RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Respekt för immaterialrätter

Respekten för immaterialrätten har ännu inte varit föremål för harmoniseringen på europeisk nivå. Med denna utgångspunkt syftar detta direktiv till att skapa lika villkor för tillämpningen av immaterialrätter i medlemsländerna genom att anpassa tillämpningsföreskrifterna inom hela unionen. Det har även till syfte att harmonisera medlemsländernas lagstiftningar för att garantera ett likvärdigt skydd av immaterialrätter på den inre marknaden.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om åtgärder och förfaranden för skydd av immaterialrätter.

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Hittills har Europeiska gemenskapens arbete på det immaterialrättsliga området huvudsakligen varit inriktat på att harmonisera den nationella materiella rätten och att skapa ett enhetligt regelsystem på gemenskapsnivå. På så sätt har vissa nationella immaterialrätter kunnat harmoniseras, som exempelvis varumärken, mönster och design, patent på biotekniska uppfinningar samt vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter. Arbetet på gemenskapsnivå har också §§ gällt att skapa enhetliga rättigheter med direkt verkan i EU, till exempel gemenskapsvarumärket och nu senast gemenskapsformgivningar. I ministerrådet diskuteras för närvarande ett förslag om ett gemenskapspatent.

Genom den successiva harmoniseringen av den materiella sidan av immaterialrätten har det blivit möjligt att underlätta fri rörlighet mellan medlemsländerna och göra de gällande bestämmelserna mer överblickbara, men harmoniseringen har ännu inte omfattat möjligheterna att skydda immaterialrätterna. Det är syftet med det här direktivet.

Varumärkesförfalskning och pirattillverkning och mer allmänt intrång i immaterialrätter är ett fenomen som ständigt ökar och som i dag har en internationell dimension. De utgör därför ett allvarligt hot mot de nationella ekonomierna. På EU:s inre marknad utnyttjas särskilt de nationella skillnaderna mellan möjligheterna att skydda immaterialrätter. Detta leder till att varumärkesförfalskningar och piratkopior oftast tillverkas och säljs i länder som har lindrigare påföljder för varumärkesförfalskning och pirattillverkning än andra.

Mål

Huvudsyftet med detta direktiv är att garantera ett likvärdigt skydd av immaterialrätterna i medlemsstaterna, men det har också bland annat följande syften:

  • Främja innovation och konkurrenskraft i företagen. Om varumärkesförfalskning och pirattillverkning inte straffas på ett effektivt sätt, kommer marknadsaktörerna att förlora förtroendet för den inre marknaden. Detta kan leda till att uppfinnare och nyskapare ger upp och till att innovation och nyskapande bromsas inom gemenskapen.
  • Att skydda sysselsättningen i Europa. Den skada företagen lider på grund av varumärkesförfalskning och pirattillverkning sprider sig till det sociala planet och påverkar arbetsmarknaden där antalet arbetstillfällen sjunker.
  • Att skydda skatteintäkterna och förhindra oro på marknaderna. Skattebortfallet på grund av varumärkesförfalskning och pirattillverkning är omfattande. Fenomenet utgör ett verkligt hot mot den ekonomiska balansen, eftersom det kan uppstå störningar på mycket bräckliga marknader (till exempel klädmarknaden). Varumärkesförfalskning och piratkopiering via Internet tilltar ständigt och innebär redan stora förluster för multimediaindustrin.
  • Att skydda konsumenterna. Varumärkesförfalskning och pirattillverkning innebär att konsumenten avsiktligt vilseleds när det gäller förväntad kvalitet på en produkt av ett känt märke, eftersom förfalskningar och piratkopior tillverkas utanför det område där ansvariga myndigheter utövar tillsyn och inte uppfyller minimikraven på kvalitet. En konsument som köper förfalskningar eller piratkopior via illegala kanaler får som regel inte någon garanti, har inte tillgång till underhåll och service och ingen möjlighet att reklamera varan. Den här typen av verksamhet kan dessutom medföra en verklig fara för konsumentens hälsa (förfalskade läkemedel) eller säkerhet (förfalskade leksaker eller reservdelar till bilar eller flygplan).
  • Säkra allmän ordning. Varumärkesförfalskning och pirattillverkning inverkar negativt på arbetsrätten (svart arbete), skattelagstiftningen (bortfall i statens intäkter), hälso- och sjukvårdslagstiftning samt produktsäkerhetslagstiftning.

Tillämpningsområde

Åtgärderna i direktivet gäller varje intrång i immaterialrätter som kan härledas från gemenskapsrätten och/eller den berörda medlemslandets nationella lagstiftning. Direktivet påverkar däremot inte de bestämmelser som gäller iakttagandet av de rättigheter och undantag som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen om upphovsrätt och närstående rättigheter.

Dessutom påverkar direktivet inte följande:

  • De gemenskapsbestämmelser som reglerar den materiella sidan av immaterialrätten.
  • De skyldigheter som uppkommer för medlemsländerna genom internationella konventioner, framför allt avtalet om handelsrelaterade aspekter på immaterialrätten (TRIPS-avtalet).
  • Medlemsländernas nationella bestämmelser om straffrättsliga förfaranden eller tillämpliga påföljder i händelse av intrång i immaterialrätten.


Allmän skyldighet

Medlemsländerna ska införa nödvändiga förfaranden till skydd för immaterialrätter och tillämpa adekvata åtgärder mot upphovsmän till förfalskning och pirattillverkning. Dessa åtgärder och förfaranden ska vara tillräckligt avskräckande för att undvika att det skapas hinder för laglig handel och för att erbjuda skydd mot lagstridig användning.

Personer som har behörighet att ansöka om tillämpning av åtgärderna och förfarandena

En ansökan om tillämpning av åtgärder för skydd av immateriella rättigheter kan lämnas in av innehavare av immaterialrätter, deras ställföreträdare samt av dem som har tillstånd att utnyttja dessa rätter enligt gällande lagstiftning. I den utsträckning som de företräder innehavare av immaterialrätter, har organ som förvaltar rätter eller tar tillvara branschintressen även rätt att begära att dessa åtgärder tillämpas.

Bevismaterial

Parterna kan under vissa förhållanden tvingas lämna ut bevismaterial som de förfogar över. Medlemsländerna ska dessutom vidta de åtgärder som krävs för att de behöriga rättsliga myndigheterna på parts begäran ska kunna förordna om utlämning av bank-, finans- eller affärsakter som innehas av motparten.

Om det redan innan sakfrågan handläggs finns en påvisbar risk för intrång i rättigheterna, kan de rättsliga myndigheterna förordna om snabba interimistiska åtgärder för att säkra bevismaterial.

Rätt till information

På begäran av rättsinnehavaren kan de rättsliga myndigheterna kräva att varje berörd person lämnar information om ursprung och distributionskanaler för de varor eller tjänster som anses utgöra intrång. Denna åtgärd är tillämplig i det fall denna person

  • har befunnits vara i besittning av de intrångsgörande varorna, i kommersiellt syfte,
  • har befunnits utnyttja de tjänster som utgör intrång, i kommersiellt syfte,
  • har befunnits tillhandahålla tjänster som utnyttjas för intrångsgörande verksamhet, i kommersiellt syfte,
  • har utpekats som mellanhand i produktion och tillverkning av varorna eller tjänsterna eller som en länk i distributionskedjan för varorna eller tjänsterna.

Interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder

De rättsliga myndigheterna kan på kärandens begäran utfärda ett föreläggande mot en person som misstänks göra intrång i syfte att

  • hindra ett omedelbart förestående intrång i en immaterialrätt,
  • tillfälligt förbjuda ett fortsatt påstått intrång i en immaterialrätt,
  • se till att en säkerhet ställs som villkor för att denna verksamhet ska få fortsätta, så att rättsinnehavaren ska kunna få ersättning.

I vissa fall får de rättsliga myndigheterna se till att fast och lös egendom som tillhör den som misstänks göra intrång beläggs med kvarstad. Även bankkonton och andra tillgångar får frysas.

Åtgärder till följd av beslut i sakfrågan

Behöriga rättsliga myndigheter får på kärandens begäran besluta om återkallande av varor som har konstaterats utgöra intrång i en immaterialrätt. Varorna i fråga liksom material och verktyg som använts för att skapa eller tillverka dessa varor får också avlägsnas från marknaden. De rättsliga myndigheterna får också besluta att de förfalskade eller pirattillverkade varorna ska förstöras.

När ett rättsligt beslut har fattats och man har konstaterat ett intrång i en immaterialrätt, kan de behöriga rättsliga myndigheterna förelägga intrångsgöraren att upphöra med detta intrång. Vid behov kan föreläggandet leda till vite som är avsett att säkerställa verkställandet.

De behöriga rättsliga myndigheterna kan även förelägga intrångsgöraren att betala ett ekonomiskt skadestånd istället för att avlägsna eller förstöra varorna. Detta tillämpas i det fall där svaranden har handlat utan uppsåt och om verkställandet av dessa åtgärder skulle medföra en oproportionerlig skada för denne.

Skadestånd och kostnader för förfarandet

På begäran av den part som åsamkats skada kan behöriga rättsliga myndigheter förelägga den som gör intrång att betala skäligt skadestånd till rättsinnehavaren som ersättning för den uppkomna skadan.

Rättegångskostnader, advokatarvoden och andra omkostnader som den vinnande parten eventuellt har haft ska i normalfallet betalas av intrångsgöraren.

Straffrättsliga bestämmelser som tillämpas i medlemsländerna

I motsats till kommissionens ursprungliga förslag innehåller direktivet, i den form det antagits, inte bestämmelser om påföljder för förfalskare. Här begränsas direktivet till att föreskriva att medlemsstaterna fritt får tillämpa andra påföljder som går längre än de fastställda bestämmelserna för att åtala lagöverträdare.

Bakgrund

I oktober 1998 lade kommissionen fram en grönbok om att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden, som underlag för en diskussion med de berörda parterna. Genom detta samråd har man kunnat bekräfta att skillnaderna mellan nationella immaterialrättssystem inverkar menligt på den inre marknaden. Efter samrådet lade kommissionen i november 2000 fram ett uppföljningsmeddelande till grönboken med en handlingsplan om hur kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning skulle kunna förbättras och förstärkas. Framläggandet av ett direktiv som syftar till att harmonisera de nationella bestämmelserna för att skydda immaterialrätterna fanns med bland initiativen i handlingsplanen.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2004/48/EC

22.6.2004

29.4.2006

EUT L 195, 2.6.2004

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens uttalande 2005/295/EG om artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter [EUT L 94, 13.4.2005].
I kommissionens uttalande anges de immateriella rättigheter som omfattas av direktivets tillämpningsområde när det gäller skyddet för immateriella rättigheter.
Det rör sig om följande rättigheter:

  • Upphovsrätt.
  • Rättigheter närstående upphovsrätten.
  • En databasframställares sui generis-rätt.
  • Rättigheter som tillhör skaparen av kretsmönster i halvledarprodukter.
  • Varumärkesrättigheter.
  • Designskydd.
  • Patenträttigheter, inklusive rättigheter som härrör från certifikat om tilläggsskydd.
  • Geografiska beteckningar.
  • Bruksmodellskydd.
  • Växtförädlarrättigheter.
  • Firmanamn, om dessa är skyddade som exklusiva rättigheter i den berörda nationella lagstiftningen.
Senast ändrat den 17.05.2011
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början