RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör betalningsmedel

Genom att anta ett rambeslut kompletterar Europeiska unionens råd de åtgärder som redan har inrättats för att bekämpa bedrägerier som rör andra betalningsmedel än kontanter. I rambeslutet definieras bland annat de typer av bedrägeri som skall anses vara straffbara gärningar i alla unionens medlemsstater.

RÄTTSAKT

Rådets rambeslut av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter.

SAMMANFATTNING

Detta rambeslut syftar till att komplettera en rad andra åtgärder som rådet redan antagit mot bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter, bland annat följande:

  • Gemensam åtgärd 98/428/RIF om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk
  • Gemensam åtgärd 98/733/RIF om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott
  • Gemensam åtgärd 98/699/RIF om identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott.

Enligt rambeslutet ska varje bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter anses vara straffbara gärningar som medför effektiva, proportionella och avskräckande påföljder i alla unionens medlemsstater.

Straffbara gärningar

I rambeslutet undviks hänvisningar till strikt definierade brottsrubriceringar i straffrätten, eftersom denna skiljer sig mellan medlemsstaterna. I rambeslutet ges därför bara en förteckning över vilka uppsåtliga handlingar som ska anses vara straffbara i hela unionen. De olika handlingarna definieras beroende på om de riktar sig mot själva betalningsinstrumentet eller tillverkningen av betalningsinstrument eller mot en eller flera bestämda betalningstransaktioner eller mot det system som används för att inleda, samla in, behandla, likvidera och avsluta betalningstransaktioner.

Påföljder

Alla de handlingar som anges ska anses vara straffbara gärningar i alla medlemsstater. Medlemsstaterna är alltså skyldiga att fastställa straffrättsliga påföljder för dessa brott, beroende på om de begås av fysiska eller juridiska personer. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. De måste inte nödvändigtvis omfatta frihetsberövande, utom i allvarliga fall som även kan motivera utlämning. Medlemsstaterna förfogar över ett handlingsutrymme när det gäller att fastställa brottens allvar och fastställa de tillämpliga påföljdernas art och stränghet.

Rättslig behörighet

Kriterier anges för fastställande av de nationella rättsliga myndigheternas behörighet rörande de brott som omfattas av detta rambeslut. Sådan behörighet kan medges när brottet begås

  • på medlemsstatens territorium,
  • av medlemsstatens medborgare (om extraterritoriell behörighet erkänns av medlemsstaten),
  • till förmån för en juridisk person som har sitt säte inom den behöriga medlemsstatens territorium.

Åtgärder föreskrivs också för att säkerställa lagföring av brott i det fall en medlemsstat inte utlämnar sina egna medborgare.

Samarbete

Ett samarbete föreskrivs mellan de offentliga och privata organ och tjänster som ansvarar för kontroll och övervakning av betalningssystem tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för undersökning och bekämpande av de brott som omfattas av detta beslut. Mekanismer för ytterligare samarbete mellan medlemsstaterna får inrättas i enlighet med tillämpliga konventioner, bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller andra arrangemang. Kommissionen ska rapportera till rådet om hur medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna i detta rambeslut.

Förevarande rättsakt påverkas av domen av Europeiska gemenskapernas domstol i mål C-176/03 (castellanodeutschenglishfrançais) om befogenhetsfördelningen mellan Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd på det straffrättsliga området.

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Rambeslut 2001/413/RIF2.6.20012.6.2003Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 149, 2.6.2001

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Andra rapporten från kommissionen baserad på artikel 14 i rådets rambeslut av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter, KOM(2006) 65 slutlig - Inte offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Kommissionen lägger, i enlighet med rådets slutsatser av den 25-26 oktober 2004, fram denna andra rapport på grundval av de kompletterande upplysningar som har inlämnats av medlemsstaterna. Den här rapporten behandlar Österrike, Belgien, Danmark, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Sverige. Den omfattar också de länder som anslöt sig till Europeiska unionen 2004.

Kommissionen konstaterar att de flesta medlemsländer som behandlas i rapporten följer rambeslutet. Grekland och Luxemburg har ännu inte vidtagit alla åtgärder för att helt och hållet följa rambeslutet; det berörda lagförslaget skall antas av det nationella parlamentet. De uppgifter som Cypern har lämnat till kommissionen räcker inte för att bedöma om den nationella lagstiftningen är förenlig med rambeslutet. Kommissionen beklagar att vissa medlemsstater inte har skickat in all sin lagstiftning eller ännu inte hade genomfört rambeslutet när denna rapport utarbetades.

Rapport från kommissionen baserad på artikel 14 i rådets rambeslut av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter [SEK(2004) 532, KOM(2004) 346 slutlig - Inte offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

Enligt artikel 14 i rambeslutet skall kommissionen upprätta en rapport om vilka åtgärder medlemsstaterna har vidtagit för att följa detta rambeslut. Kommissionen lägger fram kritik mot att vissa medlemsstater inte har översänt - i alla fall inte inom den angivna tidsramen (den 2 juni 2003) - de uppgifter som är nödvändiga för att garantera att de skyldigheter som följer av rambeslutet har införlivats i nationell lagstiftning. Rapporten grundar sig alltså på ofullständiga uppgifter. Kommissionen undersöker hur införlivandet av rambeslutet har gått med utgångspunkt i de specifika uppgifter som har översänts av nio medlemsstater.

Kommissionen konstaterar att endast fem medlemsstater (Tyskland, Frankrike, Italien, Irland och Förenade kungariket) har respekterat tidsfristen för genomförande av rambeslutet. Spanien, Finland och Sverige har också meddelat sina genomförandeåtgärder. Belgien anser att den nationella lagstiftningen redan är förenlig med bestämmelserna, men har inte lämnat några förtydliganden om den relevanta lagstiftningen. Österrike, Grekland och Luxemburg höll på att genomföra nödvändiga nationella bestämmelser då rapporten utarbetades. Nederländerna har vidtagit åtgärder som ännu inte hade trätt i kraft. Danmark och Portugal har inte svarat kommissionen.

I rapporten görs därefter en detaljerad genomgång av de åtgärder som har antagits av dessa medlemsstater. De flesta bestämmelserna har genomförts av huvuddelen av medlemsstaterna som har införlivat rambeslutet, dock i varierande grad, framförallt vad gäller påföljderna (artikel 6).

 
Senast ändrat den 06.06.2006
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början