RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 15 språk.
Nyligen tillagda språk:  CS - HU - PL - RO

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Förenta nationernas konvention mot korruption

Beslutet bemyndigar rådets ordförande att utse de personer som har befogenhet att underteckna Förenta nationernas konvention mot korruption på EU:s vägnar. Konventionen syftar till att effektivisera kampen mot korruptionen, främja korrekt hantering av offentliga angelägenheter samt uppmuntra internationellt samarbete och tekniskt bistånd.

RÄTTSAKT

Rådets beslut om undertecknande, på EU:s vägnar, av Förenta nationernas konvention mot korruption.

SAMMANFATTNING

Vid konferensen i Merida (Mexiko) från den 9 till den 11 december 2003 stod FN:s konvention mot korruption öppen för undertecknande. Vid sin 2658: e sammankomst, den 10 maj 2005, antog rådet kommissionens förslag om undertecknande av konventionen.

Beslutet bemyndigar rådets ordförande att utse de personer som har befogenhet att underteckna FN:s konvention på EU:s vägnar. Den 15 september 2005 undertecknade Europeiska kommissionen och rådets ordförande konventionen på EU:s vägnar. Konventionen, numera känd som Merida-konventionen, antogs av FN:s generalförsamling den 31 oktober 2003 (resolution 58/4) och var öppen för undertecknande till den 9 december 2005.

Utarbeta ett effektivt instrument mot korruption

I december 2000 beslutade FN:s generalförsamling att inrätta en särskild kommitté, öppen för alla stater, med uppgift att utarbeta ett internationellt, juridiskt instrument mot korruption (resolution 55/61). Kommittén förhandlade om konventionen mellan januari 2002 och oktober 2003. Kommissionen företrädde EU:s intressen.

Kommissionen anser att de mål som rådet fastställde i förhandlingsdirektiven har uppnåtts. Konventionen innehåller bestämmelser om förebyggande åtgärder och tekniskt bistånd av hög standard i frågor där unionen är behörig, i synnerhet vad gäller den inre marknaden. Detta innefattar åtgärder för att förebygga och bekämpa penningtvätt, redovisningsstandarder för den privata sektorn och standarder avseende öppenhet och tillträde på lika villkor för alla anbudsgivare till offentlig upphandling av varor och tjänster.

Eftersom medlemsstaterna angav att de skulle underteckna konventionen så snart den öppnades för undertecknande i Merida, Mexiko (Spanien är det enda av länderna i EU15 som inte har gjort det), anser kommissionen att även EU borde göra det. Mot bakgrund av ovanstående föreslog kommissionen att rådets ordförande ska utse de personer som ska ha befogenhet att underteckna konventionen på EU:s vägnar. Rådet antog kommissionens förslag utan invändningar.

Bekämpa korruption: FN:s konvention

Syftet med konventionen är att

  • främja och stärka åtgärderna för att förebygga och bekämpa korruptionen på ett mer effektivt och handlingskraftigt sätt,
  • främja, möjliggöra och stödja internationella samarbeten och tekniskt bistånd,
  • främja integritet, ansvarsskyldighet och korrekt hantering av offentliga angelägenheter och egendomar.

Den tillämpas på arbetet med att förebygga, utreda och beivra korruption samt frysa, beslagta, konfiskera och återföra behållningen från sådana brott.

Konventionen dikterar i detalj åtgärderna för förebyggande av korruption, inklusive tillämpning av förebyggande principer och åtgärder, inrättande av organ för förebyggande av korruption, tillämpning av etiska regler för offentliganställda, objektiva kriterier för rekrytering och befordran av civil personal samt offentlig upphandling. Den rekommenderar främjande av öppenhet och insyn samt ansvarsskyldighet vid hanteringen av offentliga finanser och i den privata sektorn, med strängare standarder för redovisning och granskning. Åtgärder för förebyggande av penningtvätt tillhandahålls också, tillsammans med metoder för att säkra domstolarnas oberoende. Offentlig redovisning och öppenhet föreslås som förebyggande åtgärder.

Vad gäller kriminalisering, uppdagande och uppklarande av brott rekommenderar konventionen de fördragsslutande staterna att anta den lagstiftning och de åtgärder som krävs för att definiera en serie brottsliga handlingar. Dessa är

  • korruption mot nationella och utländska offentliganställda och anställda inom offentliga, internationella organisationer,
  • förskingring eller annnan förseelse som involverar offentliga eller privata medel och som begåtts av en statsanställd,
  • handel med inflytande,
  • missbruk av ställning och olovligt berikande.

I alla hänseenden betraktar konventionen acceptans av otillbörliga fördelar för egen del eller till förmån för annan person eller enhet, som korruption.

Den uppmuntrar även till inrättande av straffbarhet för förskingring och korruption inom den privata sektorn. Det bör också vara straffbart att tvätta behållningen från brotten, hantera stulen egendom, hindra utövandet av rättvisa och medverka vid försök till förskingring eller korruption.

De fördragsslutande staterna rekommenderas att vidta nödvändiga åtgärder för att

  • se till att juridiska personer beläggs med ansvarsskyldighet,
  • tillåta frysning, beslagtagning och konfiskering,
  • skydda vittnen, experter och offer,
  • skydda rapportörer,
  • tackla konsekvenserna av korruptionshandlingar,
  • säkerställa att enheter eller personer som har lidit skada till följd av korruption har rätt att inleda en juridisk process för att få kompensation,
  • inrätta ett eller flera organ, eller utse personer, som är specialiserade på bekämpning av korruption via polismakten,
  • uppmuntra till samarbete med polismyndigheter,
  • uppmuntra till samarbete mellan nationella myndigheter och med den privata sektorn,
  • övervinna hinder som kan uppstå vid tillämpningen av banksekretesslagstiftning,
  • väga in tidigare fällande domar för en misstänkt förövare i ett annat land i syfte att vidta rättsliga åtgärder,
  • ge dessa länders domstolar behörighet att behandla brott som utförts på deras territorium, eller mot dem, eller av en av deras medborgare etc.

De fördragsslutande staterna ska även vidta nödvändiga åtgärder för rättsprocesser och påföljder för offentliganställda för att skapa en balans mellan deras immunitet och brotten de har begått, inklusive konsekvenserna.

I konventionen finns ett kapitel om internationellt samarbete. De fördragsslutande staterna ska samarbeta i brottsfrågor och vad gäller utlämning och överlämning av dömda personer i olika situationer som beskrivs i konventionen. Ömsesidigt, rättsligt bistånd är en huvudpunkt i det här kapitlet och konventionen överväger en rad olika scenarier för att få till stånd bästa möjliga tillgång på bistånd.

De fördragsslutande staterna kan även överlämna brottsmålsprocesser vid behov, genomföra gemensamma utredningar och dra nytta av särskilda utredningstekniker såsom elektronisk övervakning. Polismyndigheterna uppmanas att samarbeta med varandra via effektivare kommunikationskanaler och att samarbeta vid utredningar.

Kapitel V avser återföring av tillgångar. Återföringen av tillgångar som avhandlas i det här kapitlet är en grundläggande princip i konventionen. Finansinstitut uppmuntras att verifiera identiteten på kunder och förmånstagare för värdefulla konton och att undvika banker som inte har några fysiska kontor och inte tillhör någon kontrollerad finansgrupp. Vidare drar kapitlet upp åtgärder som måste vidtas för direkt återföring av tillgångar samt verktygen för att göra detta genom internationellt samarbete vad gäller konfiskering. Dessa tillgångar bör återföras i enlighet med bestämmelserna som dras upp av konventionen. En ekonomisk underrättelsetjänst samt ömsesidiga avtal eller arrangemang för att öka effektiviteten på internationella samarbeten efterfrågas också.

De fördragsslutande staterna är även skyldiga att utveckla särskilda utbildningsprogram och bistå varandra med tekniska medel så långt det går. Informationsinsamling, -utbyte och -analys angående korruption täcks in, liksom praktiska åtgärder för att förbättra samarbetet på olika nivåer, likaväl som finansiellt och materiellt bistånd för att stödja kampen för att effektivt förebygga och bekämpa korruption i utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi.

En konferens för de fördragsslutande länderna har inrättats för att förbättra deras kapacitet och samarbetskraft för att uppnå målen som dragits upp av konventionen och att främja och granska dess genomförande.

Konventionen är öppen för undertecknande av regionala organisationer för ekonomisk integration förutsatt att minst en medlemsstat inom organisationen har skrivit under. Den ska träda i kraft 90 dagar efter att det 30: e instrumentet för ratificering, acceptans, godkännade eller ikraftträdande har levererats.

ANKNYTANDE AKTER

Rådets beslut 2008/201/EG av den 25 september 2008 om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Förenta nationernas konvention mot korruption [Europeiska unionens officiella tidning L 287 av den 29.10.2008].
Genom det här beslutet har FN:s konvention mot korruption godkänts på EU:s vägnar. Beslutet bemyndigar rådets ordförande att utse de personer som har befogenhet att deponera unionens instrument för formellt godkännande. Godkännanden som görs medelst instrumentet är bindande för unionen. Instrumentet består av en deklaration om unionens kompetens i frågor som omfattas av konventionen (bilaga II) samt av ett yttrande om hantering av tvister vid tolkning eller tillämpning av konventionen (bilaga III).

Senast ändrat den 12.12.2008

Se även

För ytterligare information, besök följande webbplatser:

Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början