RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Transmissibel spongiform encefalopati (TSE)

Europeiska unionen (EU) fastställer regler för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati. Målet är att undvika en ny livsmedelskris som de som inträffade under 90-talet och att säkerställa bättre folkhälsa och högre livsmedelssäkerhet.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Sedan början av 80-talet har flera olika typer av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) konstaterats oberoende av varandra hos människor (Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och dess varianter) och djur (bovin spongiform encefalopati eller BSE).

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Denna förordning fastställer bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati hos djur. Den ska tillämpas på framställning och avyttring, samt i vissa fall export, av levande djur och animaliska produkter.

Förordningen gäller inte:

  • kosmetiska produkter, medicinska produkter, råvaror eller andra animaliska produkter som används vid framställningen av kosmetiska och medicinska produkter;
  • råvaror eller andra animaliska produkter som inte används vid tillverkning av livsmedel, foder eller gödningsmedel;
  • animaliska produkter som är avsedda för utställning, undervisning, forskning, specialstudier eller analyser, förutsatt att de inte slutligen konsumeras eller används av människor eller djur;
  • levande djur som används vid eller är avsedda för forskning.

FASTSTÄLLANDE AV BSE-STATUS

Kommissionen upprättar en förteckning där medlemsländer, länder utanför EU och regioner i dessa länder klassificeras utifrån BSE-risken. EU:s system för klassificering av länder enligt riskkategorier liknar det system som inrättats av Internationella byrån för epizootiska sjukdomar.

BSE-status bestäms på grundval av (bilaga II):

  • resultatet av en riskanalys som gjorts utifrån följande faktorer: nötkreaturs konsumtion av kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare; import av sådant mjöl eller foder som kan vara smittat av TSE; import av djur och ägg/embryon som kan vara smittade; landets eller regionens epidemiologiska status i fråga om TSE; kännedom om strukturen hos populationen av nötkreatur, får och getter i det berörda området; det animaliska avfallets ursprung och processerna för behandling av sådant avfall samt metoderna för framställning av foder;
  • utvärdering av särskilda kriterier: resultatet av en riskanalys i vilken samtliga potentiella faktorer för uppkomsten av BSE och deras utveckling över tiden identifieras; utbildningsprogram för veterinärer, uppfödare och personer som yrkesmässigt transporterar, handlar med och slaktar nötkreatur; obligatorisk rapportering och undersökning av alla nötkreatur som visar kliniska tecken på BSE; systemet för övervakning och kontroll av BSE (rapporterna ska förvaras i sju år); undersökning i ett godkänt laboratorium av prov på hjärnvävnad eller andra vävnader som tagits.

Det finns tre nivåer för att dela upp länderna och regionerna efter BSE-status:

  • nivå 1: Länder eller regioner med obetydlig BSE-risk;
  • nivå 2: Länder eller regioner med kontrollerad BSE-risk;
  • nivå 3: Länder eller regioner med en icke-fastställd BSE-risk.

FÖREBYGGANDE AV TSE

Övervakningssystem

Varje medlemsland ska genomföra ett årligt övervakningsprogram för BSE och skrapie (redogörelse för övervakningssystemet i bilaga III) som även ska omfatta ett program för screening med hjälp av snabbtest. Förutom obligatorisk undersökning av alla djur som uppvisar tecken på TSE även snabbtester på döda djur för följande kategorier:

  • alla nötkreatur äldre än 24 månader avsedda för livsmedel och föremål för nödslakt;
  • alla nötkreatur äldre än 30 månader som slaktats på normalt sätt för att användas som livsmedel eller inom ramen för en kampanj för att utrota BSE;
  • alla nötkreatur äldre än 24 månader som inte är avsedda för livsmedel som dött eller avlivats men inte på grund av en epizooti som mul- och klövsjuka;
  • medlemsländerna får göra undantag från dessa bestämmelser i avlägset belägna områden där djurtätheten är låg och insamlandet av döda djur inte är säkerställt. De skall underrätta kommissionen om detta. Undantaget får inte omfatta mer än 10 % av det berörda medlemslandets nötkreatursstam;
  • alla nötkreatur äldre än 24 månader som förklarats sjuka efter en besiktning före slakten;
  • ett årligt stickprov av får eller getter äldre än 18 månader eller som har mer än två permanenta framtänder som trängt genom tandköttet och slaktats för att användas som livsmedel. Denna bestämmelse gäller de medlemsländer där populationen av tackor och tacklamm uppgår till mer än 750 000 djur;
  • ett årligt stickprov av får och getter som inte är avsedda för livsmedel och är äldre än 18 månader eller har mer än två permanenta framtänder som trängt genom tandköttet;
  • övriga djur. Medlemsländerna kan således införa övervakningsprogram bl.a. för djur som används för mjölkproduktion, djur som kommer från TSE-smittade besättningar eller som fötts av eller härstammar från TSE-smittade moderdjur samt för djur som ätit foder som kan ha varit smittat.

Senast den 31 mars varje år ska medlemsländerna förelägga kommissionen en rapport som bl.a. ska innehålla uppgifter om antalet misstänkta fall per djurart för vilka restriktioner för förflyttning införts. Inom tre månader efter det att kommissionen mottagit rapporterna ska den lägga fram en konsoliderad rapport om den epidemiologiska situationen i gemenskapen.

Medlemsländerna ska dessutom underrätta kommissionen och övriga medlemsländer om uppkomst av andra fall av TSE på sitt område, särskilt TSE hos genotyper av djur som är resistenta mot sjukdomen. Prionproteinets genotyp ska bestämmas hos varje positivt fall av TSE hos får.

Förbud avseende foder

I förordningen förbjuds utfodring av idisslare med animaliskt protein eller med foder som innehåller sådant protein. Vid utfodring av djur inom animalieproduktion med undantag för pälsbärande rovdjur är användning av bearbetat animaliskt protein, gelatin från idisslare, blodprodukter, hydrolyserat protein, dikalcium- och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung förbjuden.

Dessa förbud gäller inte användning av följande foder och proteiner som i förekommande fall bearbetats enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1069/2009 om animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel:

  • vid utfodring av icke-idisslare, fiskmjöl, hydrolyserat protein som erhållits från icke-idisslare och hudar och skinn av idisslare, dikalcium- och trikalciumfosfat;
  • vid utfodring av idisslare, mjölk, mjölkbaserade produkter och råmjölk, ägg och äggprodukter, gelatin som erhållits från icke-idisslare samt fiskmjöl för användning vid tillverkning av mjölkersättning i foder för unga idisslare;
  • vid utfodring av fisk, blodprodukter och blodmjöl som erhållits från icke-idisslare.

Från och med den 1 november 2003 överför medlemsländerna till övriga medlemsländer och till kommissionen den uppdaterade förteckningen över de slakterier som EU godkänt och där idisslare inte slaktas. De överför likaledes en förteckning över de anläggningar som godkänts för att producera djurfoder och de proteiner som tidigare beskrivits i detalj.

Export till ett land utanför EU av bearbetat animaliskt protein som erhållits från idisslare och av produkter som innehåller sådant protein bör vara förenlig med Europeiska unionens gällande lagstiftning. Destinationslandet utanför EU förbinder sig på förhand och skriftligen att vid användning eller vidareexport av produkterna beakta dessas avsedda slutanvändning. Det medlemsland som godkänner vidareexporten underrättar övriga medlemsländer och kommissionen om detta.

Specificerat riskmaterial

I denna förordning fastställs förfaranden för att bortskaffa specificerat riskmaterial och även vad specificerat riskmaterial omfattar för länder eller områden som utgör en kontrollerad eller obestämd BSE-risk:

  • nötkreatur:
    1. skalle, utom nedre käkben, men inkl. hjärna och ögon, och ryggmärg, från nötkreatur som är äldre än 12 månader,
    2. kotpelare utom svanskotor, länd- och bröstkotornas tvärutskott och korsbenets vingar, men inkl. dorsalrotsganglier från nötkreatur som är äldre än 30 månader samt tonsiller, tarmar från tolvfingertarm till rektum och tarmkäx från nötkreatur i alla åldrar;
  • får och getter:
    1. skalle, inkl. hjärna och ögon, tonsiller och ryggmärg från får och getter som är äldre än 12 månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet, samt mjälte och ileum från får och getter i alla åldrar.

Medlemsstater som uppvisar en obetydlig BSE-risk ska även i fortsättningen omfattas av skyldigheten att dra tillbaka specificerat riskmaterial.

När det gäller medlemsstater eller områden som uppvisar en kontrollerad eller obestämd BSE-risk, ben från nötkreatur, får och getter används inte för framställning av mekaniskt urbenat kött. Kött från huvud och kotpelare av nötkreatur som är äldre än 30 månader liksom tunga från nötkreatur av alla åldrar omhändertas enligt särskilda metoder.

Det specificerade riskmaterialet avlägsnas i slakterier och styckningsanläggningar när det gäller kotpelaren i nötkreatur och i förekommande fall i de godkända anläggningar som omnämns i förordning (EG) nr 1069/2009 om animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Efter avlägsnandet ska det specificerade riskmaterialet och härledda produkter infärgas eller märkas med en markör. De används eller destrueras i enlighet med förordning (EG) nr 1069/2009. Medlemsländerna ska genomföra täta officiella kontroller för att försäkra sig om att bestämmelserna tillämpas och för att se till att det vidtas åtgärder för att undvika kontaminering inom hela produktionskedjan.

Utbildningsprogram

Medlemsländerna ska se till att personalen vid den behöriga myndigheten, vid de diagnostiska laboratorierna och vid utbildningsanstalterna för lantbruk och veterinärmedicin samt officiella veterinärer, slakteripersonal och uppfödare får utbildning när det gäller kliniska tecken och epidemiologi för TSE. EU får bevilja ekonomiskt bidrag till detta.

KONTROLL OCH UTROTNING AV TSE

Åtgärder då djur misstänks vara infekterade med TSE

Om inte annat föreskrivs i EU:s bestämmelser om anmälan av sjukdomar ska medlemsländerna se till att alla djur som misstänks vara smittade med TSE anmäls till de behöriga myndigheterna. De ska regelbundet informera övriga medlemsländer och kommissionen om anmälda fall.

Varje djur som misstänks vara smittat med TSE åläggs officiella restriktioner vid förflyttning i avvaktan på resultaten av den kliniska och epidemiologiska undersökningen eller avlivas för laboratorieundersökning under officiell övervakning. Alla övriga idisslare i anläggningen omfattas också av de officiella restriktionerna vid förflyttning i avvaktan på resultat.

Om det förefaller som om det smittade djuret kan ha exponerats för TSE i ett annat jordbruksföretag än den där misstanke om BSE-smitta uppstod, får den behöriga myndigheten besluta att endast det djur som misstänks vara BSE-smittat åläggs restriktioner vid förflyttning och att andra företag hålls under övervakning.

Åtgärder vid bekräftelse av TSE

Om ett TSE-fall har bekräftats officiellt ska följande åtgärder vidtas:

  • inledande av en undersökning för att identifiera sjukdomens möjliga ursprung samt om samtliga djur och härledda produkter kan vara smittade;
  • vid konstaterat fall av BSE hos ett nötkreatur, avlivande och fullständig destruktion av de individer av kreatursarten som identifierats som riskdjur i undersökningen (särskilt djur som tillhör samma kohort vid uppfödning eller utfodring som det sjuka djuret). Medlemsstaten kan besluta att uppskjuta djurens avlivande och destruktion till slutet av deras produktiva liv när det gäller avelstjurar som används för upptagande av sperma under förutsättning att det är möjligt att säkerställa deras destruktion efter döden;
  • vid konstaterat fall av BSE hos ett får eller en get, avlivande eller fullständig destruktion av alla identifierade individer i besättningen av får och getter;
  • vid konstaterat fall av TSE hos ett får eller en get, när BSE är uteslutet, avlivande eller fullständig destruktion av alla identifierade individer i besättningen av får och getter eller, och endast om det gäller får, avlivande och selektiv destruktion av individer som uppvisar en BSE-känslig genotyp. Om det smittade djuret kommer från ett annat jordbruksföretag får medlemsstaten besluta att tillämpa utrotningsåtgärder i ursprungsföretaget utöver eller i stället för i det företag där smittan konstaterats.

I avvaktan på resultatet av undersökningen ska den anläggning där förekomsten av infektionen bekräftades ställas under officiell övervakning och all förflyttning från eller till anläggningen av djur som riskerar att ha smittats med TSE (och av animaliska produkter) ska godkännas av den behöriga myndigheten. Denna åtgärd garanterar att djurens (och de härledda produkternas) förflyttningar kan identifieras och spåras effektivt. Om det påvisas att den anläggning där TSE bekräftades inte är den anläggning där djuret exponerades för TSE-smittämne, får myndigheten ställa flera anläggningar under övervakning, förutom den anläggning där djuret exponerades. Undantag från dessa allmänna regler kan medges.

Ägarna ska utan dröjsmål ersättas för förlusten av djur eller animaliska produkter.

Medlemsländerna ska utarbeta riktlinjer i vilka anges nationella åtgärder som ska genomföras samt behörigheter och ansvarsområden om förekomst av TSE konstateras.

AVYTTRING, IMPORT OCH EXPORT

Levande djur, deras sperma, embryon och ägg

Vid import, avyttring och export som godkänts ska levande djur, deras embryon och ägg åtföljas av lämpliga hälsointyg. När det gäller får och getter skall dessa intyg styrka att de kommer från jordbruksföretag där inga fall av skrapie någonsin konstaterats eller när det gäller får att de har en TSE-resistent genotyp.

Det är förbjudet att avyttra den senast födda avkomman till nötkreatur, får och getter av honkön som är TSE-smittade, och som föddes åren innan de första kliniska tecknen på sjukdomen uppträdde.

Avyttring och import av animaliska produkter

Förordningen föreskriver en hög säkerhetsnivå i fråga om BSE. Enligt förordningen gäller samma bestämmelser för import av nötkött till EU som inom EU, med undantag för tredjeländer som uppvisar en obetydlig BSE-risk. Det är t.ex. förbjudet att importera specificerat riskmaterial eller köttprodukter som innehåller specificerat riskmaterial från länder utanför EU med en kontrollerad BSE-risk. Berörda länder utanför EU bör alltså se till att de slaktmetoder som används uppfyller EU-kraven.

Bestämmelserna gäller även för en rad produkter av nötkreatur, får och getter som kommer från länder utanför EU: utsmälta fetter, gelatin, foder till sällskapsdjur, ben och benprodukter, råmaterial för framställning av foder.

Skyddsåtgärder

I förordningen föreskrivs skyddsåtgärder som kan vidtas vid handeln inom EU och med länder utanför EU. Åtgärderna har huvudsakligen hämtats från gällande direktiv på området (bl.a. direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG och 97/78/EG). Det finns flera slags skyddsåtgärder. Om det importerande medlemslandet t.ex. vid officiella kontroller konstaterar att det förekommer en sjukdom som utgör ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa, kan de behöriga myndigheterna vidta strängare åtgärder, däribland karantän för de berörda djuren. Kommissionen kan också vidta sådana åtgärder.

Referenslaboratorier, provtagning, undersökningar och kontroller

För att säkerställa den vetenskapliga analysens enhetlighet och resultatens tillförlitlighet ska referenslaboratorier inrättas i medlemsländerna och på EU-nivå. Vid behov kan experter från kommissionen kontrollera att dessa fungerar väl.

De nationella referenslaboratorierna ansvarar i första hand för kontrollen av de regionala laboratoriernas diagnosmetoder och samordningen inom medlemslandet. De samarbetar med EU:s referenslaboratorium.

Om det inte finns något nationellt referenslaboratorium i ett medlemsland ska detta kunna använda ett av EU:s referenslaboratorier eller något av de andra medlemsländernas.

EU:s referenslaboratorium samordnar tillsammans med kommissionen diagnosmetoderna för BSE i medlemsländerna och deltar i arbetet med att identifiera utbrott av TSE. Laboratoriet främjar utbildning av vetenskapliga experter för att harmonisera diagnosmetoderna inom EU.

Analys och provtagning ska ske enligt standarderna i den handbok som Världsorganisationen för djurens hälsa utarbetat. Dessa gäller bl.a. för rutiner vid misstänkta fall och för det årliga övervakningsprogrammet.

Institutionella bestämmelser

Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa och av de berörda vetenskapliga styrkommittéerna när det gäller åtgärder som kan påverka folkhälsan.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt Dag för ikraftträdande Sista dag för genomförandet i medlemsländerna Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 999/2001

1.7.2001

-

EGT L 147, 31.5.2001

Ändringsrättsakt(er) Dag för ikraftträdande Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 1128/2003

18.7.2003

-

EUT L 160, 23.6.2005

Förordning (EG) nr 932/2005

1.7.2005

-

EUT L 163, 23.6.2005

Förordning (EG) nr 1923/2006

19.1.2007

-

EUT L 404, 30.12.2006

Förordning (EG) nr 220/2009

20.4.2009

-

EUT L 87, 31.3.2009

De ändringar och korrigeringar som föranletts av förordning (EG) nr 999/2001 har införlivats i grundtexterna. Den konsoliderade versionen är endast av dokumentärt värde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens beslut 2007/453/EG av den 29 juni 2007 om fastställande av BSE-statusen i medlemsstaterna eller tredjeländer eller regioner i dessa utifrån deras BSE-risk [EUT L 172, 30.6.2007].

Kommissionens beslut 2002/1003/EG av den 18 december 2002 om fastställande av minimikrav för en undersökning av prionproteingenotyper hos fårraser [EGT L 349, 24.12.2002].
Senast den 1 juli 2003 ska alla medlemsländer avsluta en undersökning av prionproteinets genotyp hos var och en av sina inhemska fårraser eller hos de fårraser som utgör en stor population i landet. Medlemsländerna ska lämna en rapport till kommissionen senast den 1 oktober 2003.

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 16 juli 2010 ”TSE-färdplan 2 –Ett strategidokument om transmissibel spongiform encefalopati 2010–2015” [KOM(2010) 384 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].
De flesta åtgärderna på kort och medellång sikt i den första TSE-färdplanen har genomförts och den positiva utveckling som konstaterades redan 2005 i fråga om BSE-epidemin har fortsatt sedan dess. Målet för de kommande åren är att fortsätta översynen av åtgärderna, samtidigt som en hög livsmedelssäkerhetsnivå säkerställs. Bestämmelserna om TSE ändras och kommer även fortsättningsvis att ändras enligt ett stegvis tillvägagångssätt som bygger på en solid vetenskaplig grund. EU är på upploppet när det gäller att utrota BSE i sin nötkreaturspopulation. Man bör dock förbli vaksam och fortsätta att övervaka situationen för det fall att BSE skulle dyka upp igen eller ett nytt TSE-smittämne dyker upp hos nötkreatur. Denna översyn bör främst bygga på vetenskapliga belägg och tekniska frågor i samband med kontroll och tillämpning av de nya åtgärderna.

Meddelande från kommissionen av den 15 juli 2005 "TSE färdplan" [KOM(2005) 322 - Ej offentliggjort i EUT].

Senast ändrat den 17.05.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början