RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Frågor rörande varuhandel

EU vill liberalisera handeln med industri- och jordbruksprodukter med iakttagande av en sund konkurrens och sänka tariffära och icke-tariffära handelshinder i varuhandeln.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar - vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet - av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986-1994) [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 336, 23.12.1994].

SAMMANFATTNING

MARKNADSTILLTRÄDE

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT 1994)

Det rör sig om en grundtext som innehåller de allmänna regler som styr varuhandeln. De närmare bestämmelserna fastställs i de sektorsavtal som inrättas genom slutakten. GATT 1994 omfattar GATT 1947 och alla rättsliga instrument som antagits före avtalet om Världshandelsorganisationen (WTO).

I det allmänna avtalet fastställs grundläggande principer som härrör från GATT 1947, särskilt de följande:

  • Principen om behandling som mest gynnad nation enligt vilken varje WTO-medlemmar ska bevilja varor från varje annan medlem en behandling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas liknande varor från något annat land (principen icke-diskriminering).
  • Principen om nationell behandling i fråga om intern beskattning och regleringar enligt vilken varje WTO-medlem ska bevilja varor från varje annan medlem en behandling i fråga om beskattning eller regleringar som inte är mindre gynnsam än den som beviljas varor av inhemskt ursprung.

I avtalet föreskrivs även nedsättning och bindning av tullar, förbud mot kvantitativa import- och exportrestriktioner samt anmälningsskyldighet för statliga handelsföretag. Avtalet innehåller även bestämmelser om antidumpningstullar, subventioner och skyddsåtgärder. När det gäller bestämmelserna om samråd och tvistlösning anges dessa i WTO:s regler för tvistlösning.

I avtalet fastställs dessutom ett visst antal kriterier för frihandelsområden och tullunioner samt de skyldigheter som åligger medlemmarna i dessa områden och unioner. I de bestämmelser som tillkom 1965 anges vilka regler och förmåner som gäller för utvecklingsländerna.

Marrakechprotokollet

Marrakechprotokollet är bifogat GATT 1994 och är det rättsliga instrument genom vilket de listor över medgivanden och åtaganden rörande varor som förhandlades fram i Uruguayrundan införlivas med GATT 1994 och genom vilket deras giltighet och villkor för genomförande fastställs. Varje WTO-medlem ska fastställa en lista över medgivanden för varor. Denna lista utgör en integrerade del av GATT 1994. Varje lista innehåller de medgivanden som det berörda medlemslandet gjort under Uruguayrundan eller tidigare förhandlingar. I enlighet med artikel II i GATT 1994 ska varje medlemsstat bevilja varor från varje annan medlem en behandling som inte är mindre gynnsam än den som föreskrivs i vederbörlig del av vederbörlig vid detta avtal fogad lista.

Industriprodukter

När det gäller industriprodukter hade Uruguayrundan till syfte att sänka de tariffära handelshindren med minst en tredjedel över en femårsperiod och att öka antalet bundna tullar (för vilka regeringarna åtar sig att inte öka nivån). De tullsänkningar som varje medlem samtyckt till ska, utom när annat angivits i medlemmens lista, genomföras i fem lika stora steg med början den 1 januari 1995.

Tack vare dessa åtaganden har industriländernas importtullar på industriprodukter från hela världen sänkts med i genomsnitt 40 %, från 6,3 till 3,8 %.

När det gäller Europeiska gemenskapen sker närmare 40 % av importen av industriprodukter till nolltullsats. EG:s tullar på industriprodukter är bland de lägsta i världen och de flesta av dem kommer dessutom att ha avvecklats 2004 i enlighet med de åtaganden gemenskapen gjort i Uruguayrundan.

Jordbruksprodukter

I enlighet med avtalet om jordbruk omfattas tillträdet till marknaderna för jordbruksprodukter nu av en ordning som endast bygger på tullar. Icke-tariffära gränsåtgärder har ersatts av tullar som innebär att samma skyddsnivå upprätthålls. De nya tullarna som är en följd av tarifferingsprocessen samt de andra avgifter som drabbar jordbruksprodukterna ska sänkas med i genomsnitt 36 % över en sexårsperiod när det gäller industriländerna och med 24 % över en tioårsperiod när det gäller utvecklingsländerna. De minst utvecklade länderna är inte skyldiga att göra dessa sänkningar.

WTO-medlemmarna ska sänka sina exportsubventioner både värdemässigt och volymmässigt när det gäller vissa bestämda produkter. I avtalet om jordbruksprodukter anges att produkter för vilka det inte gjorts några åtaganden om sänkning av exportsubventioner inte heller i framtiden kan omfattas av någon sådan subvention. Industriländerna ska sänka de direkta exportsubventionerna värdemässigt med 36 % i förhållande till referensperioden 1986-1990 under en sexårsperiod och sänka exportsubventionerna med 21 % volymmässigt under samma period. Utvecklingsländerna ska över en tioårsperiod genomföra sänkningar motsvarande två tredjedelar av industriländernas sänkningar (dock inga sänkningar för de minst utvecklade länderna).

De nationella stöden till jordbruket (prisstöd) regleras genom en minskning av det totala aggregerade stödmåttet (nedan kallat "totalt AMS"). Industriländerna har förbundit sig att minska det totala AMS med 20 % under en sexårsperiod (1986-1988 avvänds som referensperiod vid beräkningen av sänkningarna). Utvecklingsländerna ska sänka det totala AMS med 13 % under en tioårsperiod. Dessa åtaganden gäller inte för åtgärder som inte medför någon snedvridning av handeln alls eller endast en obetydlig sådan (s.k. gröna stöd, t.ex. forskning eller jorbruksutbildning inom ramen för offentliga program).

Dessa åtgärder har utformats som en pågående process som har till syfte att på lång sikt uppnå en gradvis väsentlig minskning av stöd och skydd på jordbruksområdet.

Textil- och beklädnadsprodukter

Genom Multifiberavtalet från 1973 som omfattar natur- och syntetfibrer samt därtill hörande produkter ställdes handeln med textilprodukter utanför den gemensamma GATT-ordningen. Avtalet innebar således att man införde en undantagsordning genom vilken bilaterala avtal om frivilliga begränsningar mellan länder (dvs. kvantitativa restriktioner som är förbjudna enligt GATT) legaliserades.

Förhandlingarna i Uruguayrundan hade till syfte att åstadkomma ett smidigt införlivande av sektorn för textil- och beklädnadsprodukter med GATT 1994. Följaktligen föreskrivs i avtalet om textil och konfektion att en gradvis avveckling av multifiberavtalet ska vara genomförd till den 1 januari 2005. Detta innebär att kvantitativa restriktioner gradvis ska avvecklas, särskilt de bilaterala kvoter som förhandlats fram inom ramen för multifiberavtalet. Ett införlivande innebär att så snart en produkt införlivats styrs handeln med denna produkt av de allmänna reglerna i GATT 1994. Programmet för införlivande omfattar fyra steg och samtliga produkter ska ha införlivats senast den 1 januari 2005. I avtalet föreskrivs även att alla importbegränsningar för textil- och beklädnadsprodukter som inte hänför sig till multifiberavtalet ska anmälas och bringas i överensstämmelse med GATT inom ett år efter avtalet om textil och konfektions ikraftträdande eller gradvis avvecklas inom en tidsfrist som inte överstiger avtalets giltighetstid (till 2005).

Skyddsåtgärder kan få vidtas för de länder vars lokala industri uppvisar svårigheter med att anpassa sig. Dessa åtgärder som får vidtas i högst tre år ska noga övervakas av Textilövervakningskommittén.

REGLER RÖRANDE ICKE-TARIFFÄRA ÅTGÄRDER

Tekniska handelshinder

Avtalet om tekniska handelshinder har till syfte att se till att tekniska föreskrifter och standarder samt förfaranden för bedömning av överensstämmelse inte skapar onödiga hinder för den internationella handeln. I avtalet fastställs att länderna har rätt att vidta sådana åtgärder som uppfyller ett legitimt syfte såsom t.ex. skydd av människors liv eller hälsa eller av miljön. Tekniska föreskrifter och standarder får inte leda till diskriminering mellan inhemska produkter och liknande importerade produkter. I avtalet uppmuntras samtidigt användningen av internationella standarder samt harmonisering och ömsesidigt erkännande av tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

Avtalet innehåller en uppförandekod för den centrala förvaltningens utarbetande, fastställande och tillämpning av standarder samt bestämmelser rörande lokala myndigheters och icke-statliga organisationers utarbetande och tillämpning av tekniska föreskrifter. I avtalet föreskrivs att förfarandena för bedömning av överensstämmelse med nationella standarder inte får diskriminera importerade produkter. Det föreskrivs även att nationella upplysningscentraler ska inrättas i syfte att förbättra informationen om de tekniska föreskrifterna, standarderna och förfarandena för bedömning av överensstämmelse i varje medlemsland.

Sanitära och fytosanitära åtgärder

Avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder omfattar alla sanitära och fytosanitära åtgärder som direkt eller indirekt kan inverka på den internationella handeln. Med sanitära och fytosanitära åtgärder förstås åtgärder som tillämpas för att skydda människors och djurs liv eller växter från risker som härrör från tillsatser, föroreningar, gifter eller sjukdomsalstrande organismer i livsmedel, eller åtgärder för att skydda ett land från skador som härrör från införande, etablering eller spridning av växtskadegörare.

I avtalet erkänns medlemsländernas rätt att vidta sanitära och fytosanitära åtgärder som grundar sig på vetenskapliga principer, men detta måste ske på ett sådant sätt att åtgärderna inte innebär diskriminering av andra länder. Dessutom får de sanitära och fytosanitära åtgärderna inte användas för protektionistiska ändamål. Medlemsländerna uppmuntras att grunda sina åtgärder på internationella normer, riktlinjer eller rekommendationer när så är möjligt. Tillämpningen av normer kan bestridas och ett tvistlösningsförfarande har införts.

FÖRVALTNING AV TULL- OCH HANDELSFRÅGOR

Värdering för tulländamål

När det gäller tullar som tas ut i form av en värdetull är det viktigt att fastställa ett tydligt förfarande för fastställande av tullvärdet för de importerade varorna. Om värderingen för tulländamål sker på orättvisa grunder kan den nämligen utgöra en icke-tariffär skyddsåtgärd och vara mer restriktiv än själva tullen.

I avtalet om tullvärde anges att detta värde i princip ska grunda sig på transaktionsvärdet, dvs. varornas faktiska pris. För de särskilda fall där tullvärdet inte kan fastställas på grundval av transaktionsvärdet anges i avtalet fem andra metoder för värdering för tulländamål som ska tillämpas i en bestämd ordning.

Kontroll före skeppning

I syfte att förhindra bedrägerier och uppväga brister i förvaltningsstrukturerna använder ett visst antal utvecklingsländer privata företag för att kontrollera kvaliteten, kvantiteten, priset eller tullklassificieringen för importerade varor innan de exporteras från leverantörslandet. I avtalet om kontroll före utskeppning anges de skyldigheter som åligger användarländerna, främst i fråga om icke-diskriminering, öppenhet och insyn, skydd av konfidentiella soliditetsupplysningar och priskontroll.

Ursprungsregler

Ursprungsreglerna används för att fastställa ursprungslandet för en vara och bör inte utgöra ett onödigt hinder för den internationella handeln. Genom avtalet om ursprungsregler införs bestämmelser för tillämpningen av dessa regler. Det rör sig om regler som används i samband med handelspolitiska åtgärder som inte innebär förmånsbehandling i tullhänseende. Avtalets huvudsyfte är att åstadkomma en harmonisering av reglerna om ursprung som inte medför förmånsbehandling så att alla WTO-medlemmar tillämpar samma villkor oavsett syfte.

I väntan på denna harmonisering och under en övergångsperiod bör WTO-medlemmarna se till att tydligt ange nödvändiga villkor för fastställandet av ursprung och att ursprungsreglerna inte har en begränsande, snedvridande eller desorgansierande inverkan på den internationella handeln. Dessa regler får inte medföra bestämmelser som är otillbörligt stränga eller att det som förhandsvillkor för fastställandet av ursprungsland krävs att vissa villkor som inte sammanhänger med tillverkningen eller behandlingen är uppfyllda.

Efter övergångsperioden ska medlemmarna inom en period av tre år fastställa harmoniserade ursprungsregler. Dessa regler ska tillämpas på ett enhetligt sätt och vara objektiva, begripliga och förutsägbara. Harmoniseringsarbetet sker i WTO:s kommitté för ursprungsregler och i en teknisk kommitté under Världstullorganisationens ledning.

Bilaga 2 till avtalet innehåller en gemensam förklaring rörande regler om ursprung som medför förmånsbehandling.

Importlicensförfaranden

Importlicenser kan definieras som administrativa förfaranden för vilka det som förhandsvillkor för import till ett importlands tullområde krävs att en ansökan eller andra dokument uppvisas för det behöriga förvaltningsorganet. Avtalet om importlicensförfaranden har till huvudsyfte att förenkla och skapa insyn i dessa förfaranden och göra dem mer förutsägbara så att det kan säkerställas att de tillämpas och förvaltas på ett rättvist och skäligt sätt.

HANDELSPOLITISKA SKYDDSÅTGÄRDER

Antidumpningsåtgärder

Enligt artikel VI i GATT 1994 har medlemmarna rätt att vidta antidumpnings-åtgärder. Dessa åtgärder får dock endast vidtas om följande tre villkor är uppfyllda:

  • Produkten säljs till ett exportpris som är lägre än dess normala värde, dvs. ett pris som är lägre än det jämförbara pris som en vara av samma slag betingar på marknaden i exportlandet.
  • Den import som sker till dumpade priser måste förorsaka eller riskera att förorsaka väsentlig skada på importlandets inhemska industri.
  • Det finns ett klart fastställt orsakssamband mellan den import som sker till dumpade priser och den väsentliga skada som vållats industrin.

Avtalet rörande antidumpningsåtgärder stödjer sig på det avtal som förhandlades fram i Tokyorundan, men innehåller mer precisa och tydligare regler när det gäller metoden för fastställande av dumpning och de förfaranden som ska tillämpas vid undersökningar. Avtalet innebär att öppenheten och insynen ökar genom att föreskriva att antidumpningsbeslut omedelbart ska anmälas till den kommitté för antidumpningsåtgärder som inrättas genom avtalet. I avtalet föreskrivs även ett tvistlösningsförfarande.

Subventioner och utjämningsåtgärder

I motsats till det avtal som Tokyorundan gav upphov till innehåller det nya avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder en definition av begreppet subvention och fastställer även att endast selektiva subventioner omfattas av dess bestämmelser. I avtalet anges de villkor som gör det möjligt att fastställa om en subvention är selektivt riktad till ett företag eller en industri eller en grupp av företag eller industrier. I avtalet hänförs subventionerna till någon av följande tre kategorier förbjudna subventioner, angripbara subventioner och icke-angripbara subventioner. I avtalet föreskrivs korrigerande åtgärder för varje subventionskategori.

Avtalet innehåller även bestämmelser rörande användningen av utjämningsåtgärder, dvs. de tullar som importländerna inför för att utjämna verkningarna av subventionen. Det rör sig om regler liknande de som används när det gäller antidumpning.

Skyddsåtgärder

I avtalet om skyddsåtgärder fastställs reglerna för tillämpning av de skyddsåtgärder som anges i artikel XIX i GATT 1994. Denna artikel gör det möjligt för WTO-medlemmarna att vidta skyddsåtgärder på en icke-diskriminerande grund, i syfte att begränsa importen när vissa villkor är uppfyllda, för att skydda den inhemska industrin från allvarlig skada eller risk för allvarlig skada till följd av en importökning.

I avtalet förbjuds åtgärder som faller inom gråzonen såsom frivilliga exportbegränsningar eller andra ordningar för uppdelning av marknaden. I avtalet föreskrivs även en klausul om avskaffande av alla befintliga skyddsåtgärder. Dessutom anges i avtalet närmare uppgifter om de förfaranden och regler som ska tillämpas vid vidtagandet av en skyddsåtgärd.

ANDRA BESTÄMMELSER PÅ VARUOMRÅDET

Handelsrelaterade investeringsåtgärder (TRIMs)

I avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder erkäns att vissa investeringsåtgärder (TRIMs) kan ha en begränsande och snedvridande inverkan på handeln. WTO-medlemmarna förbinder sig att inte vidta handelsrelaterade investeringsåtgärder som är oförenliga med GATT-principen om nationell behandling eller med förbudet mot kvantitativa restriktioner. I bilagan till avtalet anges en illustrativ förteckning över handelsrelaterade investeringsåtgärder som är oförenliga med dessa bestämmelser (skyldighet att köpa en viss fastställd kvantitet inhemska varor etc.).

Alla handelsrelaterade investeringsåtgärder ska anmälas och avskaffas inom två år när det gäller industriländerna, inom fem år när det gäller utvecklingsländerna och inom sju år när det gäller de minst utvecklade länderna. Dessa åtaganden ska övervakas av en kommitté för handelsrelaterade investeringsåtgärder (TRIMs-kommitén).

Medlemmarna har för övrigt beslutat att vid ett senare tillfälle bestämma huruvida avtalet bör kompletteras med bestämmelser rörande investerings- och konkurrenspolitik.

Betalningsbalansbestämmelser

Enligt GATT 1994 har WTO-medlemmarna rätt att införa handelsrestriktioner av betalningsbalansskäl. I överenskommelsen om bestämmelserna avseende betalningsbalansåtgärder klargörs bestämmelserna i GATT 1994 och förstärks förfarandena för samråd och anmälan när det gäller restriktioner. I överenskommelsen bekräftas även parternas åtaganden i Tokyorundan att ge företräde åt prisbaserade åtgärder såsom importavgifter och krav på importdepositioner i stället för kvantitativa restriktioner som införs av betalningsbalansskäl.

Statliga handelsföretag

I artikel XVII i GATT 1994 fastställs de regler som gäller för statliga handelsföretags verksamhet (statliga och icke-statliga) i syfte att se till att länderna inte använder sina företag för att kringgå sina grundläggande skyldigheter enligt GATT. Överenskommelsen om tolkningen av artikel XVII i det allmänna tull- och handelsavtalet innehåller en exakt definition av begreppet statliga handelsföretag och har även till syfte att öka övervakningen av dessa företags verksamhet genom att stärka förfarandena för anmälan och undersökning.

Offentlig upphandling

Avtalet om offentlig upphandling är ett av de fyra plurilaterala avtalen i bilaga 4 till Marrakechprotokollet (två av dessa avtal, nötkötts- och mejerivaruavtalen, upphörde att gälla i december 1997 och kvar finns endast avtalet om handeln med civila flygplan). Dessa avtal är endast tillämpliga för de WTO-medlemmar som uttryckligen har godtagit dem. Europeiska kommissionen ingår bland det tjugotal WTO-medlemmar som undertecknat och antagit dessa avtal.

Avtalet om offentlig upphandling, som ersätter det tidigare avtal som Tokyorundan gav upphov till, har till syfte att öppna en så stor del som möjligt av marknaderna för offentlig upphandling för internationell konkurrens inom en ram som säkerställer öppenhet och insyn och icke-diskriminering av utländska produkter och leverantörer. Det omfattar upphandling av icke-centrala förvaltningar (delstater i förbundsstater, provinser, kantoner och tätorter). Det omfattar både varor, arbeten och tjänster. Den rättsliga ram som inrättas genom detta avtal återspeglar i stora drag gemenskapens regelverk på området offentlig upphandling.

Avtalet gäller för offentlig upphandling vars värde överstiger 130 000 SDR (Internationella valutafondens räkneenhet särskilda dragningsrätter) när det gäller varor och tjänster som upphandlas av enheter inom den centrala förvaltningen, 200 000 SDR när det gäller nivån därunder, 400 000 SDR när det gäller allmännyttiga företag och 5 000 000 SDR när det gäller bygg- och anläggningsarbeten.

Avtalet omfattar fem verksamhetsområden, nämligen hamnar, flygplatser, vatten, elektricitet och stadstrafik. Det grundar sig på principen om ömsesidighet vilket innebär att länderna endast måste öppna sina marknader för offentlig upphandling i de angivna sektorerna för de parter i avtalet som gjort åtaganden inom samma sektor.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Beslut 94/800/EG1.1.1995-EGT L 336, 23.12.1994
Senast ändrat den 10.04.2006

Se även

  • Världshandelsorganisationens (WTO) webbplats – Förstå WTO:avtalen (EN) (ES) (FR)
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början