RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel

Arkiv

Livsmedelskriserna på 1990-talet visade hur animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel kan bidra till att sprida vissa överförbara sjukdomar. Sådana biprodukter får inte längre komma in i livsmedelskedjan. För att garantera en hög nivå av hälsa och säkerhet fastställs i denna förordning strikta hälsobestämmelser vad gäller bruket av dem. Bland annat förbjuds utfodring mellan olika djurarter.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Förordning (EG) nr 178/2002 är hörnstenen i den nya europeiska lagstiftningen om livsmedelssäkerhet. Enligt principen "från jord till bord" strävar den efter att trygga en god hälsa och säkerhet i hela livsmedelskedjan genom att utnyttja senaste vetenskapliga rön.

Animaliska biprodukter definieras som hela kroppar eller delar från djur eller animaliska produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel, däribland ägg, embryon och sperma. Det rör sig om mer än 15 miljoner ton kött, mjölkprodukter och andra produkter, däri inbegripet flytgödsel. Produkterna ska genast bortskaffas eller bearbetas och återanvändas inom ett stort antal sektorer, bland annat för framställning av kosmetika eller läkemedel, eller för andra tekniska ändamål.

Efter livsmedelskriserna under 1990-talet, som epidemin av bovin spongiform encefalopati (BSE), har dessa biprodukters roll i spridningen av överförbara djursjukdomar klarlagts. Vetenskapliga styrkommittén (DE) (EN) (FR), som består av åtta oberoende vetenskapliga experter, drog då slutsatsen att produkter som härstammar från djur och som förklarats olämpliga som livsmedel inte bör få komma in i näringskedjan för djur. Dessutom kan utfodring av djur med protein som erhållits genom bearbetning av djurkroppar av samma art - kannibalism - utgöra ytterligare en risk för spridning av sjukdomar.

I denna förordning beskrivs hur olika typer av animaliska biprodukter ska behandlas.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

I denna förordning fastställs folk- och djurhälsobestämmelser om följande:

  • Insamling, transport, lagring, hantering, bearbetning och användning eller bortskaffande av animaliska biprodukter.
  • Utsläppande på marknaden samt, i vissa särskilda fall, export och transitering av animaliska biprodukter och därav framställda produkter.

Den ska inte tillämpas på följande:

  • Färskt foder för sällskapsdjur från detaljhandelsledet.
  • Flytande mjölk och råmjölk som används på det ursprungliga jordbruksföretaget.
  • Hela (eller delar av) kroppar från friska vilda djur med undantag av fisk som landas i kommersiellt syfte och djur som används som jakttroféer.
  • Färskt foder för sällskapsdjur som ska användas inom det ursprungliga jordbruksföretaget, om detta foder framställts från djur som slaktats inom detta företag i syfte att användas enbart för jordbrukaren och dennes familj i enlighet med nationell lagstiftning.
  • Köksavfall och matavfall, såvida inte detta är avsett som foder, är avsett att användas för kompostering eller i en biogasanläggning, eller härrör från transportmedel i internationell trafik.
  • Ägg, embryon och sperma avsedda för avel.
  • Transitering med båt eller flyg.

KLASSIFICERING AV ANIMALISKA BIPRODUKTER

Kategori 1-material

Kategori 1-material ska omfatta följande animaliska biprodukter:

  • Alla delar av kroppen, inklusive hudar och skinn, från djur som misstänks vara eller är infekterade med en transmissibel spongiform encefalopati (TSE), djur som avlivats som ett led i utrotningen av TSE, sällskapsdjur, djurparksdjur och cirkusdjur, försöksdjur, samt vilda djur som misstänks vara infekterade med överförbara sjukdomar.
  • Specificerat riskmaterial dvs. vävnader som kan vara bärare av en smittsam patogen.
  • Produkter framställda från djur som har intagit förbjudna ämnen eller som innehåller miljöfarliga ämnen.
  • Allt animaliskt material som samlas in vid rening av avloppsvatten från bearbetningsanläggningar för kategori 1-material samt från lokaler där specificerat riskmaterial avlägsnas.
  • Köks- och matavfall som härrör från transportmedel i internationell trafik.
  • Blandningar av kategori 1-material med kategori 2- eller kategori 3-material eller båda.

Mellanhantering och mellanlagring av kategori 1-material får endast ske i anläggningar som godkänts för denna kategori. Materialet ska utan onödigt dröjsmål samlas in, transporteras bort och identifieras, samt

  • direkt förbrännas som avfall i en godkänd förbränningsanläggning,
  • bearbetas i en godkänd bearbetningsanläggning enligt en speciell metod, varvid det därav uppkomna materialet ska märkas och slutgiltigt bortskaffas som avfall genom förbränning eller samförbränning,
  • med undantag av material som härstammar från djur som är (eller misstänks vara) infekterade med en TSE, bearbetas enligt en speciell metod i en godkänd anläggning, varvid det därav uppkomna materialet ska märkas och slutgiltigt bortskaffas som avfall genom nedgrävning på en godkänd deponi,
  • när det gäller köks- och matavfall, bortskaffas genom nedgrävning på en deponi.

Kategori 2-material

Kategori 2-material ska omfatta följande animaliska biprodukter:

  • Stallgödsel och mag- och tarminnehåll.
  • Allt slags animaliskt material utom sådant som tillhör kategori 1 och som samlats in vid rening av avloppssvatten från slakterier.
  • Produkter av animaliskt ursprung som innehåller restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel och föroreningar vars koncentrationer överskrider gemenskapens gränsvärden.
  • Produkter av animaliskt ursprung utom kategori 1-material som importeras från tredje land och som inte uppfyller gemenskapens veterinärmedicinska bestämmelser.
  • Djur som inte hör till kategori 1 och som inte har slaktats för att användas som livsmedel.

Blandningar av kategori 2- och 3-material.

Mellanhantering och mellanlagring av kategori 2-material med undantag av stallgödsel får endast ske i anläggningar som godkänts för denna kategori. Materialet ska utan onödigt dröjsmål samlas in, transporteras bort och identifieras, samt

  • direkt förbrännas som avfall i en godkänd förbränningsanläggning,
  • bearbetas i en godkänd bearbetningsanläggning enligt en speciell metod, varvid det uppkomna materialet ska märkas och slutgiltigt bortskaffas som avfall,
  • ensileras eller komposteras när det gäller material som härstammar från fisk,
  • när det gäller stallgödsel och mag- och tarminnehåll, mjölk och råmjölk som inte medför risk för spridning av överförbara sjukdomar, antingen a) användas utan bearbetning som råvara i en biogas- eller komposteringsanläggning eller behandlas i en anläggning för tekniska produkter, eller b) tillföras jorden,
  • användas i en anläggning för tekniska produkter för tillverkning av jakttroféer.

Kategori 3-material

Kategori 3-material ska omfatta följande animaliska biprodukter:

  • Delar från slaktade djur som är tjänliga som livsmedel, men som av kommersiella skäl inte är avsedda som sådana.
  • Delar från slaktade djur som förklarats otjänliga som livsmedel, men som inte visar några tecken på överförbara sjukdomar.
  • Hudar, skinn, hovar, horn, svinborst och fjädrar från djur som slaktats i ett slakteri och som vid en besiktning före slakt har förklarats lämpade att användas som livsmedel.
  • Blod från andra djur än idisslare som slaktats i ett slakteri och som vid en besiktning före slakt har förklarats lämpade att användas som livsmedel.
  • Animaliska biprodukter som erhållits vid framställning av produkter som är avsedda som livsmedel, exempelvis avfettade ben och fettgrevar.
  • Livsmedel av animaliskt ursprung med undantag av köks- och matavfall, som inte längre är avsedda att användas som livsmedel av kommersiella skäl eller på grund av tillverkningsproblem eller förpackningsdefekter.
  • Färsk mjölk från djur som inte visar några tecken på överförbara sjukdomar.
  • Fisk och andra havslevande djur, utom havslevande däggdjur, som fångats på öppet hav för tillverkning av fiskmjöl, samt färska biprodukter av fisk från anläggningar som tillverkar fiskprodukter avsedda att användas som livsmedel.
  • Skal av ägg från djur som inte visat några tecken på överförbara sjukdomar.
  • Blod, hudar, skinn, hovar, fjädrar, ull, horn, hår och päls från friska djur.
  • Köks- och matavfall som inte faller under kategori 1.

Mellanhantering och mellanlagring av kategori 3-material får endast ske i anläggningar som godkänts för denna kategori. Materialet ska utan onödigt dröjsmål samlas in, transporteras bort och identifieras, samt:

  • direkt förbrännas som avfall i en godkänd förbränningsanläggning,
  • användas som råvara i en anläggning för framställning av foder för sällskapsdjur,
  • omvandlas enligt en speciell metod i en godkänd anläggning för bearbetning eller framställning av tekniska produkter, biogas eller kompost,
  • när det gäller köksavfall av kategori 3, komposteras eller bearbetas i en biogasanläggning,
  • när det gäller material som kommer från fisk, ensileras eller komposteras.

INSAMLING, TRANSPORT, LAGRING OCH AVSÄNDNING

Animaliska biprodukter och bearbetade produkter, med undantag för köks- och matavfall av kategori 3, ska samlas in, transporteras och identifieras. Bestämmelserna gäller identifiering och märkning av råvaror av tre kategorier, fordons- och containerutrustning, handelsdokument, hälsointyg och transportförhållanden. För varje sändning bevaras ett register.

För avsändande av animaliska biprodukter och produkter framställda av sådana ska det mottagande medlemslandet ha gått med på att ta emot material av kategorierna 1 och 2 samt bearbetat animaliskt protein. Varje parti av animaliska biprodukter ska vederbörligen identifieras och skickas direkt till den mottagande anläggningen. Alla upplysningar skickas mellan medlemsländernas behöriga myndigheter via systemet TRACES.

GODKÄNNANDE

Hanteringsställen och lagringsanläggningar

Hanteringsställen och lagringsanläggningar för material av kategorierna 1, 2 och 3 ska godkännas av den behöriga myndigheten. För att kunna godkännas ska de uppfylla de krav i denna förordning som syftar till att förhindra varje risk för spridning av överförbara sjukdomar.

De hygieniska åtgärderna berör lokalernas planlösning, utrustningens art, personalens hygien, skydd mot skadegörare (insekter, gnagare och fåglar), avledning av avloppsvatten, lagringstemperaturen samt rengöring och desinfektion av containrar och andra transportmedel än fartyg.

Den behöriga myndigheten ska regelbundet kontrollera dessa anläggningar. Hanteringsställena ska också tillämpa särskilda förfaranden för egenkontroll. Den behöriga myndigheten ska omedelbart dra in godkännandet om villkoren för dess erhållande inte längre uppfylls.

Förbrännings- och samförbränningsanläggningar

I direktiv 2000/76/EG fastställs villkor för förbränning av avfall från bearbetade produkter. Då det direktivet inte är tillämpligt på vissa animaliska biprodukter ska dessa bortskaffas enligt den här förordningen.

Den behöriga myndigheten ska godkänna anläggningar med hög och låg kapacitet. Anläggningar med låg kapacitet som används endast för bortskaffande av döda sällskapsdjur, specificerat riskmaterial och material av kategorierna 2 eller 3 ska uppfylla stränga krav på lokalernas planlösning och rengöring, driftsförhållandena (gasutsläpp, temperatur), utsläpp av avloppsvatten och avfall (aska, slagg, damm), temperaturmätning och förhållandena vid förbränning av specificerat riskmaterial.

Godkännandet ska dras in omedelbart om villkoren för dess erhållande inte längre uppfylls.

Bearbetningsanläggningar för material av kategorierna 1 och 2

Bearbetningsanläggningar för material av kategorierna 1 och 2 ska godkännas av den behöriga myndigheten, som ska validera och kontrollera tillverkningsförfarandena. För att kunna godkännas ska anläggningarna uppfylla de krav i denna förordning som avser lokalernas planlösning, utrustningens art, personalens hygien, skydd mot skadegörare (insekter, gnagare och fåglar), avledning av avloppsvatten, lagring samt rengöring och desinfektion av lokaler och fordon.

Beroende på kategori av animaliska biprodukter får sju bearbetningsmetoder användas. Metoderna, varav en gäller endast animaliska biprodukter från fisk, beskrivs i bilaga V och varierar alltefter råvarans partikelstorlek, temperaturen vid värmebehandlingen, trycket och processens varaktighet. Metod 1 ska tillämpas på

  • kategori 2-material - utom stallgödsel, mag- och tarminnehåll, mjölk och råmjölk - som är avsett för biogas- eller komposteringsanläggningar eller ska användas som organiskt gödsel- eller jordförbättringsmedel,
  • kategori 1- och 2-material som är avsett för deponier,
  • bearbetat protein från däggdjur.

Metoderna nr 1-5 ska tillämpas på

  • kategori 2-material som efter bearbetning är avsett för förbränning,
  • kategori 1- och 2-material som är avsett för förbränning.

Kritiska kontrollpunkter som avgör omfattningen av de värmebehandlingar som används vid bearbetning måste fastställas för varje bearbetningsmetod. Dessa kontrollpunkter ska omfatta råvarans partikelstorlek, den temperatur som ska uppnås vid värmebehandlingen, det tryck som ska tillämpas och förfarandets varaktighet.

Godkännandet ska dras in omedelbart om villkoren för dess erhållande inte längre uppfylls.

Bearbetningsanläggning för kategori 3-material

Bearbetningsanläggning för kategori 3-material ska godkännas av den behöriga myndigheten. För att kunna godkännas ska anläggningarna uppfylla kraven på lokalernas planlösning, utrustningens art, kapaciteten för varmvattenproduktion, värmebehandlingen, skydd mot skadegörare, avledning av avloppsvatten samt rengöring och desinfektion av lokalen.

Endast kategori 3-material - med undantag av blod, hudar, skinn, hovar, fjädrar, ull, horn, hår och päls från djur inte är lämpliga för användning som livsmedel och som inte visat några tecken på överförbara sjukdomar, samt köks- och matavfall - får användas för produktion av bearbetat animaliskt protein och andra foderråvaror. Före varje bearbetning ska animaliska biprodukter genomgå en obligatorisk kontroll som kan avslöja förekomst av främmande material som förpackningsmaterial eller metallbitar.

Kritiska kontrollpunkter som avgör omfattningen av de värmebehandlingar som används vid bearbetning ska fastställas för varje bearbetningsmetod: råvarans partikelstorlek, temperatur, tryck och förfarandets varaktighet. Särskilda krav ska tillämpas beroende på om det rör sig om bearbetat animaliskt protein (t.ex. metod 1 för däggdjursprotein) blodprodukter, utsmält fett eller fiskolja, mjölk och mjölkbaserade produkter, råmjölk, gelatin och hydrolyserat protein, dikalciumfosfat eller trikalciumfosfat.

Den behöriga myndigheten ska validera och kontrollera bearbetningsanläggningarna och omedelbart dra in godkännandet om villkoren för dess erhållande inte längre uppfylls. Anläggningarna ska också införa förfaranden för egenkontroll.

Oleokemiska anläggningar för material av kategorierna 2 och 3

Oleokemiska anläggningar ska godkännas av den behöriga myndigheten. För att kunna godkännas ska oleokemiska anläggningar för kategori 2 eller kategori 3 bearbeta utsmält fett som härrör från kategori 2- eller kategori 3-material enligt kraven i förordningen samt införa och genomföra rutiner för övervakning och kontroll av kritiska kontrollpunkter. Myndigheten ska kontrollera anläggningarna och omedelbart dra in godkännandet om villkoren för dess erhållande inte längre uppfylls.

Biogas- och komposteringsanläggningar

Biogas- och komposteringsanläggningar ska godkännas av den behöriga myndigheten. Villkoren för godkännandet avser anläggningarnas art och utrustning. Dessutom ska anläggningarna införa och genomföra rutiner för övervakning och kontroll av kritiska kontrollpunkter. Godkännandet ska dras in omedelbart om villkoren för dess erhållande inte längre uppfylls.

Endast följande animaliska biprodukter får omvandlas i en biogas- eller komposteringsanläggning:

  • Kategori 2-material som har bearbetats enligt bearbetningsmetod 1 i en bearbetningsanläggning för kategori 2-material.
  • Stallgödsel, innehåll från mag- och tarmsystemet som avskilts från detta, mjölk och råmjölk.
  • Kategori 3-material.

Särskilda åtgärder beträffande hygien och bearbetning krävs för biogas- och komposteringsanläggningar.

Anläggningar för tillverkning av foder för sällskapsdjur och tekniska anläggningar

Anläggningar för tillverkning av foder för sällskapsdjur, tuggben och tekniska produkter ska kontrolleras och godkännas av den behöriga myndigheten.

I förordningen specificeras särskilda hygieniska föreskrifter för

  • foder för sällskapsdjur och tuggben,
  • stallgödsel,
  • blod och blodprodukter,
  • serum från hästdjur,
  • hudar och skinn från hovdjur,
  • jakttroféer,
  • ull,
  • hår, svinborst samt fjädrar och delar av fjädrar som inte är bearbetade,
  • biodlingsprodukter,
  • ben, horn och hovar som inte ska användas som foderråvara, organiskt gödsel- eller jordförbättringsmedel,
  • animaliska biprodukter som ska användas för att framställa foder för sällskapsdjur, farmaceutiska produkter och andra tekniska produkter,
  • utsmält fett avsett för oleokemisk användning,
  • fettderivat, och
  • aromatiska inälvsprodukter som används vid tillverkningen av foder för sällskapsdjur.

Anläggningarna ska införa och genomföra rutiner för övervakning och kontroll av kritiska kontrollpunkter i de processer som används. Beroende på vilken produkt det gäller ska de ta prover för laboratorieanalys. Den behöriga myndigheten ska genomföra kontrollerna och återkalla godkännandet om villkoren för dess erhållande inte längre uppfylls.

UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN OCH ANVÄNDNING AV BEARBETAT PROTEIN

Medlemsländerna ska kunna garantera att animaliska biprodukter och produkter framställda av sådana inte härstammar från en geografisk zon som är föremål för hälsorestriktioner. I vissa fall får animaliska biprodukter härstamma från en sådan zon, om de varken är eller misstänks vara infekterade, är korrekt identifierade och uppfyller de hygieniska krav som ställs i denna förordning.

Utsläppande på marknaden och export av bearbetat animaliskt protein som kan användas som foderråvara

Animaliskt protein får släppas ut på marknaden eller exporteras endast om det hanterats, bearbetats, lagrats och transporterats enligt bestämmelserna i denna förordning. Det ska ha framställts i en anläggning för bearbetning av kategori 3-material, och enbart av material av den kategorin.

Utsläppande på marknaden och export av foder för sällskapsdjur, tuggben och tekniska produkter

Endast foder för sällskapsdjur, tuggben och tekniska produkter som uppfyller de särskilda kraven enligt förordningen och kommer från godkända och kontrollerade anläggningar får släppas ut på marknaden.

Endast fettderivat från kategori 2- eller kategori 3-material som framställts i en oleokemisk anläggning av samma kategori och som uppfyller förordningens krav på bearbetning och hantering får släppas ut på marknaden eller exporteras.

Skyddsåtgärder

Vid utbrott av en epizooti som kan utgöra en hälsorisk ska det avsändande medlemslandet - enligt gällande lagstiftning - vidta alla de åtgärder som krävs för att utrota sjukdomen, bland annat genom att avgränsa det drabbade området. Det mottagande medlemslandet ska vidta de skyddsåtgärder som föreskrivs i gemenskapens lagstiftning. Dessa bestämmelser är tillämpliga på förflyttningar av animaliska biprodukter.

Det är förbjudet att:

  • utfodra ett djurslag med animaliskt protein som härrör från djurkroppar eller delar av djur av samma art (kannibalism).
    Efter samråd med vetenskapliga kommittén, som lämnat ett positivt yttrande, har fisk och pälsdjur undantagits från detta förbud.
  • utfodra produktionsdjur, med undantag av pälsdjur, med köksavfall och matavfall,
  • sprida organisk gödsel och jordförbättringsmedel av annat slag än stallgödsel på mark som betas.

UNDANTAG

Undantag när det gäller bortskaffande av animaliska biprodukter

Medlemsländerna får, under de behöriga myndigheternas tillsyn, godkänna användning av animaliska biprodukter för diagnostisk verksamhet, i undervisnings- och forskningssyfte samt för taxidermiska ändamål i godkända anläggningar för tekniska produkter.

Animaliska biprodukter av kategori 2- och kategori 3-material - med undantag av blod, hudar, skinn, hovar, fjädrar, ull, horn, hår och päls från djur som inte är lämpliga som livsmedel men som inte har visat några tecken på överförbara sjukdomar - får användas som foder till

  • djurparksdjur och cirkusdjur,
  • kräldjur och rovfåglar,
  • pälsdjur,
  • vilda djur vars kött inte är avsett som livsmedel,
  • hundar i etablerade kennlar eller grupper av sådana hundar som jakt- eller draghundar,
  • fluglarver som ska användas som fiskagn.

Efter samråd med vetenskapliga kommittén, som har lämnat ett positivt yttrande, får medlemsländerna tillåta användning av hela djurkroppar av kategori 1 som innehåller specificerat riskmaterial för utfodring av utrotningshotade eller skyddade arter (asätande fåglar).

Medlemsländerna ska informera kommissionen om de undantag och kontroller som införs. De ska upprätta en förteckning över godkända och registrerade användare och uppsamlingscentraler på deras territorium och tilldela dem ett officiellt nummer.

Undantag i fråga om bortskaffande av animaliska biprodukter

Omedelbar nedgrävning av döda sällskapsdjur är tillåten endast i begränsade fall.

Vissa animaliska biprodukter med ursprung i avlägsna områden får bortskaffas som avfall genom förbränning eller nedgrävning på platsen. Detta gäller kroppar av döda sällskapsdjur och av djur av kategori 1 som innehåller specificerat riskmaterial, kategori 2- och kategori 3- material med ursprung i avlägsna områden eller animaliska biprodukter som får förbrännas eller grävas ner på platsen vid utbrott av en sjukdom som finns upptagen på A-listan från Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE) (ES) (EN) (FR).

Inget undantag medges för djur som misstänks vara smittade av en transmissibel spongiform encefalopati.

KONTROLLER OCH INSPEKTIONER

Anläggningarnas egenkontroll

Ansvariga för eller ägare till hanteringsställen och bearbetningsanläggningar ska införa ett permanent förfarande i enlighet med principerna för systemet för riskbedömning och kritiska kontrollpunkter (HACCP). De ska:

  • identifiera de kritiska kontrollpunkterna och införa rutiner för övervakning och kontroll,
  • när det gäller en bearbetningsanläggning, ta ut prov för analys,
  • föra register över resultaten av kontroller och tester och bevara dessa i minst två år,
  • införa ett system som säkerställer att varje avsänt parti kan spåras.

Om resultatet av ett test som utförts på proven inte uppfyller bestämmelserna, ska den som ansvarar för bearbetningsanläggningen omedelbart informera den behöriga myndigheten, fastställa orsakerna till bristerna, stoppa avsändningen av smittat material, göra fler kontroller av produktionen och se till att anläggningen dekontamineras på lämpligt sätt.

Officiella kontroller och förteckningar över godkända anläggningar

Den behöriga myndigheten ska regelbundet inspektera godkända anläggningar. För bearbetningsanläggningar ska produktionskontrollen avse

  • lokalernas allmänna hygieniska tillstånd,
  • utrustning och personal,
  • att anläggningens egenkontroller är effektiva,
  • produkternas hygieniska kvalitet efter bearbetning,
  • lagringsförhållanden,
  • beskrivning av bearbetningen,
  • identifiering av kritiska kontrollpunkter (CCP).

Hur ofta inspektioner och tillsyn ska genomföras beror på anläggningens storlek, vilken typ av produkter som tillverkas och vilka riskbedömningar som har gjorts enligt principerna för systemet för riskbedömning och kritiska kontrollpunkter (HACCP).

Varje medlemsland ska upprätta en förteckning över godkända anläggningar på dess territorium och tilldela dem officiella identifieringsnummer. De ska skicka uppdaterade kopior av förteckningen till kommissionen och övriga medlemsländer.

Gemenskapens kontroller i medlemsländerna

Experter från kommissionen får genomföra kontroller på plats i samarbete med de behöriga myndigheterna i medlemsländerna. Kommissionen ska informera den behöriga myndigheten om resultaten av de genomförda kontrollerna.

IMPORT OCH TRANSITERING AV VISSA ANIMALISKA BIPRODUKTER

De bestämmelser som ska tillämpas vid import av animaliska biprodukter från tredje land ska ge garantier som är likvärdiga med dem som gäller för produktion och saluföring av motsvarande produkter i gemenskapen.

Importerade produkter ska komma från ett tredje land som finns upptaget på en uppdaterad förteckning som beaktar kriterier för landets lagstiftning och hälsoläge. Anläggningar som producerar för export till Europeiska unionen ska också vara godkända av den behöriga myndigheten i det tredje landet och finnas upptagna på en förteckning i gemenskapen. I avvaktan på att sådana förteckningar upprättas får medlemsländerna behålla de kontroller som föreskrivs i direktiv 97/78/EG.

Ett hälsocertifikat kan upprättas enligt flera modeller i förordningen och ska identifiera produkten och intyga dess säkerhet.

Experter från kommissionen får genomföra kontroller på plats för att upprätta en förteckning över tredje länder samt för att fastställa villkor för import och/eller transitering. Kommissionen ska svara för kostnaderna för dessa kontroller. Om allvarliga överträdelser av hälsobestämmelserna konstateras vid en kontroll, ska kommissionen omedelbart begära att det tredje landet vidtar lämpliga åtgärder eller tillfälligt stoppar sändningarna av produkter till EU och genast underrättar medlemsländerna.

Förteckningar över tredje länder från vilka medlemsländerna får tillåta import av animaliska biprodukter, grupperade efter den produkt som avses, finns i bilaga XI till förordningen.

SLUTBESTÄMMELSER

Efter samråd med berörd vetenskaplig kommitté i frågor som kan ha betydelse för djurs och människors hälsa får bilagorna ändras eller kompletteras och lämpliga övergångsbestämmelser antas genom beslut av kommissionen.

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa samt relevanta vetenskapliga kommittéer ska biträda kommissionen.

Nationella bestämmelser

Senast ett år efter denna förordnings ikraftträdande ska medlemsländerna informera kommissionen om den nationella lagstiftning de antar för att uppfylla de nya gemenskapsbestämmelserna.

På grundval av den information kommissionen får ska den lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagförslag. Den ska också utarbeta en rapport om hur medlemsländerna finansierar bearbetning, insamling, lagring och bortskaffande av animaliska biprodukter.

Medlemsländerna får anta eller bibehålla nationella bestämmelser som är mer restriktiva än denna förordning när det gäller användning av organiska gödsel- och jordförbättringsmedel samt användning av fettderivat från råvaror av kategori 2.

Upphävande

Direktiv 90/667/EEG samt besluten 95/348/EG och 1999/534/EG ska upphöra att gälla sex månader efter det att denna förordning trätt i kraft.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 1774/200230.10.2002-EGT L 273, 10.10.2002

UNDANTAG

Beslut 2003/324/EG [EUT L 117, 13.05.2003].

Detta undantag beviljas Finland och Estland avseende utfodring av pälsdjur (räv och mårdhund) med hjälp av bearbetat animaliskt protein som härrör från kroppar eller delar av kroppar från djur av samma art.

Se konsoliderad version (pdf).

ÄndringsrättsakterDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 808/200313.5.2003-EUT L 117, 13.5.2003

Efterföljande ändringar och rättelser av förordning (EG) nr 1774/2002 har förts in i grundtexten. Denna konsoliderade version (pdf ) är enbart som dokumentation.

ÄNDRINGAR I BILAGOR

Bilaga I – Särskilda definitioner:
Förordning(EG)nr808/2003[Europeiskaunionensofficiellatidning,L117,13.05.2003].
Förordning(EG)nr668/2004[EuropeiskaunionensofficiellatidningL112,19.04.2004].
Förordning (EG) nr 181/2006 [Europeiska unionens officiella tidning, L 29, 2.2.2006].
Förordning (EG) nr 829/2007 [Europeiska unionens officiella tidning L 191, 21.7.2007].
Förordning (EG) nr 1432/2007 [Europeiska unionens officiella tidning L 320, 6.12.2007].

Förordning (EG) nr 777/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 207, 5.8.2008].

Bilaga II – Krav på hygien vid insamling och transport:
Förordning(EG)nr808/2003[Europeiskaunionensofficiellatidning,L117,13.05.2003].
Förordning(EG)nr93/2005[Europeiskaunionensofficiellatidning, L19,21.01.2005].
Förordning (EG) nr 829/2007 [Europeiska unionens officiella tidning, L 191, 21.7.2007].
Förordning (EG) nr 1432/2007 [Europeiska unionens officiella tidning L 320, 6.12.2007].

Bilaga III – Krav på hygien vid mellananläggningar och lagring:
Förordning(EG)nr808/2003[Europeiskaunionensofficiellatidning,L117,13.05.2003].

Bilaga IV – Krav på hygien vid förbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar som inte omfattas av direktiv 2000/76/EG:
Förordning(EG)nr808/2003[Europeiskaunionensofficiellatidning,L117, 13.05.2003].
Bilaga V – Allmänna krav på hygien vid bearbetning av kategori 1-, 2- och 3-material:
Förordning(EG)nr808/2003[Europeiskaunionensofficiellatidning,L117,13.05.2003].
Förordning(EG)nr93/2005[Europeiskaunionensofficiellatidning,L19,21.01.2005].

Förordning (EG) nr 777/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 207, 5.8.2008].

Bilaga VI – Särskilda krav vid bearbetning av kategori 1- och 2-material, vid biogas- och komposteringsanläggningar samt märkning av vissa biprodukter:
Förordning(EG)nr808/2003[Europeiskaunionensofficiellatidning,L117, 13.05.2003].
Förordning(EG)nr208/2006[EuropeiskaunionensofficiellatidningL36, 8.02.2006].
Förordning (EG) nr 1432/2007 [Europeiska unionens officiella tidning L 320, 6.12.2007].

Bilaga VII – Särskilda krav på hygien vid bearbetning och utsläppande på marknaden av bearbetat animaliskt protein och andra bearbetade produkter som kan användas som foderråvaror:
Förordning(EG)nr808/2003[EuropeiskaunionensofficiellatidningL117, 13.05.2003].
Förordning(EG)nr668/2004[EuropeiskaunionensofficiellatidningL112,19.04.2004].
Förordning (EG) nr 829/2007 [Europeiska unionens officiella tidning L 191, 21.7.2007].

Förordning (EG) nr 437/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 132, 22.5.2008].
Förordning (EG) nr 777/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 207, 5.8.2008].

Bilaga VIII – Krav vid utsläppandet på marknaden av foder för sällskapsdjur, tuggben och tekniska produkter:
Förordning(EG)nr808/2003[EuropeiskaunionensofficiellatidningL117, 13.05.2003].
Förordning(EG)nr668/2004[EuropeiskaunionensofficiellatidningL112,19.04.2004].
Förordning(EG)nr208/2006[EuropeiskaunionensofficiellatidningL36,8.02.2006].
Förordning (EG) nr 2007/2006 [Europeiska unionens officiella tidning L 379,28.12.2006].
Förordning (EG) nr 829/2007 [Europeiska unionens officiella tidning L 191,21.7.2007].

Förordning (EG) nr 399/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 118, 6.5.2008].
Förordning (EG) nr 523/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 153, 12.6.2008].

Bilaga IX – Bestämmelser för användningen av särskilda kategori 1-, 2- och 3-material för utfodring av vissa djur i enlighet med artikel 23.2:
Förordning(EG)nr808/2003[EuropeiskaunionensofficiellatidningL117, 13.05.2003].

Bilaga X – Förlagor till hälsointyg för import från tredje land av vissa animaliska biprodukter och produkter som framställts av dessa:
Förordning(EG)nr668/2004[EuropeiskaunionensofficiellatidningL112, 19.4.2004].
Förordning (EG) nr 2007/2006 [Europeiska unionens officiella tidning L 379,28.12.2006].
Förordning(EG)nr829/2007[EuropeiskaunionensofficiellatidningL191, 21.7.2007].

Förordning (EG) nr 437/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 132, 22.5.2008].
Förordning (EG) nr 523/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 153, 12.6.2008].

Bilaga XI – Förteckningar över tredje länder från vilka medlemsstaterna får tillåta import av animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel:
Förordning(EG)nr668/2004[EuropeiskaunionensofficiellatidningL112, 19.04.2004].
Förordning(EG)nr416/2005[EuropeiskaunionensofficiellatidningL66,12.03.2005].
Förordning(EG)nr829/2007[EuropeiskaunionensofficiellatidningL191, 21.7.2007].

Förordning (EG) nr 437/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 132, 22.5.2008].
Förordning (EG) nr 523/2008 [Europeiska unionens officiella tidning L 153, 12.6.2008].

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

FÖRSLAG

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 10 juni 2008 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (förordningen om animaliska biprodukter) [KOM(2008) 345 slutlig – ej offentliggjord i EUT].

I detta förslag upprätthålls i huvudsak den nuvarande ramen för skyddsåtgärder för animaliska biprodukter (ABP). Det införs dock tydligare regler och en allmän ram för att få en reglering som är mer proportionerlig mot riskerna. Förslaget syftar också till att förbättra samstämmigheten mellan de sanitära reglerna för ABP och övrig gemenskapsrätt. Slutligen preciserar omständigheter och villkor för införandet av miljölagstiftningen och underlättar användningen av produkter med animaliskt ursprung i tekniska tillämpningar.

Medbeslutandeförfarande(COD/2008/0110)

TILLÄMPNINGSFÖRESKRIFTER

Kommissionens förordning (EG) nr 1192/2006 av den 4 augusti 2006 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 i fråga om förteckningar över godkända anläggningar i medlemsstaterna [EUT L 215, 5.8.2006]

Kategori 1-material

Kommissionens förordning (EG) nr 92/2005 av den 19 januari 2005 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 avseende användning eller metoder för bortskaffande av animaliska biprodukter och ändring av bilaga VI till den förordningen avseende biogasomvandling och bearbetning av utsmälta fetter [EUT L 19, 21.1.2005]

Kommissionens förordning (EG) nr 811/2003 av den 12 maj 2003 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 avseende förbud mot återanvändning inom arten för fisk, nedgrävning och förbränning av animaliska biprodukter samt vissa övergångsbestämmelser [EUT L 117, 13.5.2003]

Beslut 2003/322/EG [EUT L 117, 13.5.2003]

(utfodring av vissa arter av asätande fåglar med kategori 1-material).
Se konsoliderad version (pdf ).

Kategori 3-material

Kommissionens förordning (EG) nr 2007/2006 [EUT L 379, 28.12.2006]
(import och transitering av vissa mellanprodukter från kategori 3-material avsedda för tekniska ändamål i medicintekniska produkter, produkter för in vitro-diagnostik och i laboratoriereagenser).

Kommissionens förordning (EG) nr 79/2005 [EUT L 16, 20.01.05]
(användningen av mjölk, mjölkbaserade produkter och mjölkderivat, som definieras som kategori 3-material i förordningen).

Se konsoliderad version (pdf ).

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Kommissionens förordning (EG) nr 197/2006 av den 3 februari 2006 om övergångsbestämmelser enligt förordning (EG) nr 1774/2002 avseende insamling, transport, behandling, användning och bortskaffande av före detta livsmedel (Text av betydelse för EES) [Europeiska unionens officiella tidning L 32 av den 4 februari 2006].
Medlemsstaterna får tillåta insamling, transport, bearbetning, användning och bortskaffande av livsmedel av animaliskt ursprung eller som innehåller produkter av animaliskt ursprung som inte är avsedda för mänsklig konsumtion, vilket inte medför någon risk för människors eller djurs hälsa. Denna övergångsbestämmelse gäller till den 31 juli 2009.

Kommissionens förordning (EG) nr 878/2004 [EUT L 162, 30.4.2004]

(import och utsläppande på marknaden av vissa biprodukter i kategori 1 och 2).

RAPPORTER

Rapport från kommissionen till rådet och europaparlamentet av den 21 oktober 2005 om de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna för att se till att Europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel iakttas (KOM(2005) 521 – Europeiska unionens officiella tidning C 49 av den 28 februari 2006].

 
Senast ändrat den 27.08.2008
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början