RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Bekämpning av mul- och klövsjuka

Europeiska unionen (EU) anpassar gemenskapens lagstiftning angående bekämpning av mul- och klövsjuka med stöd av erfarenheterna från den epidemi som drabbade Förenade kungariket 2001. I det nya direktivet fastställs åtgärder för att förebygga, bekämpa och utrota sjukdomen. Där beskrivs de nödvändiga etapperna för att återfå status som "område fritt från mul- och klövsjuka och smitta utan vaccination". Regionaliseringprincipen och nödvaccinering utgör kärnan i strategin.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 2003/85/EG av den 29 september 2003 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka, om upphävande av direktiv 85/511/EEG och besluten 89/531/EEG och 91/665/EEG, samt om ändring av direktiv 92/46/EEG.

SAMMANFATTNING

Mul- och klövsjuka är en virussjukdom som är mycket smittsam men inte farlig för människor. Den drabbar huvudsakligen klöv- och hovdjur (gräsätande däggdjur med hovar eller klövar).

Den epidemi som drabbade fler än 2 000 brittiska anläggningar år 2001 medförde stora ekonomiska förluster för landsbygdssamhället. De åtgärder för att bekämpa mul- och klövsjuka som ledde till nödslakt av de smittade besättningarna, begränsningar av handeln inom gemenskapen och indirekta effekter av epidemin på miljön och turismen i de drabbade regionerna ledde till stora kostnader för hela gemenskapen. För att förhindra en upprepning av denna situation anpassar EU den aktuella lagstiftningen för att bekämpa sjukdomen på ett effektivare sätt.

MÅL OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

I direktivet anges följande åtgärder:

  • Ett minimum av åtgärder för bekämpning och utrotning som ska vidtas i händelse av ett utbrott av mul- och klövsjuka, oavsett virustyp.
  • Vissa förebyggande åtgärder som syftar till att göra de behöriga myndigheterna och jordbrukarna mer medvetna om och förberedda på sjukdomen.

Medlemsstaterna kan vidta strängare åtgärder än de som anges i detta direktiv för att förebygga och bekämpa en mul- och klövsjukeepidemi.

BEKÄMPNING AV MUL- OCH KLÖVSJUKAN

Mul- och klövsjuka är anmälningspliktig. De som har kontakt med mottagliga djur i sitt arbete måste utan dröjsmål anmäla förekomst eller misstänkt förekomst av sjukdomen till de behöriga myndigheterna eller den officielle veterinären.

Åtgärder vid misstanke om ett utbrott av mul- och klövsjuka

Medlemsstaterna ska se till att följande åtgärder vidtas om en anläggning har ett fall av misstänkt mul- och klövsjuka:

  • Den officielle veterinären ska sätta igång de officiella undersökningsförfarandena: att låta ta prov och undersöka dem i laboratorium.
  • Den behöriga myndigheten ska sätta anläggningen under officiell tillsyn: inventering och isolering av alla djur, registrering av alla produkter av animaliskt ursprung (mjölk, mjölkprodukter, kött, köttprodukter, hudar och skinn, ull, sperma, embryon, ägg, slam, gödsel samt djurfoder och skräp) och genomförande av en epidemiologisk undersökning.
  • Djur och produkter av animaliskt ursprung får inte förflyttas till och från anläggningen. För personförflyttning gäller stränga regler, så att mul- och klövsjukevirus inte sprids.

Den behöriga myndigheten får upprätta en tillfällig bekämpningszon för att vidta nämnda åtgärder, särskilt vid hög täthet av mottagliga djur, intensiva förflyttningar av djur eller fördröjning av anmälning om misstanke om sjukdom. Inom en zon eller en medlemsstats hela territorium får ett totalförbud mot förflyttning av djur införas för högst 72 timmar.

Den behöriga myndigheten får genomföra ett förebyggande utrotningsprogram, även förebyggande utslaktning av djur som antas vara smittade, under förutsättning att kommissionen informeras innan åtgärderna vidtas.

Åtgärder då ett utbrott av mul- och klövsjuka har bekräftats

Så snart ett utbrott av mul- och klövsjuka har bekräftats ska medlemsstaterna se till att följande åtgärder vidtas på anläggningen utan dröjsmål:

  • Alla djur av mottagliga arter på anläggningen ska avlivas på platsen. Den behöriga myndigheten får föreskriva att andra djur på anläggningen avlivas.
  • Den officielle veterinären ska se till att det tas så många prover som behövs för den epidemiologiska undersökningen. En sådan undersökning ska avse datumet då mul- och klövsjukan bröt ut, virusets möjliga ursprung, identifiering av andra drabbade anläggningar liksom förflyttning av personer, fordon och produkter av animaliskt ursprung.
  • Kroppar av djur som har dött och som har avlivats ska utan dröjsmål behandlas.
  • Alla produkter av animaliskt ursprung (mjölk, mjölkprodukter, kött, köttprodukter, hudar och skinn, ull, sperma, embryon, ägg, slam, gödsel samt djurfoder och skräp) som fanns på anläggningen när mul- och klövsjukan misstänkts ha brutit ut ska behandlas på ett sådant sätt att alla spår av mul- och klövsjukevirus avdödas.
  • Byggnader och fordon som använts ska rengöras och desinficeras under officiell övervakning på ett sätt som ger minsta möjliga negativa påverkan på miljön.

Samma åtgärder ska vidtas om förekomst av mul- och klövsjuka bekräftas på slakterier, gränskontrollstationer och transportmedel. Om mul- och klövsjuka bryter ut på en plats utanför jordbruket (laboratorier eller institut, djurparker, naturreservat) ska alla åtgärder för biosäkerhet vidtas för att skydda djuren från smitta.

Återinsättningen av djur får påbörjas vid anläggningen tidigast 21 dagar efter rengöringen. Detta ska ske enligt strikta regler och under regelbunden veterinär tillsyn.

SKYDDS- OCH ÖVERVAKNINGSZONER

Följande åtgärder ska vidtas efter det att förekomst av mul- och klövsjuka har bekräftats:

  • Runtom det sjukdomsdrabbade området ska den behöriga myndigheten fastställa en skyddszon med en radie av minst 3 km och en övervakningszon med en radie av minst 10 km.
    Zonerna ska markeras med skyltar i lämplig storlek vid ingången.
  • Nationella och lokala bekämpningscentrum ska upprättas.
    De ska vidta nödåtgärder med hjälp av råd av experter och informera medlemsstaternas och EU:s institutioner.
  • Medlemsstaterna ska samarbeta för att spåra mottagliga djur och produkter som kommer från dessa djur.

Följande åtgärder ska vidtas i anläggningar inom skyddszonen:

  • Registrering av alla anläggningar och inventering av djuren på anläggningarna.
  • Dessa anläggningar ska med jämna mellanrum genomgå veterinärkontroll.
  • Djur av mottagliga arter måste hållas kvar på anläggningen, om de inte förs direkt till ett slakteri utanför skyddszonen för nödslakt.
  • Förbud mot mässor, marknader och utställningar av hov- och klövdjur samt artificiell inseminering.
  • Förbud mot transport av djur av mottagliga arter.

Det införs förbud mot utsläppande på marknaden av kött och beredningar av kött som kommer från djur av mottagliga arter med ursprung i skyddszonen. Om inte djuren eller produkterna specialbehandlas eller står under strikt veterinärkontroll ska detta förbud även gälla köttprodukter, mjölk och mjölkprodukter, sperma, ägg, embryon, skinn och hudar från dessa djur samt foder, hö och halm. Samma restriktioner gäller för fårull, hår från idisslare och svinborst samt produkter av animaliskt ursprung från nötkreatur, getter och svin som har producerats i skyddszonen. Det är under alla omständigheter förbjudet att sprida stallgödsel från skyddszonen.

Endast den behöriga myndigheten får bevilja särskilda undantag till dessa förbud och utfärda kompletterande certifikat för handel inom gemenskapen.

Medlemsstaterna ska tillämpa åtgärderna i skyddszonen till dess att

  • minst 15 dagar har gått efter avlivning och bortskaffande av alla djur på mul- och klövsjukedrabbade anläggningar,
  • en undersökning av alla anläggningar i skyddszonen har genomförts med negativa testresultat.

Efter det att de särskilda åtgärderna för skyddszonen har upphävts ska de åtgärder som vidtas i övervakningszonen fortsätta att tillämpas i minst två veckor.

De åtgärder som vidtas i skyddszonen ska tillämpas i övervakningszonen. Det handlar framför allt om inventering av anläggningar och deras djur, förbud mot transport av djur av mottagliga arter och restriktioner när det gäller att släppa ut kött och produkter av animaliskt ursprung på marknaden.

Regionalisering

Om mul- och klövsjukan tycks sprida sig trots de utrotningsåtgärder som vidtagits ska berörda medlemsstater göra en ingående epidemiologisk undersökning. Beroende på resultaten ska de se till att deras territorium regionaliseras till en eller flera restriktionszoner och en sjukdomsfri zon. I en restriktionszon ska följande åtgärder vidtas:

  • Kontroll av handel med och förflyttning av djur och produkter som härrör från dessa djur.
  • Spårning och märkning av alla produkter i lager.
  • Särskild certifiering av djur av mottagliga arter och produkter som härrör från dessa djur samt kontrollmärkning i enlighet med gällande bestämmelser i gemenskapslagstiftningen.
  • Spårning, behandling och lagring av färskt kött, obehandlad mjölk och mjölkprodukter som kommer från djur av mottagliga arter och som producerats i zonen efter det att mul- och klövsjukeviruset anses ha brutit ut, vilket medlemsstaterna ska ansvara för.

VACCINERING

Medlemsstaterna ska se till att användning av mul- och klövsjukevaccin förbjuds på deras territorium, utom i de fall som anges i detta direktiv.

Handel med djur som vaccinerats mot mul- och klövsjuka är förbjuden. Efter det att skyddszonen har upphävts får vaccinerade djur från testade besättningar förflyttas inom en medlemsstat, under förutsättning att de kan spåras och därmed inte ingå i handel inom gemenskapen.

Nödvaccinering

Beslut om att använda nödvaccinering får fattas av den berörda medlemsstaten, på initiativ av kommissionen, eller på begäran av ett utsatt grannland i samråd med den berörda medlemsstaten. Minst ett av följande villkor måste vara uppfyllt:

  • Utbrott av mul- och klövsjuka har bekräftats och hotar att spridas inom medlemsstatens territorium.
  • Andra medlemsstater hotas genom rådande väderförhållanden och utbrottens geografiska läge.
  • Andra medlemsstater hotas till följd av epidemiologiskt relevanta kontakter med anläggningar i den drabbade medlemsstaten.
  • Andra medlemsstater hotas genom rådande väderförhållanden och ett angränsande tredjelands geografiska läge.

Kriterierna för beslut om skyddsvaccinering rör bland annat djurtäthet och förflyttningar av djur av mottagliga arter, sannolikheten för smittspridning genom luften, medlemsstatens kapacitet att utrota smittade djur samt sjukdomsutbrottens ursprung, fördelning och förekomst.

Villkoren för nödvaccinering rör avgränsningen av det geografiska område där nödvaccinering ska utföras, art och ålder på de djur som ska vaccineras och vaccinationskampanjens längd. De djur som vaccineras ska identifieras och registreras tydligt och får inte förflyttas.

Tre olika faser följer efter det att nödvaccineringskampanjen har inletts och fram till det att statusen som område fritt från mul- och klövsjuka har återupprättats. Varje fas motsvaras av särskilda åtgärder i vaccineringszonen. Det rör sig framför allt om förflyttningar – av djur, färskt kött och andra produkter av animaliskt ursprung, mjölk och mjölkprodukter – kliniska och serologiska undersökningar samt klassificering av besättningar.

Skyddsvaccinering

Medlemsstater som genomför skyddsvaccinering ska regionalisera vaccineringszonen, om nödvändigt i nära samarbete med grannmedlemsstater. De ska följa principer för hygien och biosäkerhet och vidta de åtgärder som gäller för skyddszonen och övervakningszonen, vilka nämndes tidigare. Vid skyddsvaccinering ska vaccineringszonen omges av ett övervakningsområde med en bredd av minst tio kilometer.

Suppressiv vaccinering

Suppressiv vaccinering är en del i en strategi för systematisk och omedelbar utslaktning och tillämpas endast för att se till att viruset sprids i så liten omfattning som möjligt under det att smittade djur avlivas. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de beslutar att genomföra suppressiv vaccinering, som endast får utföras inom en skyddszon och på tydligt identifierade anläggningar.

ÅTERUPPRÄTTANDE AV STATUS SOM OMRÅDE FRITT FRÅN MUL- OCH KLÖVSJUKA OCH SMITTA

En medlemsstat som drabbats av en mul- och klövsjukeepidemi och som regionaliserats ska göra allt för att återfå sin tidigare status som område fritt från mul- och klövsjuka och smitta.

Om vaccinering inte används ska följande villkor uppfyllas:

  • Åtgärderna för bekämpning och utrotning i skydds- och övervakningszonerna har varit effektiva och kan avvecklas.
  • Minst ett av följande villkor är uppfyllt: rekommendationerna i allmänna regler för djurhälsa (EN) från Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE) följs; minst tre månader har gått efter det senaste utbrottet av mul- och klövsjuka.

Om vaccinering används ska följande villkor uppfyllas:

  • Åtgärderna för bekämpning och utrotning i skydds- och övervakningszonerna har varit effektiva och kan avvecklas.
  • Alla de åtgärder som ska tillämpas för de tre faserna efter det att vaccineringskampanjen har inletts har genomförts.
  • Minst ett av följande villkor är uppfyllt: rekommendationerna i OIE:s allmänna regler för djurhälsa har följts; minst tre månader har gått sedan det senast vaccinerade djuret har avlivats och serologisk undersökning har utförts; minst sex månader har gått efter det senaste utbrottet av mul- och klövsjuka eller efter avslutad nödvaccinering (om den genomfördes senare).


FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER

Laboratorier och inrättningar som hanterar levande mul- och klövsjukevirus

Levande mul- och klövsjukevirus, antigener och vacciner ska hanteras på godkända och strikt kontrollerade laboratorier. En officiell förteckning över dessa inrättningar ska upprättas och regelbundet uppdateras

Varje medlemsstat ska utse ett nationellt referenslaboratorium som ska ha den utrustning och personal som behövs för att det ska kunna utgöra sina uppgifter, varav den främsta är att bekräfta förekomst eller frånvaro av mul- och klövsjuka. Det nationella referenslaboratoriet ska dessutom samordna standarder och diagnosmetoder inom landets territorium, typbestämma antigen och karakterisera genom för alla virus som orsakar nya utbrott av sjukdomen. Ett nationellt referenslaboratorium kan fylla denna funktion för en eller flera medlemsstater. Ett antal gemenskapens referenslaboratorium ska också utses.

Diagnos av mul- och klövsjuka

De nationella laboratorierna ska använda tester och standarder för diagnos som uppfyller kraven i "Manual of Standards for Diagnostic Tests and Vaccines" från OIE (EN). Standardiserat, inaktiverat antigen av sju serotyper och virusstammar finns tillgängliga hos det internationella referenslaboratoriet.

Beredskapsplaner och beredskapsövningar i realtid

Medlemsstaterna ska utforma en beredskapsplan där det anges vilka nationella åtgärder som behöver vidtas om mul- och klövsjuka skulle bryta ut. Syftet är att upprätthålla en hög grad av medvetenhet om sjukdomen och ett miljöskydd. Beredskapsplanen ska göra det möjligt att mobilisera den personal och utrustning som krävs och att samordna insatser med grannmedlemsstaterna. Europeiska kommissionen ska yttra sig om dessa planer, som omprövas vart femte år.

Minst två gånger på fem år ska beredskapsövningar genomföras i realtid. De ska organiseras i nära samarbete med grannmedlemsstaternas behöriga myndigheter. Kommissionen ska informeras om resultaten av dessa övningar.

Antigen- och vaccinbanker

Medlemsstaterna får rätt att inom ramen för beredskapsplanen inrätta eller upprätthålla nationella antigen- och vaccinbanker för att hålla beredskapslager för nödvaccinering, i överensstämmelse med gemenskapsreglerna för veterinärmedicinska läkemedel i direktiv 2001/82.

Genom detta direktiv inrättas gemenskapens antigen- och vaccinbank. Av säkerhetsskäl ska information om kvantiteter av antigen och godkända vacciner i lager behandlas som sekretessbelagd information. Den tillverkare av antigen som har avtal med kommissionen ska kunna leverera en miljon doser vaccin inom fyra dagar och fyra miljoner doser vaccin inom tio dagar. Medlemsstaterna ska på begäran ha tillgång till gemenskapens bank. Om gemenskapens intresse står på spel får kommissionen ge hjälp till tredjeländer.

Ytterligare åtgärder för förebyggande och kontroll

Medlemsstaterna ska se till att användning av matavfall för utfodring av djur av mottagliga arter förbjuds, i enlighet med förordning (EG) nr 1772/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel.

Om vilda djur antas ha smittats av mul- och klövsjuka ska medlemsstaten bekräfta förekomst eller frånvaro av smitta, framför allt genom laboratorietester. Så fort ett fall av mul- och klövsjuka hos ett vilt djur har bekräftats ska medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att hindra sjukdomens spridning och utarbeta en utrotningsplan. Eventuella ägare till djuren och jägare ska informeras om hur situationen utvecklas.

Sanktioner

Medlemsstaterna ska bestämma de påföljder som ska tillämpas vid överträdelser av nationella bestämmelser. Påföljderna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande, och de ska anmälas till kommissionen senast den 30 juni 2004.

UPPHÄVANDE

Direktiv 85/511/EEG samt tillämpningsbesluten 89/531/EEG och 91/665/EEG upphävs.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Dag för ikraftträdande Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 2003/85/EG

12.12.2003

30.6.2004

EUT L 306, 22.11.2003

Ändringsrättsakter och rättelser av direktiv 2003/85/EG har införlivats i den grundläggande rättsakten. Den konsoliderade versionen har endast informationsvärde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

BEREDSKAPSPLANER

Kommissionens beslut 2007/18/EG av den 22 december 2006 om godkännande av beredskapsplaner för bekämpning av mul- och klövsjuka i enlighet med rådets direktiv 2003/85/EG [EUT L 7, 12.1.2007].

VACCINER MOT MUL- OCH KLÖVSJUKA

Rådets beslut 91/666/EEG av den 11 december 1991 om att inom gemenskapen upprätta beredskapslager av vacciner mot mul- och klövsjuka [EGT L 368, 31.12.1991].
Den konsoliderade versionen .

Kommissionens beslut 2001/75/EG av den 18 januari 2001 om tester avseende säkerhet och verkan hos vacciner mot mul- och klövsjuka och bluetongue [EGT L 26, 21.1.2001].

Kommissionens beslut 2009/486/EG av den 22 juni 2009 om inköp av antigener mot mul- och klövsjukevirus [EUT L 160, 23.6.2009].

Senast ändrat den 23.11.2010
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början