RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


Ett konkurrenskraftigt Europa i en global ekonomi

Nya prioriteringar och grepp för EU:s handelspolitik behövs för att förstärka Europas konkurrenskraft och utnyttja de möjligheter som öppnade internationella marknader erbjuder. Dessa nya perspektiv presenteras i ett ambitiöst handlingsprogram med en intern och en extern komponent. EU:s handelspolitik kommer därmed att kunna leva upp till Lissabonstrategins sysselsättnings- och tillväxtmål och samtidigt möta globaliseringen.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen” [KOM(2006) 567 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

SAMMANFATTNING

Kommissionen föreslår ett ambitiöst program för konkurrenskraften hos Europeiska unionen (EU) och dess företag enligt den externa komponenten i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning som betonar öppna marknader. De grundläggande elementen är att protektionismen har avskaffats i Europa, att de viktigaste marknaderna utanför Europa har öppnats och att EU bedriver en enhetlig politik, såväl internt som gentemot omvärlden.

Inom denna ram lägger kommissionen fram en analys av grunderna för den gemensamma handelspolitiken och EU:s konkurrenskraft. Den sammanfattar också de åtgärder som bör vidtas för att verkställa dessa prioriteringar samt den utmaning globaliseringen utgör.

Världsekonomin kännetecknas av en ökande integration som underlättas av framförallt minskade transportkostnader och ny teknik för information och kommunikation. Den skapar ett starkt ömsesidigt beroende mellan ekonomier och industri på global nivå. Den medför såväl möjligheter som risker för medborgarna och för vår planet.

FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR EUROPAS KONKURRENSKRAFT

Inför dessa utmaningar bör EU förstärka sin konkurrenskraft med stöd av klara och väl fungerande regler.

För det första vilar Europas konkurrenskraft på en klok intern politik, bl.a. följande.

  • Konkurrensutsatta marknader som gynnar de europeiska företagens konkurrenskraft. De goda regler som gäller för den inre marknaden är förutsägbara och klara och ger möjlighet att dra fördel av skalekonomier och att utnyttja resurserna effektivt. Dessutom stimulerar konkurrensen företagen att slå vakt om produktkvaliteten. Inom tillverkningsindustrin och tjänstesektorn är de europeiska företagen effektiva jämfört med sina konkurrenter i andra länder. Spetsteknologisektorn skulle dock kunna förbättra sina prestationer när det gäller innovation, utbildning, forskning och utveckling.
  • Det ekonomiska öppnandet. Till skillnad från protektionism skapar en öppen internationell handels- och investeringspolitik ett konkurrenstryck som gör innovation, ny teknik och investeringar lönsamma. Därmed kan också den inre marknadens resurser utnyttjas. I detta sammanhang är instrument för att slå vakt om handeln, anpassade till världshandeln, oumbärliga för att möta illojala affärsseder.
  • Social rättvisa. EU bör kunna möta effekterna av marknadernas öppnande, främst de ökande strukturförändringar som följer av globaliseringen. Denna kan även vara negativ för vissa sektorer, regioner eller arbetstagare. Det räcker alltså inte med att effekterna av öppnandet går att förutse, utan även våra värderingar, främst i sociala frågor och miljöfrågor, bör marknadsföras i världen.

För det andra ligger Europas konkurrenskraft i en öppnare utrikeshandel som styrs av rättvisa regler. EU bör särskilt verka för ett öppnande av marknaderna i de framväxande ekonomierna, som utgör en ökande andel av världsmarknaden. Öppnandet av marknaderna har visat sina fördelar när det gäller utveckling och fattigdomsbekämpning i Kina, Indien och Brasilien.

För att dra full nytta av de öppnade marknaderna måste man dock samtidigt ta itu med de nya handelshindren och inte enbart tullfrågor. Mot denna bakgrund bör den gemensamma handelspolitiken lägga mera vikt vid följande:

  • Icke-tariffära handelshinder. Utöver tulltarifferna är icke-tariffära handelshinder (bestämmelser och förfaranden som begränsar handeln) ofta mindre synliga, mer komplexa och känsligare eftersom de direkt rör inhemsk reglering. För att främja handeln med hänsynstagande till klara och icke-diskriminerande regler bör kommissionen, medlemsstaterna och industrin införa nya arbetsmetoder utöver de traditionella verktygen (ömsesidigt erkännande, dialog om normgivning och regler samt tekniskt stöd till tredje länder).
  • Tillgång till resurser. Den europeiska industrin behöver ha tillgång till väsentliga resurser som energi, råvaror, metaller och skrot, och denna tillgång bör inte begränsas av andra motiv än miljö eller säkerhet. Eftersom tillgång till energi är väsentlig, bör EU bedriva en samlad politik för att trygga en diversifierad, konkurrenskraftig, säker och hållbar försörjning med olika energislag, såväl inom unionen (en konkurrenskraftig marknad, främjande av hållbara, effektiva och diversifierade energislag) som mot omvärlden (icke-diskriminerande tillgång till infrastruktur för export till tredje länder och för transitering, hjälp till tredje länder för att förstärka deras kapacitet och infrastruktur). Inom denna ram bör sambandet mellan handel och miljö förstärkas med hänsyn till de konsekvenser handeln kan få för miljön, särskilt den biologiska mångfalden och klimatet. Energieffektivitet, förnybar energi och rationell energianvändning bör stimuleras.
  • Nya tillväxtområden: immateriella rättigheter, tjänster, investeringar, offentlig upphandling och konkurrens. Dessa områden erbjuder goda möjligheter för den europeiska ekonomin under förutsättning att världshandelns successiva liberalisering och klara, effektiva och respekterade regler (internationella och nationella) underlättar handeln mellan EU och dess handelspartner. Därför bör det bilaterala och internationella samarbetet förstärkas.

HANDLINGSPLAN

Kommissionen föreslår ett handlingsprogram för att stärka EU:s yttre konkurrenskraft och ta itu med de globala frågorna. Därför tar handlingsplanen fram prioriterade områden och metoder med såväl en intern som en extern dimension.

Intern dimension

De europeiska företagen bör dra nytta av EU:s konkurrenskraft, och EU-medborgarna bör inse fördelarna av denna. Lissabonstrategin lägger grunden till EU:s konkurrenskraft. I kommissionens meddelande ”En agenda för EU-medborgarna” [COM(2006) 211 slutlig]. av den 10 maj 2006 föreslås en grundlig analys av den inre marknaden för att trygga företagens konkurrenskraft genom diversifiering, specialisering och innovation.

Processen för att utforma EU:s politik bör inriktas på unionens förmåga att ta itu med de globala utmaningarna. Enhetliga europeiska eller internationella regler är därför nödvändiga, och ett internationellt och bilateralt samarbete är också grundläggande. EU uppmuntrar spridning av god praxis, men också ett öppet och flexibelt förhållningssätt för att utarbeta reglerna.

Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att EU-medborgarna får nytta av marknadernas öppnande, främst genom en systematisk uppföljning av import- och konsumentpriserna.

Dessutom är anpassning till förändringar en nyckelfaktor för tillväxt och sysselsättning. Sammanhållningsprogrammen och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter gör det möjligt att förutse och möta dessa förändringar. Det europeiska tullsystemet kommer också att moderniseras (revidering av tulltaxenumren och införande av elektroniska tullar – e-customs).

Extern dimension

När det gäller yttre åtgärder står EU fast vid sitt engagemang för multilateralism som skapar möjlighet att avlägsna handelshinder på ett stabilt och hållbart sätt. Världshandelsorganisationen (WTO) (EN) utgör därvid en privilegierad ram, och EU stöder ett upprepande av Doha-förhandlingarna.

Utöver multilateralism bör EU också sträva efter att främja en liberalisering av en större och livligare handel i sina bilaterala relationer, där frihandelsavtalen kommer att vara en motor. Frihandelsavtalen har den fördelen att de kan täcka områden som inte omfattas av vare sig internationella regler eller WTO. De tjänar grannskaps- och utvecklingspolitiken men borde också på ett bättre sätt kunna tjäna EU:s handelsintressen. Kommissionen konstaterar dock att frihandelsavtalen bör ha ett mindre begränsat innehåll än nuvarande frihandelsavtal inom ramen för grannskapspolitiken, ekonomiska samarbetsavtal som ingår i pågående förhandlingar med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) eller associeringsavtalen med Latinamerika och Andinska gemenskapen.

EU bör fastställa ekonomiska kriterier för att förhandla och sluta frihandelsavtal och för att kartlägga sina partner, dvs. marknadernas potential med avseende på storlek och ekonomisk tillväxt, skyddsnivå för export från EU (tulltariffer, icke-tariffära handelshinder) etc. Andra faktorer spelar in, som förhandlingar mellan EU:s potentiella partner och konkurrenter, inverkan av dessa förhandlingar på EU och den risk de innebär för partnernas förmånstillträde till unionens marknader. På denna grund är länderna i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) (EN), Sydkorea och Indien, som motsvarar de framställda kriterierna, samt Mercosur (EN), Ryssland, Gulfstaternas samarbetsråd och Kina, prioriterade områden.

Till innehållet bör dessa avtal vara fullständigare, ambitiösare och bredare, så att de omfattar ett stort antal områden, inklusive tjänster och investeringar samt immaterialrätt. Frihandelsavtalen bör föreskriva mer likformiga regler för att effektivt kunna bekämpa icke-tariffära handelshinder, kraftfullare och striktare bestämmelser (immaterialrätt, konkurrens), enkla, verklighetsanpassade och moderna ursprungsregler samt uppföljningsverktyg för att utvärdera genomförande och resultat. Frihandelsavtalen kommer att anpassas till utvecklingens specifika karaktär (med effektstudier) och en hållbar utveckling. De fyller också varje lands behov enligt EU:s strategier för de länder och regioner som de är knutna till.

Det transatlantiska handelsutbytet är centralt i EU:s bilaterala relationer, främst när det gäller att möta de globala utmaningarna. EU fortsätter att arbeta för en eliminering av de icke-tariffära handelshindren med tanke på de ekonomiska fördelar som en fullständig liberalisering av handeln mellan parterna medför. Därför fortsätter förhandlingarna inom ramen för det transatlantiska ekonomiska initiativet (EN).

Kina är en viktig partner, men också en utmaning för EU som ger möjlighet till tillväxt och sysselsättning. Kina står självt inför utmaningar, då dess andel av världsmarknaden växer. Inom ramen för sin strategi för Kina har EU för avsikt att koncentrera sig på dessa utmaningar, fastställa prioriterade områden och förstärka samarbetet inom dessa.

EU och dess partner bör ägna mera uppmärksamhet åt respekten för immateriella rättigheter (IP). Dessa ansträngningar kommer att ta sig uttryck i särskilda bestämmelser i de bilaterala avtalen, förstärkning av tullsamarbetet, dialoger, närvaro och konsoliderade resurser i fält samt stärkande av medvetenheten hos de europeiska företagen. Berörda länder är främst Kina, Ryssland, Asean, Korea, Mercosur, Chile och Ukraina samt Turkiet inom ramen för dess anslutningsförhandlingar.

Strategin för tillträde till marknaderna från 1996 förnyades 2007. Kommissionen föreslår att förstärka sin verksamhet och dirigera om strategin mot vissa länder och sektorer samt mot att öppna deras marknader gentemot tredje länder. Denna ansträngning bör göras i samförstånd med industrin och medlemsstaterna.

Offentlig upphandling i tredje länder bör öppnas för europeiska leverantörer. Kommissionen kommer att inleda en aktion för att minska restriktiva och diskriminerande förfaranden. I förekommande fall kommer riktade restriktioner att finnas kvar för motvilliga tredje länder för att driva fram en ömsesidig öppning av marknaderna.

Handelspolitiska skyddsåtgärder är en del av multilateralismen, varför EU kommer att se till att dess partners instrument är motiverade, öppna och följer internationella regler. I annat fall kan unionen ta till verktyg som WTO:s för att lösa tvister. Dessutom kommer EU att koncentrera sig på att förbättra sina egna instrument, som bör motsvara kraven på effektivitet och anpassning till den globala utvecklingen för att garantera att olika europeiska intressen beaktas.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om den externa dimensionen av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning – Rapport om marknadstillträde och fastställande av ramar för effektivare internationellt samarbete på regleringsområdet [KOM(2008) 874 final – Ej offentliggjort i EUT].
Detta meddelande utgör en första årsrapport om EU:s öppnande för handel och de europeiska företagens tillträde till de globala marknaderna.

Kommissionen stöder ett stärkande av internationellt samarbete och bilaterala förbindelser i syfte att förbättra konvergens mellan regelverken, särskilt på det finansiella området. Höga normer för produktsäkerhet, konsumentskydd och miljö bör anammas. Särskilda ansträngningar görs med utvidgningsländerna, parterna i den europeiska grannskapspolitiken, Förenta staterna, Kina och Ryssland.

I rapporten anges att importavgifter och tullar ska minska. Den allmänna tendensen mot en höjning av icke-tariffära handelshinder utgör ett hinder för handelsutbytet. EU avser att utnyttja samtliga tillgängliga instrument för att underlätta handelsutbytet. EU stöder ingåendet av multilaterala handelsavtal inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) för att uppnå öppna och rättvisa marknader. Målet är också att ingå bilaterala och regionala frihandelsavtal. Att avskaffa handelshinder kan underlättas med hjälp av anmälningsförfaranden och förfaranden enligt WTO:s överenskommelse om tvistlösning.

EU:s medlemsstater fortsätter att samordna sina åtgärder med hjälp av deltagande av alla inblandade aktörer, inbegripet på det lokala planet. Inom ramen för handelsförhandlingarna i Doharundan syftar EU:s strategi i första hand till att förbättra företagens tillträde till sektorer som har en stark tillväxtpotential, att säkra att immateriell äganderätt respekteras samt utveckla en internationell marknadsöppning för små och medelstora företag med hjälp av särskilda stödåtgärder.

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 18 april 2007 – Europa i världen: ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer [KOM(2007) 183 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].

Meddelande från kommissionen av den 6 december 2006 –”EU i världen – EU:s handelspolitiska skyddsinstrument i en global ekonomi i förändring” – Grönbok för offentligt samråd [KOM(2006) 763 slutlig – Ej offentliggjort i EUT].
Resultaten från samrådet offentliggjordes den 19 november 2007 (EN ) (pdf).

Senast ändrat den 20.05.2009
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början